Ultraljud vecka 18
Nu har vi precis kommit hem från ultraljudet på Östra (dit vi för övrigt höll på att komma försent till på grund av att bussen för ovanlighetens skull var sjukt sen...)
Men det är oviktigt, totalt jävla oviktigt. Ultraljudet gick utmärkt. Än en gång var jag så nervös att jag bara ville kräkas helt i onödan, för vår bebis är i tipptopp skick, den är helt, helt perfekt!
Däremot hade den en knepig position, istället för att ligga snällt i profil som de flesta bebisar så satt vår upp med huvudet mot mina revben och ansiktet utåt, så vi såg den framifrån nästan hela tiden. Dessutom satt den skräddare med benen hela tiden så det var svårt att spana efter en liten snopp, är idiotsäker på att det var något där men det kan ju bero på att navelsträngen sitter på nästan exakt samma ställe.
Alla mått var EXAKT som de skulle, hjärnan såg precis ut som den skulle och hjärtat slog så fint så. Barnmorskan var rolig och kallade bebisen för Stig-Helmer och sa att vi skulle läxa upp den när den kom ut för att den inte ville lägga sig snällt i profil när den skulle plåtas. Vi fick med oss fyra bilder men det var egentligen bara den första som var rolig, för bebben vägrade visa upp sig när korten skulle tas, den tyckte att det var roligare att boxas.
Jag har moderkakan i framvägg oturligt nog vilket kan innebära att det dröjer innan Mikael får känna på några sparkar, moderkakan blockerar liksom vägen mot magen. Men huvudsaken är att jag känner den, hehe.
Jag har gått exakt 17 fulla veckor och 5 hela dagar som jag trodde, men när hon räknat lite på min menscykel fick hon ändå fram 4 september istället för tredje som vi trott. Det gör ingenting för jag gillar ändå jämna nummer mest:).
Hinner inte berätta mer nu för vi ska strax i väg till Ullared, har inte varit där på år och dag, var nog närmare bestämt 13-14 år sist.
Jag är så galet lycklig, så GALET, GALET lycklig!
Här är en bild på lilla underverket!
Men det är oviktigt, totalt jävla oviktigt. Ultraljudet gick utmärkt. Än en gång var jag så nervös att jag bara ville kräkas helt i onödan, för vår bebis är i tipptopp skick, den är helt, helt perfekt!
Däremot hade den en knepig position, istället för att ligga snällt i profil som de flesta bebisar så satt vår upp med huvudet mot mina revben och ansiktet utåt, så vi såg den framifrån nästan hela tiden. Dessutom satt den skräddare med benen hela tiden så det var svårt att spana efter en liten snopp, är idiotsäker på att det var något där men det kan ju bero på att navelsträngen sitter på nästan exakt samma ställe.
Alla mått var EXAKT som de skulle, hjärnan såg precis ut som den skulle och hjärtat slog så fint så. Barnmorskan var rolig och kallade bebisen för Stig-Helmer och sa att vi skulle läxa upp den när den kom ut för att den inte ville lägga sig snällt i profil när den skulle plåtas. Vi fick med oss fyra bilder men det var egentligen bara den första som var rolig, för bebben vägrade visa upp sig när korten skulle tas, den tyckte att det var roligare att boxas.
Jag har moderkakan i framvägg oturligt nog vilket kan innebära att det dröjer innan Mikael får känna på några sparkar, moderkakan blockerar liksom vägen mot magen. Men huvudsaken är att jag känner den, hehe.
Jag har gått exakt 17 fulla veckor och 5 hela dagar som jag trodde, men när hon räknat lite på min menscykel fick hon ändå fram 4 september istället för tredje som vi trott. Det gör ingenting för jag gillar ändå jämna nummer mest:).
Hinner inte berätta mer nu för vi ska strax i väg till Ullared, har inte varit där på år och dag, var nog närmare bestämt 13-14 år sist.
Jag är så galet lycklig, så GALET, GALET lycklig!
Här är en bild på lilla underverket!
Kommentarer
Postat av: Linnea
Grattis! Gud vad det är skönt när man äntligen gjort ultraljud! :) Min moderkaka ligger också i framvägg och Totte kände första sparken i vecka 24-25 nånting (står på min FL-sida), lite tråkigt att vänta på, men så kul när det väl händer!! :D Är så glad för eran skull!!! Mys-pys :)
Trackback
