Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

I dag är det lördag och jag har blivit väckt hundra gånger av Mikael som krupit över på min sida i sängen och flaxat med sina vassa armbågar i sömnen, jag vaknade liksom av att hans armbåga nuddade min stackars näsa så det är ett under att jag vaknat utan blåtiror.
"Min säng är inte stor nog åt oss alla tre"- ett roligt och uttjatat skämt jag brukar köra. Sist när vi åkte hissen här hemma och svärfar var med påpekade han att "Oj man får max åka 3 personer i den här hissen, vi är ju fyra" och jag stirrade dumt omkring mig och förstod ingenting, vilket var pinsamt med tanke på att jag kör samma fåniga ordvitsar hela dagarna. Som när jag och Mikael diskuterar till exempel vad som ska ätas till middag och jag kan säga att vi är två mot en. Haha, fy fan vad kul det är- sitter här och fånler även nu.

I dag ska vi till Frölunda Torg och kika lite när Mikael behagar gå upp, har lite att kika på. Ska försöka att inte frestas att köpa något ljuvligt mammaplagg, men jag har sett ett par jättesöta blusar på HM så det kliar i fingrarna varje gång jag går förbi.
Fast jag borde lägga pengarna på ett par mammabyxor i stället som inte är så groteskt fula som dem jag har, och sedan måste jag faktiskt köpa ett par låga skor- buhu! Lika bra att ta tag i det redan nu, hur jävligt det än känns. Min rygg kommer att tacka mig.

För övrigt så mailade jag över ultraljudsbilderna till min far igår på morgonen, det finns liksom ingen mening med att försöka ge honom instruktioner att gå in på min bilddagbok eller blogg.
Så igår kväll fick jag ett sms. Pappa mobil: "Dom såg bra ut Soffan tack".
Ett sånt långt sms har han nog aldrig skickat förut. Jag är imponerad trots att han stavar som en grottmänniska pratar.
Gamle far, jag säger då det.