tobiq

Den genomsnittliga svensken flyttar ungefär tio gånger under hela sitt liv, det hörde jag på radion för ett tag sedan. Om man bortser från alla gånger pappa flyttat och bara räknar när JAG har bytt permanent bostad blir det nu fjorton gånger och jag har inte ens fyllt tjugo år än. Tretton av flyttarna har infallit under de senaste fem åren kan jag ju ta och tillägga. Pratade med min hyresvärd igår och jag får antagligen inte ta över vårt kontrakt då en jävla polare till hans son varit sugen på lägenheten en längre tid. Det känns väldigt bra, det känns väldigt bra att bli bostadslös igen. Jag ser verkligen fram emot att packa ner alla mina saker innan jag knappt hunnit packa upp dem och jag är väldigt tacksam över mitt livs lott. The story of my life.

Jag är så jävla arg, så FRUKTANSVÄRT vansinnig! Den härliga ångesten är tillbaka och det med råge, även min satans huvudvärk har återvänt och fyller varje vaken sekund av svart dimma. Jag känner mig som en sån där gummigubbe som man pucklar på med boxhandskar, en sån där som studsar tillbaks igen varje gång man slår på den. Frågan är dock densamme, citerar Jurtjyrkogården; "Hur mycket fasa kan en människa uthärda och ändå behålla ett vaket, seende tillstånd? Ett tillfälligt gissel frambringar andra; ofta mer påtagliga gissel tills mörkret till slut tycks täcka allting". Jag är SÅ TRÖTT, förstår ni det alla människor där ute? Jag är så trött på att gång på gång möta nya motgångar i vad som tycks vara en ond cirkel utan slut. Jag var så glad för den här lägenheten, så glad att äntligen få turen på min sida och kunna få ett hem igen. Och hur länge höll det då? Tre månader! Hann inte ens ha en inflyttningsfest innan det är dags att börja förbereda för utflyttning igen. Vart i självaste helvete ska jag ta vägen nu?

Är det inte dags för mig att växa upp snart och inse den bittra sanningen att man aldrig, aldrig ska lita på någon som har makten att vända hela ens tillvaro upp och ned genom ett enda telefonsamtal? Jag är verkligen inte smart, tvärtom är jag så in i helvete dum som tror gott om folk när alla i själva verket bara är ute efter sådant som gynnar dem själva. Det är väl egentligen inte konstigt med det, antar att man är programmerad att handla för sin egen vinning, det är väl kanske någon slags överlevnadsinstinkt. En överlevnadsinstinkt som jag antar att jag saknar. Har sagt det förut och säger det igen, det lönar sig verkligen inte att vara snäll. Alla andra beter sig som svin och det är ytterst svårt att försöka bete sig väl i en värld fylld av svinaktiga handlingar.
RÄDDA SIG DEN SOM RÄDDAS KAN!
Nej vad fan, jag lägger ner allt vad omtänksamhet heter här och nu, det verkar som om jag tvingas att göra det. Blåst på konfekten än en gång av någon jag verkligen trodde brydde sig om mig, men jag hade minst sagt fel. Är medveten om att man ibland måste handla själviskt för att rädda sitt eget skinn, men man kan välja att göra det på ett fult sätt eller på bästa möjliga. Även om man känner sig tvingad att göra saker fastän man vet att man sätter andra i skiten, så kan man försöka göra det bästa av situationen. Oavsett hur dåligt man mår själv tycker jag att det är en självklarhet att man gör sitt bästa för att minimera skadorna man orsakar andra, och det tycker inte jag att du har gjort. Ja Josse, om du läser detta, det är dig jag syftar på och jag är fruktansvärt besviken över att det blev som det blev, för jag hade hoppats att vårt samboskap skulle avslutats på ett mycket, mycket annorlunda sätt än såhär. Jag är inte arg, jag är dödligt besviken men jag önskar dig all lycka i framtiden, förhoppningsvis kommer någon av oss att ha sitt på det torra i alla fall, och det är ju trots allt alltid något.

En sak som åtminstone lyser upp denna pissiga dag/detta pissiga liv är i alla fall att LOK har återförenats! Denna gång under namnet Lillasyster. Det ska bli grymt skoj att se vad dem går för och förväntningarna är jävligt höga. Det blir Sticky på fredag om två veckor, fått en personlig inbjudan av sångaren, vilket jag lär skryta över en hel del de närmsta, ska vi säga tjugo åren i alla fall? Tina har redan nappat på att följa med och jag tänkte att jag skulle fråga Mathias också, kan bli grymt skoj. Får försöka förtränga att sist jag var på en LOK-spelning blev jag nedtrampad av gigantiska manliga hårdrockare och Sandra fick dra upp mig i håret. Jag saknar Sandra en smula faktiskt, även jag inte uppskattar äktenskapet mellan min far och hennes satmara till mor som förde oss samman.

Usch, var precis nere i rökrummet och stötte på två totala, otrevliga främlingar i flotta utstyrslar. Ingen här på kontoret går omkring med kostym eller dräkt en helt vanlig dag och alla på Fortum i Kungsbacka hälsar på varandra i rökrummet eller drar åtminstone på mun när någon kommer in och hejar glatt (denna någon är jag), kan ge mig fan på att det är folk som kommit ner från Stockholmskontoret. Även jag har mina bittra fördomar om 08:or och väljer därför att dra till med ett av alla vackra citat från Bert, den siste oskulden "Här vill vi inte veta av några stockholmsfasoner!".

Har diskuterat vad White trash står för några dagar nu med Erik, som vanligt är vi oense. Jag backar ju givetvis upp min samhällsklass in i döden, tillhör ju arbetarklassen, den pompigaste titeln man kan ge mig är lägre medelklass, och det är inget jag är ledsen över, utan tvärtom stolt. Erik maler på om rökskadade husvagnar, feta femtonåringar som är på smällen och, ett kulturellt intresse som inte stäcker sig längre än att studera AFV på teve och huvtröjor med varg-tryck på.
Är medveten om att dessa fenomen till människor existerar och kanske i allra högsta grad är White trash, men precis som att det finns överklassjävlar som inte kan hantera sin rikedom finns det dem som inte kan hantera sin fattigdom. Tro fan att det är lätt att halka in på fel spår när man inte har ett skit! Jag ser prostitution, missbruk och självförfallelse som ett rent misslyckande, men aldrig i HELVETE att jag skulle klandra någon för att dem tvingas till det (så länge man inte har barn då, där går faktiskt gränsen). Jag vet tamejfan hur det är att ha alla förutsättningar emot sig, jag vet hur det är att konkurrera i en värld där villkoren är helt jävla olika för alla. Jag tycker inte att det är det minsta konstigt om man hamnar snett i ett sådant läge, tycker tvärtom att det är konstigt om man INTE gör det.
Just därför får överklassen mig att vilja kräkas. Är medveten om att det finns massvis med folk som har pengar som beter sig väl och är precis lika jordnära som alla andra, men pengar har en hemsk tendens att sätta griller i huvudet på människor. Om jag någon gång skulle bli rik lovar och svär jag att aldrig skämma bort mina barn, givetvis vill man ge bästa möjliga till det käraste man har när man har möjligheten, men jag ska se till att mina barn alltid är medvetna om hur lyckligt lottade dem är och att dem aldrig ska ta någonting för givet. Framförallt att dem aldrig NÅGONSIN ska se ned på dem som inte haft samma tur i livet.
Tycker för övrigt att det är extremt mycket mer pinsamt att leva på pappas plånbok och sitta inne på Stureplan och spruta ner silikontuttar med champagne än att sära på benen för gubbsjuka femtioåringar för att ha råd att köpa mat. Alla snackar alltid om att man alltid har ett val i livet, men oftast har dem som säger det aldrig tvingats ta ett större beslut än huruvida dem ska välja Prada eller Chanel.
Ja, jag är bitter. Jag är avundsjuk, bitter och faktiskt även förolämpad. Det är klart att man önskar att man hade haft sådant som så många andra har, men samtidigt är jag övertygad om att det har gjort mig till en fan så mycket starkare människa. Så stolt wt är jag, oavsett om det betecknar att man är en lämplig kandidat för att medverka i Jerry Springer. Till er som tar illa upp av detta anti-överklass-tal väljer jag att citera Blood for Blood;
" If you're offended by this shit.... Well I´m fucking offended by the way I had to grow up. So who's really been slighted?".

Satan, tror att jag håller på att bli sjuk. Har lite ont i halsen och har nyst hela morgonen, 50 procent av gångerna helt oförberedd så jag har nyst rakt ner i polokragen, då blir det kladdigt och gott vill jag lova. Funderar på att klä in mig i post-itlappar som sedan kan fungera som en slags haklapp/skyddsanordning. Blir jag sjuk nu till helgen kommer jag först bli jävligt förbannad och sedan kommer jag att ignorera det. Här ska supas som aldrig förr gott folk, det vill jag lova.

Dagens låt är helt jävla genialisk, dock finns bara texten att hitta okomplett, så jag har tagit mig friheten att själv lägga till prat-partierna mellan verserna. Jävla USA som ska sätta censur på allt! Jag undrar förresten om det är någon av mina bloggläsare (ni har blivit många) som tar sig tid att läsa genom texterna, men jag hoppas fanimej det.

"So Common, So Cheap"/ Blood for Blood.
(Sorry ladies but this one´s going out to all the guys out there that have been fucked by lying sluts... Check this out!)
Looking back at all the times we had, I wish I could tell ya' that they weren't all so bad.
But in the end we were just wasting our time,
Yeah I knew what you were but I was out of my mind.
Lost my mind...

I knew you were common when we started this thing,
So very common with you're everyday dreams.
But I was desperate for a heart of gold,
So I took a chance and I came in from the cold.
Life's so cold...

(Let me tell you a secret fellows, If she sucks great cock she´s a pro, and If she spread on the first date, she´s a ho)

I oughta' have my fucking head examined for screwing with a skank like you.
But it wasn't like I really felt for you, I was just cold and empty through and through...

I thought you were something but you proved me wrong.
Money is your only god, what a tired boring old song.
Just another coward out to sell your soul but it just goes to show that
Nothing in this world is forever.
And people are all the same.
And there's no such thing as love.
It left me choking like a candle in the cold hard rain.

(But there´s just one thing I never told you, you dumb, fucking fraud)

You were so common, you were so cheap,
Another coke snortin' slut from the barroom scene.
But brother, I was so empty, I was so blind,
I turned my back on the truth before my very eyes.

'cause sister, you could have been anybody.
You could have been anyone.
All I needed was anybody,
All I needed was anyone.

(Come on check this out, I was cold and empty and your body was warm)
(You could have been one of this fucking blow-up dolls for all I care, thanks for the fucking memories your fucking sap)

P.s Frosseriet har ej fungerat, måste nu använda innersta hålet i mitt enda skärp, helvete också. Har inte råd med såna här vikt-växlingar, har trots allt inte samma finansiella grund som Oprah Winfrey D.s