tobiq

Underbar helg! Vill bara springa runt inne på kontoret och slänga blommor åt höger och vänster i sann hippie-stil eller sitta i en ring med en massa långhåriga människor och sjunga och gunga i takt. Jag är otroligt glad!

I fredags kom jag hem i hyfsad tid från jobbet för en gång skull, möttes där av Mathias som hoppade fram bakom ett hörn och skrämde livet ur mig, fan vet om det inte kom en liten, liten kissdroppe(!). Såg till min förtjusning att herrn i fråga redan hade korkat upp första bärsen och vi hann hälla i oss många, många fler innan Josse kom hem från jobbet och vi gav oss ut för att göra stan osäker. Trevlig kväll som spenderades på Bryggeriet, slog på stort och unnade oss massor med Vodka Redbull.
Lördagen fortsatte ungefär likadant, Mathias åkte iväg en sväng och kom tillbaka med en låda Kilkenny, som jag givetvis råkade tappa i trappuppgången, handtaget gick sönder. Det blev ett jävla springande fram och tillbaks med moppen. Mikael kom över lite senare och när Josse också kommit hem från jobbet var det utgång igen, underlig men rolig kväll som slutade helt underbart! Igår var jag och Mikael parkerade i soffan hela dagen och tittade på ett "My name is Earl"-maraton och vårdade vår baksmälla på allra bästa sätt.

Jag vet inte om jag vågar vara säker än, men jag tror att det äntligen, äntligen har blivit bra nu. Har ju svurit till mig själv att jag ska sluta låta min känslostormar härja vilt, för man har ju blivit besviken ack så många gånger. Men man MÅSTE väl våga satsa lite för att vinna? En av mina filosofier genom livet är ju att våga chansa. Fan vet att jag åkt på många tabbar i mina dar genom att göra saker på grund av att jag varit för rädd för att missa något, och fan vet hur mycket smärta jag hade kunnat slippa om jag lagt band på mig ibland. MEN (uttalas med den brittiske domaren i Let´s dance stämma, som jag älskar att hata) frågan är den, hade inte livet blivit bra mycket tråkigare om jag vandrat genom livet i en riddarrustning och aldrig vågat ta en chansning eller två? Är det inte mycket mer riskabelt att försöka leva på den säkra sidan än att inte göra det?

Allt som hänt, alla smällar man tagit, misstag man gjort, förtroenden som krossats, allt man skäms över. Allt det där gör mig fruktansvärt ont att tänka på och visst önskar man att man hade besparat sig själv den smärtan. Men jag försöker att inte ångra någonting.
Vet att jag i min blogg är alldeles för utlämnande, vissa saker bör man väl hålla för sig själv, men om man inte står för det men gjort, om man inte öppet kan visa upp sina fel och brister så kan man aldrig bearbeta det och sedan låta framtiden växa till något bättre. Så med risk att ni som läser detta föraktar mig, tycker synd om mig eller rent av tycker illa om mig för det liv jag levt så väljer jag ändå att skriva det här, där ALLA får ta del av min befläckade själ.
Jag är en ärrad människa, inte bara mentalt utan också kroppsligt. Jag har alltid varit dålig på att hantera motgångar och vet aldrig vad jag ska ta mig till när smärtan inuti blir alltför tung att bära. Jag har stoppat i mig alla möjliga sorters piller, jag har sugit i mig illegal rök, jag har snortat en massa pulver. Jag har haft sex med en massa människor för att få bekräftelse, jag har skänkt bort min kropp till personer som inte förtjänar det för att få en kort stund av känslan att jag varit uppskattad, jag har stönat och skrikit av låtsad njutning för att männen i fråga ska uppskatta mig, att dem ska älska mig. Jag har skurit i mig själv, bränt mig och slagit mig själv för att smärtan jag känt ska vara i mitt våld. Min arm ser ut som ett streckat kollegieblocks-blad. Ärren är konstanta, ärren är något jag aldrig kan förneka. Dem finns alltid kvar där för att påminna mig om vem jag är och vad jag varit med om, dem hånskrattar åt mig. Men jag hatar dem inte, jag hatar allt som fått mig att göra dem, men jag hatar inte att se dem. Varje litet ärr symboliserar något som hänt och den människa jag varit, och jag kan vill aldrig förneka en sån stor del av min existens.
Jag hatar att jag varit, eller ÄR så självdestruktiv. Jag önskar att jag hade haft styrkan att hantera mina problem på ett bättre sätt. Men jag har blivit fasligt mycket bättre, jag har varit helt drogfri i tre år nu, jag har för längesedan slutat använda sex för att känna mig uppskattad. Jag dricker alldeles för mycket än och det är något jag ska försöka ändra på så fort som möjligt. Begäret att langa fram kökskniven när något händer finns där, som en mörk hand som försöker dra ner mig, känslan av att se sitt eget rinnande blod tilltalar mig fortfarande, men även det har jag slutat med nu.
Jag önskar att min uppväxt varit annorlunda och att de val jag gjort hade sett annorlunda ut. Men jag måste försöka intala mig att det är sant som dem säger, att det som inte dödar dig gör dig starkare. Om mina erfarenheter på något sätt kan hjälpa någon annan, om dem har gjort mig till en bättre person eller om dem kan inspirera någon annan eller låta någon annan veta att dem inte är ensamma om att vara som dem är så har det varit värt det, varenda minut av lidande och varenda tår som runnit har varit värt det.


Det som skrämmer mig mest med att skaffa barn i framtiden är att dem ska behöva må lika dåligt som jag har gjort, redan innan dem ens är födda vill mitt hjärta brista av tanken på att jag har satt ett liv till världen som tvingas känns en sådan smärta.
Jag vet ju hur skräckslagen jag blir av tanken på att något ska hända mina vänner och framförallt min lillasyster. Hur kommer det då inte kännas när jag får barn, mitt eget kött och blod, min SKAPELSE. Allt jag gör kommer att påverka mitt barn, varenda mening jag yttrar kommer att betyda allt. Hur ska man någonsin våga släppa taget när man vet vilka faror som väntar, när man vet vilka frestelser som finns och hur många som vill utnyttja små, rena själar.
En sak vet jag i alla fall till hundra procent och det är att jag kommer att göra allt i min makt och mer därtill för att mina nära och kära och framtida barn ska vara lyckliga. Jag ska försöka skydda dem för allt ont och om det var möjligt så skulle jag vilja kunna göra deras sorger till mina, deras smärta till min.

Tack för helgen Mr Folkis, tack för att jag äntligen fick höra dig säga dem små orden jag väntat på så. Tack för att du vill att det ska vara vi, tack för att du vill vara "min gubbe". Vågar inte lita på honom fullt ut än, men det är han som äger mitt hjärta och det är han jag öppnat mitt hjärta för, är beredd både på att få det krossat eller att få hans hjärta i gengäld. Det är helt enkelt värt risken.

Tack också till alla underbara bloggläsare. Fått äran att bli veckans bloggare och det är sjukt kul att så många läser det jag skrivit och jag blir ruskigt glad och mallig över alla snälla kommentarer och beröm jag har fått hittills. Blir givetvis jätteglad när jag får höra att jag skriver bra, men allra gladast blir jag när jag läser att folk känner igen sig, uppmuntras eller tycker om min blogg. För min blogg ÄR JAG. Ocensurerad och jävligt underlig är vad vi är, min lilla blogg och jag.

Läs gärna dagens låttext och ta till er vartenda ord!

"Stronger than ever"/Raised Fist.

We're back!

We are rising from graves
Just to see the disgrace
In your fucking face
Cos now we have realized
That we get nothing done
If we only have fun

The resistance from you
Don't you think that we see everything that you try to do
But don't go too far
Cos you're nothing but an imagined star

Listen to me
Always with the rest
Always pretending that you are the best
You've tried to drag us down
Until we said never
But now we're back
Stronger than ever

We're back! - Stronger than ever

In a different way
With a lot of pressure - Stronger than ever
This time with more to say
You cannot deny it - Stronger than ever
Don't get in our way
Cos it feels like we are - stronger than fucking ever

Look at yourself
You are the pinball in the fucking society's game
The only difference
Is that if you mess up you get struck down not the surface of an arcade

You have to learn
That talking shit isn't going to make the wheels turn
You just got to see
That you get burn
So fucking burn

You listen to me
Always with the rest
Always pretending that you are the best
You've tried to drag us down
Until we said never
But now we're back
Stronger than ever

We're back! - Stronger than ever

This time in a different way
With a lot of pressure - Stronger than ever
We've got so more to say
You cannot deny it - Stronger than ever
Don't get in our way
Cos it feels like we are - stronger than fucking ever

Look at yourself
You are the pinball
In the fucking society game
The only difference is that if you mess up
You get struck down not the fucking surface of an arcade

Watch your step, kid!
Watch your step, kid!

Listen to me and give my words just a chance
Show me that you are for real and not a fake - kid
I will be singing the same year in, year out
And come into your head like a motherfucking earthquake

Watch your step, kid!
You can follow them - Watch your step
But I won't be a part of it - kid

Den genomsnittliga svensken flyttar ungefär tio gånger under hela sitt liv, det hörde jag på radion för ett tag sedan. Om man bortser från alla gånger pappa flyttat och bara räknar när JAG har bytt permanent bostad blir det nu fjorton gånger och jag har inte ens fyllt tjugo år än. Tretton av flyttarna har infallit under de senaste fem åren kan jag ju ta och tillägga. Pratade med min hyresvärd igår och jag får antagligen inte ta över vårt kontrakt då en jävla polare till hans son varit sugen på lägenheten en längre tid. Det känns väldigt bra, det känns väldigt bra att bli bostadslös igen. Jag ser verkligen fram emot att packa ner alla mina saker innan jag knappt hunnit packa upp dem och jag är väldigt tacksam över mitt livs lott. The story of my life.

Jag är så jävla arg, så FRUKTANSVÄRT vansinnig! Den härliga ångesten är tillbaka och det med råge, även min satans huvudvärk har återvänt och fyller varje vaken sekund av svart dimma. Jag känner mig som en sån där gummigubbe som man pucklar på med boxhandskar, en sån där som studsar tillbaks igen varje gång man slår på den. Frågan är dock densamme, citerar Jurtjyrkogården; "Hur mycket fasa kan en människa uthärda och ändå behålla ett vaket, seende tillstånd? Ett tillfälligt gissel frambringar andra; ofta mer påtagliga gissel tills mörkret till slut tycks täcka allting". Jag är SÅ TRÖTT, förstår ni det alla människor där ute? Jag är så trött på att gång på gång möta nya motgångar i vad som tycks vara en ond cirkel utan slut. Jag var så glad för den här lägenheten, så glad att äntligen få turen på min sida och kunna få ett hem igen. Och hur länge höll det då? Tre månader! Hann inte ens ha en inflyttningsfest innan det är dags att börja förbereda för utflyttning igen. Vart i självaste helvete ska jag ta vägen nu?

Är det inte dags för mig att växa upp snart och inse den bittra sanningen att man aldrig, aldrig ska lita på någon som har makten att vända hela ens tillvaro upp och ned genom ett enda telefonsamtal? Jag är verkligen inte smart, tvärtom är jag så in i helvete dum som tror gott om folk när alla i själva verket bara är ute efter sådant som gynnar dem själva. Det är väl egentligen inte konstigt med det, antar att man är programmerad att handla för sin egen vinning, det är väl kanske någon slags överlevnadsinstinkt. En överlevnadsinstinkt som jag antar att jag saknar. Har sagt det förut och säger det igen, det lönar sig verkligen inte att vara snäll. Alla andra beter sig som svin och det är ytterst svårt att försöka bete sig väl i en värld fylld av svinaktiga handlingar.
RÄDDA SIG DEN SOM RÄDDAS KAN!
Nej vad fan, jag lägger ner allt vad omtänksamhet heter här och nu, det verkar som om jag tvingas att göra det. Blåst på konfekten än en gång av någon jag verkligen trodde brydde sig om mig, men jag hade minst sagt fel. Är medveten om att man ibland måste handla själviskt för att rädda sitt eget skinn, men man kan välja att göra det på ett fult sätt eller på bästa möjliga. Även om man känner sig tvingad att göra saker fastän man vet att man sätter andra i skiten, så kan man försöka göra det bästa av situationen. Oavsett hur dåligt man mår själv tycker jag att det är en självklarhet att man gör sitt bästa för att minimera skadorna man orsakar andra, och det tycker inte jag att du har gjort. Ja Josse, om du läser detta, det är dig jag syftar på och jag är fruktansvärt besviken över att det blev som det blev, för jag hade hoppats att vårt samboskap skulle avslutats på ett mycket, mycket annorlunda sätt än såhär. Jag är inte arg, jag är dödligt besviken men jag önskar dig all lycka i framtiden, förhoppningsvis kommer någon av oss att ha sitt på det torra i alla fall, och det är ju trots allt alltid något.

En sak som åtminstone lyser upp denna pissiga dag/detta pissiga liv är i alla fall att LOK har återförenats! Denna gång under namnet Lillasyster. Det ska bli grymt skoj att se vad dem går för och förväntningarna är jävligt höga. Det blir Sticky på fredag om två veckor, fått en personlig inbjudan av sångaren, vilket jag lär skryta över en hel del de närmsta, ska vi säga tjugo åren i alla fall? Tina har redan nappat på att följa med och jag tänkte att jag skulle fråga Mathias också, kan bli grymt skoj. Får försöka förtränga att sist jag var på en LOK-spelning blev jag nedtrampad av gigantiska manliga hårdrockare och Sandra fick dra upp mig i håret. Jag saknar Sandra en smula faktiskt, även jag inte uppskattar äktenskapet mellan min far och hennes satmara till mor som förde oss samman.

Usch, var precis nere i rökrummet och stötte på två totala, otrevliga främlingar i flotta utstyrslar. Ingen här på kontoret går omkring med kostym eller dräkt en helt vanlig dag och alla på Fortum i Kungsbacka hälsar på varandra i rökrummet eller drar åtminstone på mun när någon kommer in och hejar glatt (denna någon är jag), kan ge mig fan på att det är folk som kommit ner från Stockholmskontoret. Även jag har mina bittra fördomar om 08:or och väljer därför att dra till med ett av alla vackra citat från Bert, den siste oskulden "Här vill vi inte veta av några stockholmsfasoner!".

Har diskuterat vad White trash står för några dagar nu med Erik, som vanligt är vi oense. Jag backar ju givetvis upp min samhällsklass in i döden, tillhör ju arbetarklassen, den pompigaste titeln man kan ge mig är lägre medelklass, och det är inget jag är ledsen över, utan tvärtom stolt. Erik maler på om rökskadade husvagnar, feta femtonåringar som är på smällen och, ett kulturellt intresse som inte stäcker sig längre än att studera AFV på teve och huvtröjor med varg-tryck på.
Är medveten om att dessa fenomen till människor existerar och kanske i allra högsta grad är White trash, men precis som att det finns överklassjävlar som inte kan hantera sin rikedom finns det dem som inte kan hantera sin fattigdom. Tro fan att det är lätt att halka in på fel spår när man inte har ett skit! Jag ser prostitution, missbruk och självförfallelse som ett rent misslyckande, men aldrig i HELVETE att jag skulle klandra någon för att dem tvingas till det (så länge man inte har barn då, där går faktiskt gränsen). Jag vet tamejfan hur det är att ha alla förutsättningar emot sig, jag vet hur det är att konkurrera i en värld där villkoren är helt jävla olika för alla. Jag tycker inte att det är det minsta konstigt om man hamnar snett i ett sådant läge, tycker tvärtom att det är konstigt om man INTE gör det.
Just därför får överklassen mig att vilja kräkas. Är medveten om att det finns massvis med folk som har pengar som beter sig väl och är precis lika jordnära som alla andra, men pengar har en hemsk tendens att sätta griller i huvudet på människor. Om jag någon gång skulle bli rik lovar och svär jag att aldrig skämma bort mina barn, givetvis vill man ge bästa möjliga till det käraste man har när man har möjligheten, men jag ska se till att mina barn alltid är medvetna om hur lyckligt lottade dem är och att dem aldrig ska ta någonting för givet. Framförallt att dem aldrig NÅGONSIN ska se ned på dem som inte haft samma tur i livet.
Tycker för övrigt att det är extremt mycket mer pinsamt att leva på pappas plånbok och sitta inne på Stureplan och spruta ner silikontuttar med champagne än att sära på benen för gubbsjuka femtioåringar för att ha råd att köpa mat. Alla snackar alltid om att man alltid har ett val i livet, men oftast har dem som säger det aldrig tvingats ta ett större beslut än huruvida dem ska välja Prada eller Chanel.
Ja, jag är bitter. Jag är avundsjuk, bitter och faktiskt även förolämpad. Det är klart att man önskar att man hade haft sådant som så många andra har, men samtidigt är jag övertygad om att det har gjort mig till en fan så mycket starkare människa. Så stolt wt är jag, oavsett om det betecknar att man är en lämplig kandidat för att medverka i Jerry Springer. Till er som tar illa upp av detta anti-överklass-tal väljer jag att citera Blood for Blood;
" If you're offended by this shit.... Well I´m fucking offended by the way I had to grow up. So who's really been slighted?".

Satan, tror att jag håller på att bli sjuk. Har lite ont i halsen och har nyst hela morgonen, 50 procent av gångerna helt oförberedd så jag har nyst rakt ner i polokragen, då blir det kladdigt och gott vill jag lova. Funderar på att klä in mig i post-itlappar som sedan kan fungera som en slags haklapp/skyddsanordning. Blir jag sjuk nu till helgen kommer jag först bli jävligt förbannad och sedan kommer jag att ignorera det. Här ska supas som aldrig förr gott folk, det vill jag lova.

Dagens låt är helt jävla genialisk, dock finns bara texten att hitta okomplett, så jag har tagit mig friheten att själv lägga till prat-partierna mellan verserna. Jävla USA som ska sätta censur på allt! Jag undrar förresten om det är någon av mina bloggläsare (ni har blivit många) som tar sig tid att läsa genom texterna, men jag hoppas fanimej det.

"So Common, So Cheap"/ Blood for Blood.
(Sorry ladies but this one´s going out to all the guys out there that have been fucked by lying sluts... Check this out!)
Looking back at all the times we had, I wish I could tell ya' that they weren't all so bad.
But in the end we were just wasting our time,
Yeah I knew what you were but I was out of my mind.
Lost my mind...

I knew you were common when we started this thing,
So very common with you're everyday dreams.
But I was desperate for a heart of gold,
So I took a chance and I came in from the cold.
Life's so cold...

(Let me tell you a secret fellows, If she sucks great cock she´s a pro, and If she spread on the first date, she´s a ho)

I oughta' have my fucking head examined for screwing with a skank like you.
But it wasn't like I really felt for you, I was just cold and empty through and through...

I thought you were something but you proved me wrong.
Money is your only god, what a tired boring old song.
Just another coward out to sell your soul but it just goes to show that
Nothing in this world is forever.
And people are all the same.
And there's no such thing as love.
It left me choking like a candle in the cold hard rain.

(But there´s just one thing I never told you, you dumb, fucking fraud)

You were so common, you were so cheap,
Another coke snortin' slut from the barroom scene.
But brother, I was so empty, I was so blind,
I turned my back on the truth before my very eyes.

'cause sister, you could have been anybody.
You could have been anyone.
All I needed was anybody,
All I needed was anyone.

(Come on check this out, I was cold and empty and your body was warm)
(You could have been one of this fucking blow-up dolls for all I care, thanks for the fucking memories your fucking sap)

P.s Frosseriet har ej fungerat, måste nu använda innersta hålet i mitt enda skärp, helvete också. Har inte råd med såna här vikt-växlingar, har trots allt inte samma finansiella grund som Oprah Winfrey D.s

Dagens tema kan kortfattat beskrivas såhär:

Are you FUCKING KIDDING ME?
Var helt skogstokig majoriteten av gårdagen, riktigt, riktigt arg. Arg till den grad att jag hade kunnat i helt nyktert tillstånd vråla som en babian och dela ut flertalet käftsmällar utan att så mycket som blinka. Och kan ju tillägga att jag ändå gått på 50 mg lugnande ett bra tag och egentligen borde ha lika hett temperament som nyfödd, dunig kattunge.

I bland blir man faktiskt väldigt förvånad, tycker ju inte att något borde förvåna mig längre efter att ha sett allt möjligt underligt och oväntat inträffa under mina nitton år i livet, men ibland kan även jag missbedöma människor något rent kopiöst. Just den här personen har jag ju genomskådat för längesedan, men herregud! Man tycker ju att folk borde ha någon som helst spärr för hur ruttet man får bete sig, även hos någon som rätt tydligt inte har alla hästar hemma tycker man ju att det BORDE dyka upp någons slags varningsskylt blinkande i huvudet som säger "Nej, nu får jag nog skärpa mig och fokusera på någon annan än mig själv". Även om man råkar vara en egocentrisk, grinig jävla skitunge.
Jag ska ju inte sticka under stol med att jag själv slänger på mig djävulshornen emellanåt, det finns ju inget som är så roligt som knäcka idioter som kaxar mentalt så till den milda grad att dem inte ens förstår själva att dem blir knäckta, eller att ge tillbaks med samma mynt tio gånger om efter gamla fejder, men ALDRIG, ALDRIG att jag beter mig medvetet illa mot någon som inte förtjänat det. Man är ju riktigt dum om man tror att man aldrig medvetet eller ej skadar andra, men vissa saker är så uppenbart elaka och rent motbjudande att även ett ointellektuellt fån kan tänka ut det med arslet.

Som vanligt är jag alldeles för snäll, borde ta tag i saken och skälla ut (eller kanske ännu hellre, banka skiten ur) folk istället för att sitta och skriva kryptiska anteckningar i min blogg. Såhär fungerar det om man heter Sofia Quick, jag har bara stake nog att ta tag i konflikter om det gäller någon jag verkligen bryr mig om. Den tanken kan man omformulera på flera sätt, ibland beter sig människor så illa så att hur mycket jag än brydde mig om dem tidigare så tar det ett snabbt slut om personen i fråga bevisar att de inte är värda min omtanke. Är ju ruskigt förlåtande och faktiskt inte alls långsint i praktiken, vilket är en egenskap jag är rätt stolt över trots att den ofta resulterar i mer skada än nytta. Men vissa saker är oförlåtliga. Beror dock på vem det handlar om, Tina, Emelie, Veronika och Memme älskar jag så ofantligt högt att jag troligtvis skulle kunna förlåta dem för i stort sätt vad som helst, även om ett svek från deras sida skulle göra så in i helvete mer skada än om det var någon annan. Kan ju dra en parallell till Mr Folkis även här, han borde ju egentligen vara skrotad för längesen med tanke på omständigheterna men vissa människor är det värt att ta lite skit ifrån, att tjafsa och älta. Andra är definitivt inte värda samma sak. Pratade just med Stylte som kläckte de enormt sanna orden som säger allt "Vissa människor är dumma i huvudet, det är inte mkt mer att säga om saken". Man ska välja sina strider, och att strida med en helidiot som förmodligen inte ens förstår att han eller hon är en helidiot, DET mina vänner, är slöseri med tid.

Är helt enkelt tvungen att påpeka att jag just hämtade världens största banan i fikarummet, det var nästan pinsamt att gå med den i handen bort till mitt rum... Den här feta jäveln hade kunnat fungera som föda för en hel svältande familj i något u-land. Kommer inte att orka lunchen.

Dagens låt som satt sig på hjärnan: "Fell in love with an alien". Riktigt illa med andra ord, men åtminstone bättre än att ha ledmotivet till det mest hysteriska barnprogram jag någonsin sett; Amigo. Alla som har sett på skiten håller nog med om att man bara vill söka in till publiken för att kunna attackera den jävla programledaren med något vasst föremål, har aldrig skådat maken till idiot.
Har umgåtts med allt möjligt slödder genom åren, allt från alkoholiserade tjugoåringar till förlorade tjackpundare, men aldrig har jag sett någon som verkat så stenhög som den där jävla programledaren. Man kan ju tänka sig att vissa småungar tycker att det är roligt med en vuxen karl som beter sig som om han fått typ tjugo adrenalinsprutor på samma gång men jag och min bekantskapskrets hade utan tvekan hatat honom redan som femåringar. Jag och Veronika var ju fly förbannande på Björne innan vi knappt kommit ur blöjorna, redan då insåg vi att Björne inte alls var en snäll, mjuk björn utan att han egentligen var en elak, självupptagen jävel som blåste Hugo och Snigel på konfekten. Ser fortfarande Veronika 4 år framför mig med en rynkad liten näsa när Björne fuskade när dem spelade fia eller tog många fler kakor till sig själv än dem andra.
Det var tider det, när barnprogrammen visade Täppas och hans lilla krokodil istället för mystiska japanska serier som kan ge vilken unge som helst epilepsi. Jag var ett stort fan av programmen för killar när jag var liten dock, älskade att kolla på Batman, Turtles och Sonic. Smurfarna, Räddningspatrullen och Luftens hjältar var även dem riktiga guldkorn. Bäst av alla tecknade serier är ju dock fortfarande Ducktales, fy fan vad bra det är! Tycker fortfarande att scenen när Joakim och Sigge besöker pysslingarnas ö och kommer till ett guldpalats är en av de bästa som någonsin gjorts i tevehistorien. Sigge klappar en staty av en guldhund på huvudet och säger "Nejmen titta, det är ju en Golden Retriver!" Så jävla, jävla klockrent! Hahaha. Andra höjdpunkter var såklart Trasdockorna, Mjölktandsmössen, Kalle har ett stort träd ("Emma finns bara i fantasin, men hon är fin tycker Kalle, Kalle han gillar att mest ligga i stilla och i toppen och gunga och tänka på allting som har hänt") och Pingu. Jag är nog den enda åttitalisten som blir nästintill förolämpad när jag ser videoklipp där man har gjort pratbubblor till Pinguavsnitt där dem svär och kallar varandra för horor.

Nej nu får det räcka för idag, eller åtminstone för stunden. Skulle kunna älta barnprogram i timtal, men jag har ju faktiskt ett jobb att sköta * Rättar till kavajen och slätar ut sidenskjortan *. Bjuder på en riktigt mumsig låttext idag, rätt överraskande av Offspring.
Hejdå alla barn!

Bröllopet var roligt, roligt! Josephine var sjukt söt i rosa klänning och rosor i håret. Nästan så att man blir lite sugen på att gifta sig själv, ska bli väldigt spännande när det väl sker, OM det sker. Jättegod mat och en väldig massa alkohol, ack, ack, ack. Efter nästan åtta timmars supande fick jag vad jag förtjänade om man säger så, vill inte gå in på denna sjukt pinsamma händelse mer i detalj, men kan avslöja att när jag väl kom hem somnade jag som ett barn i duschkabinen. Det var ruskigt kul att träffa en massa gamla bekanta och bortsett från att jag blev jagade hela kvällen av bonnen med stort B så flöt det på utan obehagligheter. I går mådde jag RIKTIGT JÄVLA DÅLIGT. Blev inte människa igen förrän fram på kvällen när jag fick lite kebabrulle och cola i mig.

Vill passa på att berätta att jag från och med första maj tar över vårt hyreskontrakt och därmed kommer att bo helt själv i en lägenhet på 120 kvm. Låter ju som en rätt angenäm upplevelse indeed, men jag söker inneboende asap. Har visserligen en finfin lön nu för tiden men att ensam betala 7500 kronor i hyra varje månad är för mycket. Så om någon känner någon som söker bostad i närheten av Göteborg är ni varmt välkomna att höra av er. Om jag "tvingas" bo med en komplett främling har jag kommit fram till att jag föredrar en manlig sådan, är helt övertygad om att det kommer bli ganska mycket lättare än att bo med en tjej. Sen skadar det ju faktiskt inte om denna manliga inneboende är rykande het eller har snygga killkompisar... En het jävel som knallar omkring i lägenheten med en handduk knuten runt höften, sämre lägen kan man ju vara i. Nej det ska nog gå bra det här, barnet i mig skriker och sparkar av bara tanken på att flytta igen så jag tar chansen, kommer aldrig kunna hitta en såhär fräsch lägenhet med så perfekt läge igen, det kan jag sätta en rejäl slant på. I wont let you go damn it!

Saknar Mr Folkis väldigt mycket. Missade chansen till lite mys eftersom jag har befunnit mig utanför stan hela helgen, det gillar jag verkligen inte! Har "En så karl" på repeat i MP3:n hela tiden och sitter och ler hela tiden. "Och han ljuger ibland, och han dricker ibland, men det struntar jag i, för jag veeeet ju vad den karln har". Dem allra flesta är ju som bekant rätt emot min fåniga crush men mina allra närmaste, och då menar jag dem som har haft äran att känna mig sedan födseln i stor sett, dem är inte helt emot det, trots att Mr Folkis verkligen gjort sig förtjänt av att bli hatad. Mina två äldsta vapenslagare var ju helt till sig när dem träffades oss tillsammans, trots att Mr Folkis som vanligt var en sluten mussla. Dem såg nog att det var något i görningen som inte händer alltför ofta, har det egentligen någonsin hänt? Jag känner mig så sedd, så jävla åtrådd. Det går inte att förklara riktigt, inser även jag att stycket jag just skrivit är en satans obegriplig dynga och de flesta som läser har för längesedan gått vidare för att hitta något annat med den minsta antydning till vett längre ner i bloggen. Men jag känner mig för en gång skull (hur fan jag nu kan göra det med tanke på allt som hänt) UPPSKATTAD, jag känner att allt jag säger och gör verkligen tas in och analyseras tusen gånger och det känns så jävla underbart!

Nu tänkte jag dra till med en gammal klassiker, förr i tiden skrev jag varje vecka en så kallad "Nulägesanalys", ett eget litet påfund för att kunna mig själv uppdaterad om hur mitt liv utvecklar sig, jag hoppas att jag kommer ihåg alla punkter, det var åtminstone fem år sedan sist...
NULÄGESANALYS 26 FEBRUARI 2007.
Utseende: Ganska katastrofalt till följd av mitt hårda supande. Behöver verkligen klippa mig (hårtopparna ser ut som fan), skulle också behöva färga om håret i någon trevlig färg, rött var ingenting för mig, speciellt inte då den röda nyans jag var ute efter uteblev. Naglarna behöver också fixas, lyckades bryta av två stycken sist jag och Mathias spelade biljard- har ju alltid sagt att sport är farligt. Väger fortfarande för lite för mitt eget tycke, skulle må bra av att gå upp lite i vikt så nu kan jag vräka i mig pizza och läsk i rent välgörande syfte...
Ekonomi: Den har väl aldrig varit bättre, sitter inne på ganska mycket mer guld än vad jag är van vid. Vill minnas att sist jag skrev de här listorna stod det saker i stil med "Jippie, har 52 kronor i plånboken!" och jag får aldrig glömma bort att det inte alls var längesedan jag tackade mamma på mina bara knän för att jag fick en tjugolapp "Nej med gud, det här är alldeles för mycket...". Jag här även minnena i bakhuvudet om när jag fick gå med platspåsar i skorna en hel vinter för att dem läckte in och jag inte hade råd att köpa nya, eller när jag var på McDonalds med Ve och Tina och inte hade råd att köpa något att äta utan satt och tattade på deras pommes frites och ibland fick äta upp resterna av Tinas hamburgare för att hon inte orkade hela. Är glad att jag alltid varit fattig, för nu uppskattar jag allt jag får så väldigt mycket mer.
Kärleksfronten: Ja, vad ska man säga? Jag är kär och galen, som vanligt. Jag håller tummarna och den som väntar på något gott...
Skola: Eftersom att jag inte går i skolan längre får jag ändra denna kategori till jobb. Jobbet går hur som helst bra, kommit igång ordentligt med PSC nu och vågar nog påstå att jag behärskar dem nya systemen som om jag aldrig gjort annat. Fortum, You need me more then ever!
Det där var nog allt, dock rätt säker på att jag missat något. Så skönt att ha kommit igång med skrivandet igen, för ett ägg som jag är det verkligen katharsis... (Vilket betyder renande av själen för er som inte hängt med under skollektionerna).

Nu är det dags att avsluta dagens inlägg, är kissenödig, hungrig och ska nu spendera en stund med att grubbla över vad Veronika kan klä ut sig till på en tentafest med temat "Kom som du inte är", har lovat att ta mig en funderare. Avslutar dagens inlägg med en fin, fin text. En arg text, men jag är rätt arg över en del saker, även om jag hållit en relativt lättsam ton i dagens vackra blogg. Tack för mig.

SOFIA QUICK
* Det jag älskar mest med mig själv är att jag aldrig viker från mina ideal.
* Det jag hatar mest med mig själv är att jag är alldeles för självdestruktiv.
* Du lär bli populär hos mig om du har humor, är självironisk, tänker dig för innan du öppnar käften och om du uppskattar att ägna en hel dag åt att ligga i soffan, snacka skit och vräka i dig stora mängder onyttig mat.
* Du lär inte bli populär hos mig om du är falskt, inställsam, översittare eller moderat.
* Jag skär hellre halsen av mig än att visa mina behag i cam på MSN; så gör dig inte besväret att fråga (...era tröttsamma jävla sketungar).
* Jag jobbar för tillfället på Fortum, det är ingen skrattkammare men det är cash.
* När jag var 14 år hade jag hunnit med allt det som jag inte unnar någon annan människa.
* Trevligaste utestället i stan är enligt mitt tycke Bryggeriet.
* Jag är innerst inne en riktig Frillesåsbonne.
* Jag är 176 imponerade cm lång och väger 65 välförtjänta kilon.
* Jag är råsosse, öisare och född i vågens tecken.
* Måste jag välja att spendera tid med Stureplansbrats eller alkisarna på Kortedala torg väljer jag alkisarna.
* Jag förlåter, men glömmer aldrig.
* Min idealpartner är het som fan utan kosmetika för män, fåniga dieter och backslick.
* Jag är gymnasieekonom med rätt shysta betyg, inte fan hjälper det.
* Det mest underhållande jag vet är personer som aldrig kommer ur sin fjortisfas.
* Jag drömmer mardrömmar varje natt.
* Min barndom var fan perfekt.
* Mina tjejkompisar är dem snyggaste, smartaste och mest outstanding människorna i världen.
* Mina underbara hundar gör mig väldigt, väldigt glad.
* Det finns ingen som slår mina dancemoves på fyllan.
* Jag är livrädd för att åka rulltrappa och att skära mig på papper.
* Jag tycker att japanen i idol som sjöng Wonderwall är något av det mest komiska jag sett på länge.
* Det mest meningslösa som finns måste vara att lägga ut bilder på sin jävla bil på Lunarstorm (vem fan bryr sig?).
* Jag tycker att knark är något av det äckligaste som finns.
* Jag lyssnar på i princip all musik, men hårdrocken väger tyngst.
* Jag slutar aldrig att fascineras av mäns relationer till sina könsorgan.
* Duvor är råttor med vingar.
* Kändisdyrkan är skrattretande.
* Behöver en man, 19+ som är skicklig i köket och sovrummet. Älskar du även annat hushållsarbete, har en go nacke och en stor skopa humor får du gärna fria direkt.
* Är ruskigt trött på att meningslösa människor addar mig på MSN. Min MSN är främst till för dem som känner mig och har man inget vettigare att komma med än enstaviga meningar och lika begåvad lyrik som ett spädbarn så lär man ryka ur min lista snabbare än ögat. Så vet ni med er att ni är mentalt efterblivna (vilket de flesta tyvärr är); SNÄLLA BESPARA MIG BESVÄRET ATT BLOCKERA ER!.
*Jag är ateist och kommer troligtvis alltid vara det tills motsatsen bevisas (och då menar jag verkligen BEVISAS). Jag tycker att det är skrämmande att så många hjärntvättas av div. religioner så bespara mig gärna all slags religiös, fanatisk propaganda.
* Jag hatar att röra mig. Den enda fysiska ansträngning jag accepterar alls är i bingen, och även då föredrar jag att någon annan gör jobbet.

Musik i min flashiga spelare.
Gittan och Jonny (Jävlar anamma) - Loverman (Metallica) - Highway to hell(AC/DC) - Han eller jag, vem ska du ha (Eddie Meduza) - Whiskey in the jar (Metallica) - Mutter (Rammstein) - Seperationsångest(Köttgrottorna) - Come as you are (Nirvana) - All this and more (Mad Sin) - B.Y.O.B (System of a Down) - Bomfalleralla (Snook) - Bored and violent (Oxymoron) - Brand new hate (Babyard Babies) - Breakfast at Tiffanys (Deep blue something) - Costa del hell (Mad Sin) - Come out swinging (Offspring) - Come down (Shootgun Messiah) - Crack in the mirror (Cock Sparrer) - Cupid´s victim (Tiger Army) - Dead men tell no tales (Mad Sin) - Dawn of a new day (Inflames) - Det är så synd om mig (Den vita apan) - The dope show (Marilyn Manson) - Drink myself to death (Anal Thunder) - En midsommarnattsdröm (Håkan Hellström) - England belongs to me (Cock Sparrer) - Envy is dangerous (Raised Fist) - Everybody hurts (R.E.M) - Friday night (Skrewdriver) - Fuck forever (Babyshamblers) - Get this right! (Raised Fist) - Go away (Raised Fist) - Gone Daddy Gone (Gnarls Barkley) - Gårdakvarnar och skit (Håkan Hellström) - Heroes of today (Perkele) - Hit me hard (Slagsmålsklubben) - Hon har ett sätt (Jakob Hellman) - Hångla med Björn (Köttgrottorna) - I´m in love (The liptones) - Invinsible kid (Metallica) - Jag ska spy (Björn Rosenström) - Let the bodies hit the floor (Drowning Pool) - Life´s a bitch (Oxymoron) - Luft (Dia Psalma) - Längst fram i taxin (Snook) - Mama, I´m coming home (Ozzy Osbourne) - Min tjej är piggelin (Jävlar Anamma) - Moments (Perkele) - Mother Dear (Blood for Blood) - One to blame (Perkele) - Pissman (Rallypack) - Price to high to pay (Cock Sparrer) - Resterna av ditt liv (LOK) - Run with the blind (Cock Sparrer) - Runke Ball (Eddie Meduza) - Sad to see (Perkele) - Shut my eyes forever (Blood for Blood) - Skrubbsår (LOK) - Someone you use (Vonda Shepard) - Stronger then ever (Raised Fist) - Söndag 13.3.99 (Lars Winnerbäsk) - Tjejer är fula (Köttgrottorna) - Tough Guys (Cock Sparrer) - Vem fan vill dricka starksprit (Ölhävers) - Where the wild thing are (Mad Sin) - Perfectly broken (Raised Fist) - Sunlight (Raised Fist) - Älska mig (Köttgrottorna).