The First Cut Is The Deepest

Min ångest är tillbaka och det som ett brev på posten. Undrar hur man kan gå från att vara världens mest kolugna lilla barn (när jag var liten skrek jag aldrig, jag sprang inte omkring, jag bet inte de andra barnen, jag åt inte daggmask) till att förvandlas till en hypernervös liksom speedad halv-vuxen.
Nu sitter man här, snart tjugo år gammal, och trummar med naglarna, blänger elakt åt höger och vänster så att flätorna flyger så vilt att jag ibland lyckas få en snärt i ögat och kontrollerar att nycklarna ligger kvar i ytterfacket på väskan var femte minut. Det är rätt jobbigt att vara såhär hispig, det kommer inte dröja många dagar förrän vitklädda män bär iväg mig på bår i tvångströja känns det som.
Jag kan dra slutsatsen att det är farligt för min hälsa att vara såhär sjukt kär. Är spänd som en pinne dygnet runt. Varje gång mobilen piper meddelande får jag hjärtklappning måste ta några djupa andetag innan jag kollar vem det är ifrån, sneglar med ena ögat och blir nästan LÄTTAD om det inte är från Mr Folkis. Igår gjorde jag en ny SIMS-familj och kunde givetvis inte motstå att göra två gubbar med våra namn (jag är ju trots allt kvinna för fan), sen så fick jag nästintill panik för att dem blev sura på varandra och inte ville kramas och sedan satt jag och studsade och klappade händerna helt hysteriskt när syster och jag fuskade med humörmätarna så att dem ville gifta sig direkt.
Mr Folkis gör mig mongo, mongo, mongo. Är så uppjagad dygnet runt så att i morse när jag vinglade genom hallen dök Sigge upp från ingenstans och slickade på min fot (man kan inte använda bodylotion hemma hos mamma, lika bra att jag vänjer mig) och jag blev så överraskad att jag snubblade på mattan och trillade rakt in i väggen med huvudet före. Tur att jag redan är så hjärnskadad, för smällen i fråga lär knappast göra någon skillnad, hehe.

Fan vad jag önskar att folk kunde vara bättre på att hantera sina problem. Själv är jag ju helt, helt värdelös på det. I stället för att säga vad man har på hjärtat och försöka få upprättelse tycker man synd om sig själv och väver in sig i sin självdestruktiva bubbla.
Självdestruktion, du hemska, hemska påfund. En del sätter igång och svälter sig själva, andra super, andra knarkar, en del går ut och slår ner folk på lördagskvällarna och somliga skär sig. Själv är jag för matglad för att svälta och för feg för att slåss, men annars prickar jag in varenda punkt på listan.
Något som skrämmer mig mer än nåt annat vad gäller dem där dumheterna så är det skärandet. Så sjukt många ungar som sysslar med det där nu för tiden, man snappar upp idén från människorna runt omkring och jag vågar nog påstå att det inte finns mycket som är lika beroendeframkallande.
Mina egna erfarenheter säger att man skär sig därför att:
1. Självorsakad smärta. Kan också uttryckas som MAKT. Man både hyllar sig själv och hånskrattar åt andra genom att vara sin egen bödel. Det är man själv som bestämmer att det ska göra ont, om det ska göra ont, hur ont det ska göra. För en gångs skull är det man själv och ingen annan som gör en illa. Och det gör att man känner sig starkare än aldrig förr.
2. Bestraffning. När man blir sårad eller besviken av någon eller när man känner sig lurad vill man straffa sig själv för att man var så dum att man litade på någon, eller för att man trodde att allt skulle ordna sig. Ett sår eller ett ärr påminner en om nästa gång ska man inte vara lika lättlurad, det är på sätt och vis helt enkelt ett rent uppläxande.
3. Uppmärksamhet. Att man försöker skära sig på ställen som ingen ska upptäcka är rent skitsnack. Alla som skär sig vill bli upptäckta, omedvetet eller ej. Visst skäms man, men ändå låter man tröjarmen glida upp då och då. För det är ingen som vill vara ensam om sin smärta, speciellt inte om man skär sig. Sår på armarna signalerar "Jag mår så jävla dåligt, hjälp mig!" eller "Titta nu ditt svin, vad du har fått mig att göra!". Hade man inte velat ha den där uppmärksamheten hade man aldrig skurit i sig från första början.

Det gör så jävla ont i mig när jag tänker på att människor känner sig så ensamma och desperata att dem tvingas ta till sådana metoder. Speciellt vid så unga åldrar. Jag var sjukt deppig när jag var tretton och när jag var fjorton var jag ett jävla vrak. Har det alltid varit såhär? Jag tror inte det. Hade inte alla haft så satans bråttom med att växa upp hade vi sluppit allt det där. Det äcklar mig att se småflickor springa omkring med stringtrosor och använda behå flera år innan brösten har en tanke på att börja växa. Jag tycker att det är fullkomligt avskyvärt när tolvåriga småkillar addar en på MSN och sedan sitter i camen och petar på sina små snoppar, troligtvis inte ens medvetna om varför.
Tanken på att jag själv var besatt av tanken på att hångla med någon när jag var knappt elva år och skrev "JAG MÅSTE STRULA MED NÅGON SNART, ANNARS DÖR JAG!" i mina dagböcker med ponnymotiv på gör mig helt vansinnig. Att jag förlorade oskulden när jag var tretton med min lika gamla pojkvän är helt motbjudande och det värsta av allt är att jag vet hur stolt jag var över det och att jag vet hur avundsjuka de flesta andra var. Det mest skrämmande av allt är väl att i framtiden kommer man väl troligtvis inte vara cool om man har sex som trettonåring, utan man kommer vara en tönt om man INTE HAR DET. Kommer att vara så nojig när mina döttrar växer upp att jag kommer stå redo med lejonpiskan dygnet runt så att inga killar kan komma i närheten av dem.

Sex, sex, sex; livets viktigaste krydda. Jag tycker inte att sex är överskattat, jag håller med om att det är en av livets viktigaste kryddor. Sex är underbart, sex får en att må bra. Men inte när man är ett barn! Det är inte meningen att kroppen ska ha sex innan den är färdigväxt och jag är övertygad om att ingen fjortonåring, oavsett hur fullvuxna dem tror sig vara får ut någonting nyttig av att ägna sig åt sådant. Inget annat är fånig självbekräftelse och givetvis avund från kompisarna då.
Det är inte svårt att dra gränsen för när man är redo eller ej, redo är man när man har sex enbart för sin egen skull, inte för att man är stressad, vill bli omtyckt eller för att man vill känna sig snygg och sexig. Vågar inte tala för landets alla fjortisar, men för min egen del tog det många år innan jag själv hade sex av rätt anledning.
Kom ihåg det, flickor och pojkar (jag har många yngre läsare av den är bloggen, men riktar mig även till dem äldre), det finns inget som är så coolt dem som står emot grupptrycket och aldrig är sex så häftigt som när man verkligen är sugen på det själv och tycker om personen man har sex med. Det är upp till en själv att välja mellan kvantitet och kvalitet.

Nu känns den här dagen rätt trevlig ändå! Behövde bara skriva av mig lite och headbanga lite inne på toaletten till "Biggest and the best", fan vilken go låt!
Ska iväg till Kållered på lunchen, det ska bli intressant att se om jag klarar av att besöka Skopunkten utan att gå ut därifrån med en ny skolåda och ett lyckligt leende. Sist men inte minst vill jag utse veckan "Sötast just nu", EmiiL_o21 för att han är min utan tvekan gulligaste bloggläsare och tacka Ann-Christine på jobbet för att hon myntat uttrycket "Tristdag" istället för Tisdag. Dagens låt tillägnas er allihop, speciellt ni som känner er lite extra deppiga under "Tristdagen", veckans mest meningslösa dag eller alla med kärlekssorg som aldrig tycks gå över:

"The First Cut Is The Deepest"/Sheryl Crow.
I would've given you all of my heart
But there's someone who's torn it apart
And he's taken just all that I had
But if you want I'll try to love again
Baby I'll try to love again but I know


The first cut is the deepest baby I know
The first cut is the deepest
But when it comes to bein' lucky he's cursed
And when it comes to lovin me, he's worst


I still want you by my side
Just to help me dry the tears that I've cried
And I'm sure gonna give you a try
Cause if you want I'll try to love again (tryy)
Baby I'll try to love again but I know


The first cut is the deepest Baby I know
the first cut is the deepest
but when it comes to bein' lucky he's cursed
And when it comes to lovin' me, he's worst


I still want you by my side
Just to help me dry the tears that I've cried
But I'm sure gonna give you a try
Cause if you want I'll try to love again (try to love again)
Baby I'll try to love again but I know


The first cut is the deepest
Baby I know the first cut is the deepest
But when it comes to bein lucky he's cursed
And when it comes to lovin me he's worst


The first cut is the deepest baby I know
The first cut is the deepest
Try to love again

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback