Igår var en jävla bajsdag. Jag pratade med Julie på MSN, hon har nu varit i Teneriffa i sex veckor och hon trivs som fisken i vattnet. Lägenhet och jobb fick dem efter två veckor och inte nog med det! Hon jobbar dessutom i en jävla POOLBAR! Hon får betalt för att stå omgiven av alkohol i en jävla POOL i Spanien! Insåg sorgligt men sant att jag förmodligen skulle betala för att jobba i en poolbar, snarare än att få betalt själv. Helt plötsligt känns inte den första solglimten som tittade fram på ett halvår härromdagen så imponerande längre.
Här sitter man i sin kontorsstol och dricker cola light (NEJ, jag har inte som alla andra gått över till detta less-sugaralternativ av egen fri vilja, men den vanliga colan är slut), stirrar ut på en jävla lyftkran genom fönstret, försöker desperat förvandla min kritvita hudton med hjälp av Nivea Summer Glow vilket bara resulterar i att man inte bara ser blek ut, utan smutsig på vissa partier och dagens höjdpunkt är besöket på bolaget.
Jag vill inte vara kvar här! Jag vill åka långt, långt bort! Det spelar ingen roll vart, det behöver inte vara någon glassig semesterort, jag vill bara vakna upp till något nytt. Bortsett från att jag skulle längta ihjäl mig efter Tina och có, min syster och Mr Folkis såklart så finns det ingenting som håller mig kvar. Speciellt inte när vårt hyreskontrakt går ut 1 juni och jag blir bostadslös.
Det ultimata hade såklart varit att ta en enkelbiljett till nåt varmt ställe, jobba på nätterna och ligga på stranden på dagarna. Tänk Ibiza Ocensurerat, tänk paraplydrinkar och inoljade badvakter, tänk vinddruvsklasar som växer utanför sovrumsfönstret, tänk en solbränna som gör att inte ens din egen mor skulle känna igen dig. Jag vill ha allt det där! Tänk att gå barfota till affären och köpa bröd varje morgon, tänk en brakmiddag med grillspett och tzatsiki för samma pris som man får två Billys pizzor för i Sverige, tänk stora tjocka tanter med huckle på huvudet som sjasar getter över vägen och kindpussas. Till och med gapande, drängfulla engelsmän som slår bakåtvolter ner i poolen känns mer lockande än den trista jävla vardagen i Västra Götaland, Sverige, Världen.
Jag vill sticka, jag SKA sticka. Någon som känner sig manad att följa med? Jag är galen men jag är skön att sova på och har fenomenala naglar för att klia folk på ryggen!
Jag har förresten skaffat två nya hobbys. Det värsta jag vet är när folk frågar mig vilka mina hobbys är. I skolan när vi var mindre fick vi alltid göra såna fåniga saker på engelskalektionerna, ordet gick runt i klassen och folk sa saker som "Hi, my name is Emma and I like to play soccer" eller "Hello, my name is Mats and I like music". När det var min tur visste jag aldrig vad jag skulle säga för mitt enda intresse som var "spend time with friends" hade redan halva klassen sagt så jag sa rätt och slätt "My name is Sofia and I like chips".
Det finns tamejfan ingenting som gör mig så uttråkad som när folk frågar vad jag gör på fritiden. Har dock kommit på att skrivandet gills som intresse men förutom det håller jag fast vid att det jag gör på fritiden är att äta, sova och supa.
Sport, detta hemska jävla påfund. Har aldrig lyckats förstå vad det är som driver människor att lägga ner tid, energi och pengar på att jaga en boll, simma fram och tillbaka i en jävla bassäng eller värst av allt, få för sig att springa av egen fri vilja. Jag springer endast om någon jagar mig med en yxa eller om jag är sen till bussen. Förmodligen kommer mitt skelett att vara lika starkt som ett pappersark när jag är tjugofem och om några år kommer jag säkert vara så fet att dem får transportera mig ut med lyftkran från lägenheten men det får det vara värt.
Hur som helst så är i alla fall mina nya hobbys att läsa, har kommit in i en stenhård läsperiod igen. När jag var yngre läste jag ut varenda bok på bibliotekets ungdomsavdelning, så jag fick specialbeställa böcker. Gick till bibblan tre gånger i veckan (det var bara öppet så många dagar) och det var nog tur att vi bodde rätt nära för mina staplar med böcker vägde nog mer än vad jag själv gjorde. Jag älskar att läsa, jag är mycket nöjd med att ha satt igång igen.
Min andra nya hobby är att snusa, har nästan lagt ner rökningen totalt nu. Lite skrämmande bara hur beroendeframkallande snuset är, överläppen känns fanimej helt sönderfrätt. Nåväl, jag må se ut som en total idiot och jag vill gråta som ett barn varje gång jag sätter in en snus men så länge jag röker mindre och inte vistas bland folk med snusläppen så får det gå för den här gången.
Förlåt för att dagens blogg blev så tråkig! Jag lovar att återvända med nya krafter imorgon och skriva ett kick-assinlägg! Ni bloggläsare är det bästa jag vet just nu! Ni är chokladen i mitt ballerinakex, ni är skummet i min iskalla öl, ni är dem sista oanvända trosorna man hittar när tvättkorgen är full!
...Urk, förlåt för den liknelsen. Ni gör en gammal häxa som mig sjukt glad en vissen dag som denna helt enkelt.
Bjuder på min favoritdikt genom tiderna idag, både originalversionen på engelska och en egen översättning på svenska, denna dikt is the shit!
"If" By Rudyard Kipling
If you can keep your head when all about you
Are losing theirs and blaming it on you;
If you can trust yourself when all men doubt you,
But make allowance for their doubting too;
If you can wait and not be tired by waiting,
Or being lied about, don't deal in lies,
Or being hated, don't give way to hating,
And yet don't look too good, nor talk too wise:
If you can dream -- and not make dreams your master;
If you can think -- and not make thoughts your aim;
If you can meet with Triumph and Disaster
And treat those two imposters just the same;
If you can bear to hear the truth you've spoken
Twisted by knaves to make a trap for fools,
Or watch the things you gave your life to, broken,
And stoop and build 'em up with worn-out tools;
If you can make one heap of all your winnings
And risk it on one turn of pitch-and-toss,
And lose, and start again at your beginnings
And never breathe a word about your loss;
If you can force your heart and nerve and sinew
To serve your turn long after they are gone,
And so hold on when there is nothing in you
Except the Will which says to them: "Hold on!"
If you can talk with crowds and keep your virtue,
Or walk with kings -- nor lose the common touch,
If neither foes nor loving friends can hurt you,
If all men count with you, but none too much;
If you can fill the unforgiving minute
With sixty seconds' worth of distance run --
Yours is the Earth and everything that's in it,
And -- which is more -- you'll be a Man, my son!
Om du kan sansa dig när alla runt dig
mist sansen och skyller det på dig;
Om du kan stå upp för det du tror på
fast alla omkring dig tvivlar,
rentav förstå att de betvivlar dig
Om du orkar vänta
Om du trots att du blir baktalad,
inte baktalar själv
Om du blir hatad men ändå inte hatar
Inte sätter dig på höga hästar
eller tror dig vara bättre själv
Om du kan drömma, utan att bli drömmars slav
Om du kan tänka, utan att grubbla
Om du kan möta framgång och nederlag
på precis samma sätt
Om du kan stå upp för sanningarna du talat
trots att andra låtit sanningen förvridas
Om du kan se ditt livsverk gå i bitar men sedan
börja om på nytt med slitna verktyg,
Om du kan satsa allt du vunnit på ett enda tärningsslag,
förlora det,
börja om från början och aldrig sörja din förlust
Om du åter kan lyssna till ditt hjärtas röst
långt efter att den tystnat och du fortfarande kan säga
"Håll ut!"
Om du kan möta folkmassor men våga tala
Om du kan leva med kungar utan att glömma vad du en gång var
Om varken fiender eller vänner kan förgöra dig
Om alla kan på dig lita
Om du kan fylla var minut med sextio värdefulla sekunder,
är världen din och mer där till,
och vad bättre är min son;
Då är du man. |
