Jag har flyttat!
http://tobiq.blogspot.com/

En bild på dig själv



(Detta är några dagar efter senaste förlossningen och ungefär sådär pigg har jag sett ut sedan dess, hehe).

Någon du umgås väldigt mycket med.



(Min Mikael, snyggast av alla).

En bild på någon i din familj.



(Min mamma och Mosan i Varberg i somras).

En bild på en konstig tid i ditt liv.



(Väldigt, väldigt berusad på Gamleport för länge, länge sedan. Det var en period i mitt liv då jag drack kopiösa mängder sprit. En vanlig fredagsfylla skulle antagligen kunna knocka en buffel rent alkoholmässigt).

En gammal bild på dig själv.



(Grekland 2007).

En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.



(Emelie, jag saknar dig!).

En bild som du aldrig lagt upp.



(Gissa varför jag inte lagt upp den? För att jag är så JÄVLA tjock! Detta är några dagar innan Svea föddes och jag kan ju inte klandra min hud på magen för att den är aningen sladdrig nu).

En person som du saknar.



(Världens finaste Ve).

Någon i din släkt.



(Min farmor Ketty).

Någon du tycker är väldigt snäll.



(Memme, min kära vän).

Gud, jag får forsätta imorgon. På tok för sent som för en sleten mor det här.

Idag är det torsdag och inget dagis, och eftersom lillfisen sovit i nästan TRE TIMMAR så har jag och Mosan lekt järnet och läst säkert tjugo böcker så att jag blivit alldeles hes. Till min stora lycka så älskar Moa verkligen att läsa, vi har blivit stammisar på biblioteket och snart har vi väl lånat hem hela barnbok-utbudet. Tanken på alla böcker som ligger utspridda över lägenheten ger mig ont i magen, måste köra en rejäl genomsökning snart.
Top 3 just nu är:
1. Mera Monster, Alfons.
2. Äntligen Bajs!
3. Snurran äter Ketchup.

Vi har äntligen börjat ta tag i det här med potträningen, och köpt hem en bra barnsits till toaletten också, det börjar verkligen bli dags nu. Hon vill inte ha blöja på sig, det är tydligt. Så fort hon kan tar hon av sig den i smyg och drar upp byxorna igen utan att vi märker det (jättekul...) och ännu oftare vill hon "hjälpa till" och tar av sig BAJSBLÖJAN och kommer springande med den, bajset kan man hitta på varierande platser (ännu roligare).
Men hon vägrar sitta på pottan och helt ärligt så har jag inte tid att torka bajs och kiss hela dagarna och samtidigt ta hand om Svea, Moa kan liksom kissa 5-6 gånger på en halvtimme utan blöja och sen slår hon nästan ihjäl sig när hon springer och halkar i pölarna. Men på toaletten och nya sitsen så sitter hon still och läser en bra stund och har kissat barje gång och bajsat en klutt en gång. Duktiga tjejen!

Nu tjoar bebisen att det är lunchdags. Återkommer!

Jag är så JÄVLA less på att bo här! Jag vantrivs utav helvete! Dagiset är underbart, BVC är mysigt och människorna är trevliga, men jag trivs ändå inte. Ska man bo på landet ska man ha hus och trädgård, eller havet i närheten (jag ÄÄÄLSKAR havet) och framförallt så kan det vara roligt att ha folk att umgås med om man som jag inte har körkort och är helt jävla strandsatt här hela veckorna när Mikael jobbar.
Det finns för fan inte ens mysiga promenadstigar! Jag trodde inte att det var möjligt med avsaknad av promenadstigar när man är långt ute i ingenstans men jodå, det är det. Det finns BILVÄGAR varav de flesta är ganska tungt trafikerade och bönderna kör ju som galningar= ingen bra kombo när man har en tvååring som inte får speciellt fint i vägkanten. Sen är det bara en massa jävla åkrar. Vi var faktiskt och letade efter något trevligt ställe där Moa kunde få gå till och med, utan resultat. Det finns en sjö man kan gå runt där det är jättefint, men för att komma dit får man gå i alla fall 30 minuter och vid det laget är alla barn antagligen uttråkade och skriker sannolikt väldigt argt.

Jag känner ett allt mer trängade behov av att få komma hemifrån och bara för några jävla timmar bara få ta det lugnt och fokusera på något annat än barn. Den enda "egentiden" jag haft sedan Svea föddes för snart ett halvår sen var föräldramötet på dagis. Wow. När Moa var liten hade jag faktiskt inget större behov av tid för mig själv, men nu börjar det fan kännas att jag inte gjort något annat än att ta hand om barn i flera år.
Jag börjar bli vansinnigt provocerad av folk som inte har barn, är bitter och vill vråla "DU ÄR FAN INTE TRÖTT! KAN DU KOMMA HEM EFTER JOBBET OCH LIGGA I SOFFAN RESTEN AV DAGEN OM DU VILL UTAN ATT RÖRA PÅ ARSLET ELLER HOPPA I SÄNG KL 16 OCH SOVA TILL NÄSTA MORGON UTAN ATT NÅGON STÖR DIG SÅ SKA DU FAN INTE KOMMA OCH SÄGA ATT DU ÄR TRÖTT!" när någon beklagar sig. Då är det illa.
Grejen är att jag min egen fiende skulle man kunna säga, det finns absolut ingen som hindrar mig från att gå och roa mig. Det är många som gladeligen skulle ta barnen och jag tror inte att någon missunnar mig lite egentid, men jag kan bara inte lämna ifrån mig min bebis, speciellt inte när jag ammar. Jag mår fysiskt dåligt av bara tanken. Det pågår ett litet krig inom mig, ena halvan vill inget hellre än att få vara bara JAG för en kväll och andra halvan blir gråtfärdig av bara tanken. Men jag tror att jag måste tvinga mig själv att släppa taget snart.
Det är en annan nackdel med att bo som vi bor, jag kan inte "kila iväg och äta middag" med något ett par timmar på kvällskvisten, det skulle krävas många timmar att sy ihop det och någon skulle få vara chaufför för sista bussen går väl kl 20...
Ta mig härifrån!

Gnäll, gnäll och åter gnäll. Har i alla fall fått hem superfina Villervalla-kläder till tjejerna idag, och Moa har börjat gå omkring och säga "Akta dig för rävar". Det gör mig glad.

Bvc-siffror från idag:
8230 gram
69 cm
44 cm huvudomkrets.
(Moas motsvarande siffror från hennes 5-månaders dag var 8020 gram, 69 cm och 43,5 i hattmått, så det är VÄLDIGT jämnt just nu, fast Svea var ju större vid förlossningen. Jag är ändå förvånad över att Svea fortsätter öka så fint i vikt trots att hon bara fått tuttmjölk och inte dricker såna kopiösa ersättningsmängder som Moa gjorde).
Sprutorna gick KANONBRA! Den första (MPR-vaccinet) verkade hon inte ens märka av utan fortsatte gnaga på sin skallra och den andra sprutan fick henne att vråla till och hulka några gånger, sen avledde jag uppmärksamheten med en pingelskallra (Svea ÄLSKAR pingelskallror...).

Jag håller på att bli förkyld igen, trodde faktiskt att jag skulle stryka med på riktigt i dödens uppförsbacke på väg till dagis i morse, gud vad det högg i halsen! På dagis stod det med röd penna och många uppropstecken att nu har den fruktade magsjukan kommit till huset, dessvärre såg jag inte detta innan jag redan släppt in Mosan som glatt studsat in i lekhallen. Så hon fick vara där idag men imorgon får hon stanna hemma, kära gode gud gör så att hon inte redan åkt på det!
Helgen har varit trevlig, i lördags var vid på treårskalas och igår var vi i stan och inhandlade en ny bilstol till bebisen, gud vad jag har väntat! Förhoppningsvis slutar hon kanske hata bilen nu, men man vet ju aldrig. Vi hade besök av en informatör från NTF (trafik-tjosan) på mammagruppen och hon lovade att Svea var mer än redo för en riktig stol, vi har varit lite osäkra i och med att hon inte sitter själv än.
Det blev i alla fall en Be Safe Izi Kids-stol. Vi valde först en Britax-stol men stödbenet räckte inte ner i golvet, insåg vi när vi redan betalat för den. Jävla skit-Barnens hus kunde ju absolut inte hjälpa till och demonstrera hur man installerar stolarna så vi fick ju göra det på måfå på egen hand. Så vi blev lite rädda när vi upptäckte det där med stödbenet, för det är inget byte eller öppet köp på bilstolar eftersom dom inte vet om man tappat stolen i backen eller så. Som tur var efter mycket om och men så fick vi bytt den och är kanonnöjda! Be Safe har ju bäst betyg i alla krocktester och Svea satt som en liten gudinna i den, nackdelen med stolen är ju att den bara är godkänt upp till 18 kilo men vi föder ju inte upp några tungviktare direkt, skulle Svea fortsätta öka i vikt som hon gör nu får hon väl byta stol med Mosan, för Moa lär inte väga 18 kilo på MÅNGA år. Herregud, hon är ju snart 2,5 år nu och väger inte ens 12 kilo. En riktig liten speta.

Stal en lista av min söta syster.

Bada - Duscha
Plugga - Jobba
Choklad - Vanilj
Lyx - Budget
Bada - Sola
Pool - Havet
Skidsemester - Solsemester
Singel - Förhållande
Planering - Spontanitet
Glass - Godis
Stökigt - Organiserat
Passion - Trygghet
Bio - Teater
Julafton - Midsommarafton
Inga barn - Tio barn
Skånska - Göteborgska
Silikonbröst - Fettsugning (Rescue them!)
Landet - Storstan
Känd för skönhet - Känd för intelligens
Desperate Housewives - Sex and the city
Dubbelhaka - Hängröv
Romantisk - Dirty
Kaffe - Te (Men helst ingenting, kaffe smakar skit och te? Som att dricka parfym!)
Porrfilm - Naturprogram
Hamburgare resten av livet - Pizza resten av livet
Spy - Ha diarré
Spara - Slösa
Shoppa på nätet - Shoppa i butik
Fota - Bli fotad
Ramlösa - Loka
Förfest - Efterfest
Tidning - Bok
Kurvig - Slank
Ge - Få
String - Hotpants
Förrätt - Efterrätt
Kyckling - Fisk
Blind - Stum
Kramas - Pussas
Rakhyvel - Vax
Mjölk - Vatten
Älskad - Framgångsrik
Raka av allt hår på huvudet - Sluta raka resten av kroppen
Skräckfilm - Romantisk komedi
MacDonalds - Max
Popcorn - Chips
Öppet sinne - Monogam
Sliskiga drinkar - Öl
Grabbkväll - Tjejkväll
Frukt - Grönsaker
Hund - Katt
Brun utan sol - Solarie
Kjol - Shorts
Mössa - Keps
Vitt vin - Rött vin
Familj - Vänner

Idag vaknade båda barnen 04.45 så att vi fick gå upp, det är rekordtidigt sedan lillfisen föddes, så jag ville skrika och gnaga av mig armen en stund men sen lugnade jag ner mig. Svea är (surprise!) vrålförkyld och väldigt gnällig på dagarna så nu har jag tvångsnattat henne i vagnen ocg gungar den lite maniskt medan jag skriver.

Mosan var febrig och jätteslö hela förra veckan men nu har hon äntligen kommit iväg till dagis efter det långa juluppehållet, hon hann gå dit förra måndagen men sen var det kört igen. Hon är så vrålsöt när vi kommer dit och hon ska skynda sig in vid entrén, sen finns det en bild i den långa korridoren på en snorkråka som vi brukar stanna och hälsa på och sen trippar hon in på avdelningen och har knappt tid att vinka hejdå innan hon ska in och leka.
Hon är inne i en vansinnigt rolig ålder just nu. Trotsig javisst, men oftast är hon bara jätteglad och babblar för fullt. Än så länge är det rätt svårt att förstå vad hon säger såklart, men det kommer i alla fall hyfsat begripliga kortare meningar nu. Det är kul att se hur mycket hon ändå snappat upp, herregud vad jag har sjungit alla dessa fåniga barnvisor utan att hon visat minsta intresse innan, NU däremot! Hon kan ju för fasen nästan varenda vers! Hon har lyssnat ändå, haha! Och hon förstår liksom innebörden också, medan hon sjunger "10 små apor" så hämtar hon sin Nicke nyfiken-docka och hoppar med honom i sängen, och när man kommer till "slog sitt lilla huvud" så får stackars Nicke dyka i golvet.
Hon vet när folk är dumma, hon blev vansinnigt upprörd och skakade i hela kroppen av ilska härromdagen när en hund blev biten av en sork i nosen i en bok, och hon säger "aajja!" till alla som inte sköter sig (oftast Svea, haha). Därmot har hon missuppfattat hela grejen med ajjandet lite. Låt oss säga att hon har knyckt min mobil eller så, och jag springer efter henne och tar tillbaka den (för orden NEJ eller INTE verkar inte ha gått in än...), då blir hon arg och ajjar mig, "Dum mamma, ajja! Oas fån!". Men det är rätt roligt också, får jag väl erkänna. Härromdagen gick vi förbi en dam som tappade soppåsen hon hade i handen och då skrek Moa "Ajja påsen!". Haha.
Hon är så himla omtänksam ändå, så fort Svea skriker så löper hon dit och klappar på huvudet och säger "Såja Ea, såja. Såja gomman!" (gumman säger hon för övrigt till Mikael också, vilket jag tycker är grymt kul). Och det pussas och kramas hej vilt med lillasyster fortfarande och än så länge (peppar, peppar!) så har hon forfarande inte gjort något elakt mot henne, hon kastade en potatis på henne en gång men den var menad att träffa mig, hehe. Hon hämtar leksaker till henne, springer ärenden åt mig och har såna där små egenheter för sig som bara små barn har, som att rada upp sina bondgårdsdjur i skafferiet och sånt. Hon är helt enkelt ett BARN nu, även om vi fortfarande tycker att hon är vår bebis. En stor tjej.

Just det, jag har blivit nyttig nu också, i hela åtta dagar. Det har ju inte hänt vrålmycket på vågen direkt, men jag känner mig lite mindre dallrig. Jag inbillar mig att jag är värsta fitnessbruden nu bara för att jag inte dricker Coca cola och står och spanar in stjärten i hallspegeln och sådär.
Vi får väl se hur länge min duktighet håller i sig, men jag känner mig rätt motiverad den här gången och förhoppningsvis kanske jag kan komma med i 60-kilosklubben igen. Det lär nog ta ett tag dock...

Det är ett fenomen jag läste om idag, bebisar och barn som kräver extremt mycket närhet, stimulans och bekräftelse. Inget av mina barn passar in där helt eftersom Moa alltid varit nöjd när man tillfredställt hennes behov (även om dom varit många!) och Svea passar inte in alls eftersom hon oftast är väldigt lätt att ha att göra med, äter bra och jämfört med Moa är löjligt lättsövd, hon kan däremot vara svårare att handskas med ibland eftersom hon helst inte bara vill sitta still i knäet som Moa gärna gjorde och inte heller vill ligga själv, men hon är långt ifrån ett krävande barn.

Moa däremot var ju lite småkämpig som bebis, hon hade ett enormt närhetsbehov. Hon var (och är) extremt svårsövd och matvägrar i perioder och när hon var bebis så gick det inte att lägga ifrån sig henne överhuvudtaget oavsett om hon sov eller var vaken. Hon låg aldrig själv i något bebisgym eller satt i babysittern och filosoferade eller så, och några vagntupplurer har hon absolut inte tagit. Jag blir än idag förbluffad över hur nöjda en del barn är med att ligga själva och greja med leksaker. Svea kan sitta eller ligga själv en stund, men då måste hon vara på ett replängs avstånd så att man kan prata med henne, det funkar absolut inte att låta henne ligga på en filt i vardagsrummet till exempel när och springa iväg och greja med något i köket, ens för någon minut (om hon inte har en EXTREMT spännande leksak då!).
Allt var ju en stort projekt med Moa. Visst att jag förstorade upp en del grejer, jag var ju trots allt nybörjade och väldigt känslig för bebisens vrede. Men det är faktiskt så att en del barn är känsligare än andra. Det var väldigt svårt att vara spontan med Moa-bebisen, det var viktigt att hon hann sova middag hemma innan vi åkte iväg på något för till skillnad från andra barn (detta var väldigt svårt för en del att förstå) så somnade inte hon när hon blev trött och hon inte hade lugn och ro omkring sig, hon höll sig vaken timme efter timme tills hon var helt förstörd av övertrötthet och DET, mina vänner, det var inte roligt. Hon hade väldigt svårt att äta om man var iväg någonstans också, var det för mycket spännande att titta på åt hon inte trots att hon var hungrig, och NEJ, hon åt inte ikapp det senare under dagen utan det kunde istället visa sig på natten att hon sov skitdåligt. Med andra ord var bäst att göra saker som Moa ville ha dom gjorda, då var hon världens nöjdaste och gladaste unge.

Sen tror jag också att man kan VÄNJA barn vid saker, hon kanske inte hade haft sina fixideér om vi inte pjåskat så med henne, men jag tror inte att en liten bebis kan vara beräknande utan att hon lyssnar på sina behov, och i Moas fall- var tydlig med hur hon ville ha saker gjorda. Och jag svarar på mina barns behov, vill dom inte ligga själva så behöver dom inte ligga själva. Vill dom ha en till flaska (Moa) eller tutte i munnen (Svea) så ska dom få det. Skriker dom så kommer jag till undsättning i den mån jag kan, Svea råkar tokhata att åka bil men i såna lägen får vi bita ihop och tänka på något trevligt allihop, för att få vardagen att fungera.
Jag kommer aldrig låta mina barn gråta sig till sömns, det är inte naturligt för mig. Folk får tycka att man är hur fjantig som helst som inte vill lämna bort bebisar till barnvakt, men det känns inte bra för mig och jag går inte emot mina instinkter.
Förresten är jag övertygad om att jag gjorde helt rätt när jag daltade med Mosan. För när man ser vilket underbar, supersocial och självsäker liten människa hon är nu så finns det liksom ingen tvekan om saken. Jaja, jag kanske bar omkring på henne 24 timmar om dygnet hennes första halvår och låg och sov som en mumie med henne på bröstet nätterna igenom, men idag var hon det enda barnet som inte var ledset vid lämningen efter det långa juluppehållet på dagis. Det kanske tog 13 månader innan vi var redo att ha barnvakt första gången, men å andra sidan sett så har hon ALDRIG varit det minsta ledsen när hon varit ifrån oss än så länge (även om det i sanningens namn fortfarande händer extremt sällan).
Kontentan är väl att man inte ska bry sig om hur andra tycker att man ska uppfostra sina barn, och framförallt sina bebisar. En bebis kan aldrig, aldrig få för mycket kärlek!

Usch, jag är lite orolig för lillbebis. Minns inte om jag skrivit det innan men hon har precis avslut sin tredje pencillindos mot öroninflammation nu. Första gången var hon bara 2,5 månad och kom inte till ro under dagen så jag tog tempen och upptäckte att hon hade feber så vi fick åka till barnakuten på kvällen. Andra gången, tre veckor senare skrek hon som en besatt hela natten och jag var ganska säker på att det var öronen som spökade när vi gick till vårdcentralen morgonen efter. Och nu, ungefär tre veckor senare igen dagen innan nyår var hon kladdig i örat, torkade ur det men det kom nytt kladd ganska omgående och morgonen efter så hade det runnit ut ur örat också så vi åkte in- och ja, det var inflammation igen och sprucken trumhinna.

Det är INTE bra att äta så mycket antibiotika när man är så liten, magen blir jättedålig varje gång och hennes egna immunförsvar halkar efter. Men samtidigt måste man behandla såna här småttingar så att det inte sprider sig och utvecklas till hjärnhinneinflammation och annat hemskt. Det är helt sjukt egentligen, hon är inte ens fem månader och har ätit pencillin tre gånger, Moa har ALDRIG varit såhär sjuk eller behövt behandla en enda åkomma i hela sitt liv. Jag var öronbarn själv så jag visste väl att det var för bra för att vara sant att båda barnen skulle slippa skiten.
Dessutom fick Svea en allergisk reaktion mot senaste pencillinsorten (Amimox) och blev helprickig igår, som tur var så var det sista dagen på kuren. Hon verkar inte bry sig om prickarna i alla fall, som tur är. Usch, jag får så ont i hjärtat. Många får ju rör i öronen som hjälper men det är lång tid kvar tills dess, tror inte att det brukas sättas innan åtminstone 1,5 års ålder.
Är det någon som vet hur man kan förebygga skiten? Rökiga miljöer är inte bra för öronbarn och det utsätts hon ALDRIG för. Mössan är på jämt, jag ser till att hon inte får vatten i öronen och vi har alltid höjd huvudände på sängen.
Bröstmjölk ska hjälpa till att förebygga örininflammationer också, det måste Svea ha snappat upp för herregud vad hon äter! Hon åt ju nästan 50% ersättningen ett tag men nu är det i stort sett bara tutte som gäller, det trodde jag aldrig, att jag skulle helamma när hon var såhär stor när jag satt och grät med mina blödande bröstvårtor i början! Jag älskar det, trots en otäck mjölkstockning förra veckan. Hon käkar minst 5 gånger per natt i vanliga fall och chockade oss alla genom att sova till 05 på morgonen utan mat! Det kändes som att vara med i en skräckfilm att vakna upp och titta ner på jättejättetutten som höll på att spräcka sömmarna i behån, och sen tog det nästan tre dagar av intensivamning innan den blev sig själv igen.
Jag vill att hon ska få vara frisk! Min underbara lilla bebisflicka! Maken till tapperhet har jag inte skådat, först 2,5 månad kolik och magont och sen dess har hon haft ont i öronen hela tiden. Ändå är hon så go och glad!