No more Ms nice girl!
Först och främst det viktigaste just nu: Vila i frid IngaBritt Hartelius, jag är helt övertygad om att du har det bra där du är och du vakar över dottern din hela tiden. Att en sån underbar människa ska tas ifrån oss så tidigt är och förblir en gåta.
Jag tänker på dig Emelie, älskar dig högt!
Nu sitter man här igen efter en väldigt trevlig ledig dag. Var uppe tidigt igår och städade frenetiskt eftersom att mamma skulle komma och hämta mig- dock visade det sig sedan att vi hade bråttom och Mamma och Lars hann inte komma med upp och titta på lägenheten vilket betydde att jag städat som om det gällde livet helt i onödan. Blä.
Sedan kikade vi i alla fall på lillaysters fotbollsmatch vilket var spännande, tyvärr förlorade dem. Lina var hur som helst givetvis lysande och jag var stolt som en tupp. Insåg att vi rör oss på väldigt liknande sätt vilket var underhållande. Man skäms lite när man inser att man hatar det andra laget mest av alla på plan fastän man inte ens är med och spelar, jag skulle aldrig i livet klara av att gå och skaka hand med asen som just besegrat en och se deras belåtna flin. Var med och spelade en match innan jag la ner handbollen och jag vägrade skaka hand efteråt, jävla förnedringstortyr.
Sedan var jag en sväng och handlade lite mat och resten av dagen blev behaglig. Gick med på att titta på en actionfilm med Mel Gibson igår på teve och den var faktiskt helt okej, mkt tack vare att stentuffa Lucy Liu var med.
Oj vad jag är arbetsam idag, det är redan lunch och det enda jag lyckats åstadkomma är att virra runt och kikat på kameror inne på pricerunner, men jag vill verkligen ha en! Har hittat en nu som jag tror är jäkligt bra, den kostar bara typ 1200 kr med frakt och då har den ändå 32 MB minne och 7,2 pixlar (säger mig inte ett skit visserligen) och bäst av allt- ett uppladdningsbart batteri! Fan heller att jag ska springa och köpa batterier hela tiden som tar slut efter en liten stund.
Mitt försök att bli en elak Sofia har hittills inte funkat speciellt bra. Idag stod jag i hissen på väg till jobbet och precis, precis när jag skulle öppna dörren och gå ur på bottenvåningen så är det en dumjävel som trycker på hissen så jag får åka upp igen fastän jag hade bråttom som fan, ända upp till sjunde våningen. Jag nickade trevligt åt gubbfan som hoppade in men jag försökte i alla fall inte småprata trots pinsam tystnad på väg ner igen och det är ju ett litet steg i alla fall. Fast nu tror jag ju dock inte att gubben VISSTE att jag var på väg ut när han tryckte efter hissen utan att det beror mer på att jag stannade lite för länge och fixade skärpet på min jacka innan jag klev ur. Men ändå.
Hur som helst går det inte för sig att fortsätta med mina nördrutiner. Jag måste sluta grina och VARA ARG istället! I går grät jag som en liten flicka för att inte mamma kom och hämtade mig så jag skulle missa Linas fotbollsmatch och inte kunna ge mamma sin födelsedagspresent.
Så funkar det ju inte, hur ska man någonsin kunna ha en konflikt med någon om man lipar istället för att gråta? Jag måste träna upp mig inför min oundvikliga skilsmässa i framtiden- det ligger en förbannelse över vår släkt sedan urminnes tider som gör att alla skiljer sig. Det är inte en käft som förblivit gift så långt bak i tiden man kan komma på släkttavlan. Dock förökar vi oss som kaniner istället, så många är det. Jag har exempelvis 3 mostrar, 19 kusiner och 3 kusinbarn än så länge. Min yngsta moster som just fyllt trettio fick sitt SJUNDE barn förra veckan, grattis och välkommen till den lilla Markus får man väl säga förresten (lycka till med fem storasystrar...). Det tråkiga med att min släkt ser till att hålla uppe födselsiffrorna i Sverige är att alla söta namn liksom tar slut, det är dags att skynda på om man inte vill tvingas döpa sitt barn till Ursula eller Helmer.
Nu gled jag i från ämnet som vanligt, men jag ska bli elak av mig i alla fall, åtminstone bevisa att jag kan snäsa till när det behövs (Mikael tror inte på att jag kan vara elak, vilket ger mig ännu mer lust att faktiskt vara det).
DAGENS VILL HA: En kamera! Gud vad vi ska ha det trevlig jag och min kamera.
DAGENS KLÄDSEL: Pösiga militärgröna byxor (dem ska nog vara ännu pösigare egentligen men misstänker att dem blivit lite små) och vit/guldrandig tunika.
DAGENS SMINK: Mascara och puder.
DAGENS FRISYR: Sned hästsvans.
DAGENS HÄNDELSE: Vaknade av att ha sovit på min hand som värkte som om någon kört den i en köttkvarn.
DAGENS LÅT: ""Mindless self indulgence" med okänd artist (Mikael har lagt in den på min MP3).
DAGENS PLANER: Skulle ha åkt till Emelie idag men istället får jag roa mig med att åka och få nytt recept på mina p-pillar. Skoj.
DAGENS SAKNAD: Angered. Det trodde jag aldrig, men igår saknade jag absolut stället helt plötsligt, det är lite scary där men ändå rätt mysigt.
DAGENS DUMMASTE: Griniga gubben på avdelningen under, nytt hatobjekt.
DAGENS SJUKA: Ursäkta att jag nämner det men jag skiter blod igen, i RIKLIGA mängder. Börjar bli lite nervös nu, det hade väl inte varit någon konstigt med att det kom en bloddroppe eller två men papperet bler helt blodindränkt när man torkar sig. Usch:(
DAGENS DROG: Nikotin.
DAGENS ROLIGASTE: Att mamma blev glad för sitt födelsedagskort med älgar som jag skickade till henne.
DAGENS FAVORIT: Snutten där hemma förstås, som är så go på morgonen när jag pussar honom hejdå att jag nästan grinar av lycka.
DAGENS KÖP: Cola och snus.
DAGENS GODIS: Inget onyttigt alls (kanske därför magen protesterar?).
DAGENS HUMÖR: Hyfsat.
DAGENS ORD: HP Photosmart R827 (snart min nya bebis).
Idag kommer faktiskt ett kapitel till på det där jag lagt ut tidigare, på begäran av en bloggläsare. Tappat intresset lite för den historian men nu blev jag lite sugen igen. Babycakes_ this is for you:
Kapitel 6
Skrämselpropaganda
Vecka 13
Du: Mot slutet av tredje månaden har livmodern trängt upp ur bäckenet och in i bukhålan. En erfaren barnmorska kan kanske känna den precis ovanför blygdbenet, men det är inte ovanligt att det dröjer ännu ett tag innan den känns tydligt. Illamåendet, kräkningarna och tröttheten avtar normalt runt vecka 13 men du kan fortfarande känna mer eller mindre för vissa födoämnen. En del omföderskor kan känna av fostrets rörelser, men det är väldigt ovanligt.
Fostret: Alla organ har nu bildats och nu återstår finjusteringar. Fostret kan fortfarande inte överleva utanför livmodern då organen inte är mogna. Mognaden sker under resten av graviditeten. Nu ska ditt barn växa till sig för att klara livet utanför livmodern. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen, kan även snurra runt. Fostret är ca 9 cm långt och väger ca 20-35 gram.
Vecka tretton, det är ju inte klokt vad tiden springer iväg. Det är galet spännande att läsa om allt som händer nu vecka för vecka även om det fortfarande är helt ofattbart. Det där illamåendet har fortfarande inte dykt upp vilket nästan irriterar mig.
Min nya favoritsysselsättning är att stå framför spegeln i olika vinklar och försöka se bebisen, vilket inte givit något resultat än så länge. Varje gång jag och Niklas vräkt i oss en brakmiddag och är dödligt mätta tror vi båda två att den svullna magen beror på graviditeten men efter en stunds vila eller ett toalettbesök är den lika tråkigt platt igen.
Igår var jag och besökte Lollo och hennes bebis, som inte alls är någon bebis längre visserligen men ändå. Fyraåriga Kim som hittills inte väckt mitt intresse nämnvärt verkar plötsligt väldigt fascinerande och jag blev nästan sur när jag frågade vart han höll hus medan Lollo satte på kaffevatten och hon svarade att han spelade Playstation på sitt rum. Det tog ungefär två minuter efter att jag anlänt tills jag var tvungen att avslöja att jag också skulle bli mamma, som om vi båda tillhörde en hemlig och exklusiv klubb.
Istället för att hoppa runt och skratta galet som jag hade förväntat mig hissades Lollos ögonbryn upp till hårfästet och hon fick ur sig ett litet "oj". Det blev tyst och jag frågade förebrående vad det där ojandet skulle betyda. Lollo kramade mig och sa grattis men satte sedan igång med vad som liknade världens längsta predikan;
- Isabell, du vet att jag älskar dig och jag vet att du inte är dum, du är inte en sån där person som knullar som en kanin och skjuter ut en nya unge varje år. Jag vet att du och Niklas är vettiga människor och er bebis kommer få en massa jävla kärlek. Men det är vissa saker som jag måste få säga innan ni drömmer er bort totalt i era rosaglittrande bebisdrömmar, okej?
Jag nickade stolt.
- Du vet hur viktigt du tycker att det är att du och Niklas har era egna liv, eller hur? Du har alltid varit noga med att spendera tid med dina tjejkompisar och se till att han går ut med grabbgänget lika ofta för att ni inte ska börja hata varandra och spy på varandras sällskap?
Jag nickade stolt (min teori om att hålla ett förhållande vid liv hade uppenbarligen fungerat ypperligt hittills).
- Du kommer att få tänka om nu. Med ett spädbarn kommer livet att se helt annorlunda ut, du och Niklas kommer inte att hinna få tid för era egna liv dem första åren och om ni väl går ut på krogen var för sig ibland kommer den ena att sitta hemma och sura med en gråtande bebis och den som gick ut kommer att sitta på krogen med dåligt samvete och tråka ut sina vänner med historier om blöjeksem och bebiskräks. Vännerna kommer tveklöst att tappa intresset och dra sig undan från det "tråkiga föräldrasnacket", eller hur?
Jag nickade skamset och tänkte på hur jag själv gäspat i smyg när Lollo pratade om Kim i evigheter över telefon.
- Vad värre är, ni kommer troligen inte ens ha tid för varandra. Du kan glömma all "Isabell-tid" och all "Niklas-tid" och även all "Isabell och Niklas-tid". Jag ångrar absolut inte att jag skaffade Kim men jag undrar verkligen hur många år det ska gå innan min "Lollo-tid" kommer tillbaka.
Jag nickade allvarligt.
- Er nya vita soffgrupp du vet? Sälj den. För att göra det lättare för dig själv redan nu kan du dessutom plugga igen alla kontaktuttag, sätta haspar på alla lådor, gömma alla prydnadssaker och klä in alla vassa kanter med bomull eller gummi. För att inte tala om alla dina krukväxter överallt, det är dömt till katastrof att låta dem stå framme.
Jag nickade sorgset även om tanken på att slippa pelargonerna var lockande.
- Har du plockat ut ringen i naveln än? Det har du säkert inte men det måste du göra, för att inte tala om den i bröstvårtan. Passa på att njuta av alla dina fräscha kläder innan du får mage för sedan lär du aldrig komma i dem igen med tanke på ditt intresse för träning. Nej förresten, jag tar tillbaka det där, även om du lyckas gå ner i vikt igen så kommer du aldrig vilja ha dina snygga kläder igen eftersom dem ändå kommer att bli förstörda av upprapad bröstmjölk, äppelmos och fingerfärg.
Jag stirrade med Lollo med gapande mun.
- Just det, ge bort dina skor också för troligtvis kommer dina fötter att växa minst en storlek.
Nu ville jag slå Lollo på käften.
- Och förlossningen ska vi inte tala om... Du vet hur det är när man har riktig, jävla mensvärk eller hur? Tiodubbla den smärtan i ryggen och magen och föreställ dig sedan att någon tar tag i båda dina blygdläppar och sliter dem åt sidorna sissådär tio centimeter. Antingen kommer det där att pågå i timtal eller också kanske det går fort som för mig, men då kommer du att spricka på sjutusen ställen och tjuta som en räv varje gång du ska kissa de närmsta månaderna.
Sedan tystande Lollo för hon märkte att jag blev vitare och vitare i ansiktet och sjönk längre och längre ner på stolen. Hon fick då jättedåligt samvete och tryckte i mig flera bitar tigerkaka och hämtade ett album med bilder på Kim som nyfödd och sig själv, röd och svettig men med ett belåtet ansiktsuttryck. Sedan hämtade hon Kim som hon tvingade att krama "Tant Isabell" vilket han gjorde väldigt motvilligt.
Det kändes lite bättre sen men jag kan fortfarande inte släppa tanken på det där med skorna, mina vackra, älskade skor.
Snyft.
Jag tänker på dig Emelie, älskar dig högt!
Nu sitter man här igen efter en väldigt trevlig ledig dag. Var uppe tidigt igår och städade frenetiskt eftersom att mamma skulle komma och hämta mig- dock visade det sig sedan att vi hade bråttom och Mamma och Lars hann inte komma med upp och titta på lägenheten vilket betydde att jag städat som om det gällde livet helt i onödan. Blä.
Sedan kikade vi i alla fall på lillaysters fotbollsmatch vilket var spännande, tyvärr förlorade dem. Lina var hur som helst givetvis lysande och jag var stolt som en tupp. Insåg att vi rör oss på väldigt liknande sätt vilket var underhållande. Man skäms lite när man inser att man hatar det andra laget mest av alla på plan fastän man inte ens är med och spelar, jag skulle aldrig i livet klara av att gå och skaka hand med asen som just besegrat en och se deras belåtna flin. Var med och spelade en match innan jag la ner handbollen och jag vägrade skaka hand efteråt, jävla förnedringstortyr.
Sedan var jag en sväng och handlade lite mat och resten av dagen blev behaglig. Gick med på att titta på en actionfilm med Mel Gibson igår på teve och den var faktiskt helt okej, mkt tack vare att stentuffa Lucy Liu var med.
Oj vad jag är arbetsam idag, det är redan lunch och det enda jag lyckats åstadkomma är att virra runt och kikat på kameror inne på pricerunner, men jag vill verkligen ha en! Har hittat en nu som jag tror är jäkligt bra, den kostar bara typ 1200 kr med frakt och då har den ändå 32 MB minne och 7,2 pixlar (säger mig inte ett skit visserligen) och bäst av allt- ett uppladdningsbart batteri! Fan heller att jag ska springa och köpa batterier hela tiden som tar slut efter en liten stund.
Mitt försök att bli en elak Sofia har hittills inte funkat speciellt bra. Idag stod jag i hissen på väg till jobbet och precis, precis när jag skulle öppna dörren och gå ur på bottenvåningen så är det en dumjävel som trycker på hissen så jag får åka upp igen fastän jag hade bråttom som fan, ända upp till sjunde våningen. Jag nickade trevligt åt gubbfan som hoppade in men jag försökte i alla fall inte småprata trots pinsam tystnad på väg ner igen och det är ju ett litet steg i alla fall. Fast nu tror jag ju dock inte att gubben VISSTE att jag var på väg ut när han tryckte efter hissen utan att det beror mer på att jag stannade lite för länge och fixade skärpet på min jacka innan jag klev ur. Men ändå.
Hur som helst går det inte för sig att fortsätta med mina nördrutiner. Jag måste sluta grina och VARA ARG istället! I går grät jag som en liten flicka för att inte mamma kom och hämtade mig så jag skulle missa Linas fotbollsmatch och inte kunna ge mamma sin födelsedagspresent.
Så funkar det ju inte, hur ska man någonsin kunna ha en konflikt med någon om man lipar istället för att gråta? Jag måste träna upp mig inför min oundvikliga skilsmässa i framtiden- det ligger en förbannelse över vår släkt sedan urminnes tider som gör att alla skiljer sig. Det är inte en käft som förblivit gift så långt bak i tiden man kan komma på släkttavlan. Dock förökar vi oss som kaniner istället, så många är det. Jag har exempelvis 3 mostrar, 19 kusiner och 3 kusinbarn än så länge. Min yngsta moster som just fyllt trettio fick sitt SJUNDE barn förra veckan, grattis och välkommen till den lilla Markus får man väl säga förresten (lycka till med fem storasystrar...). Det tråkiga med att min släkt ser till att hålla uppe födselsiffrorna i Sverige är att alla söta namn liksom tar slut, det är dags att skynda på om man inte vill tvingas döpa sitt barn till Ursula eller Helmer.
Nu gled jag i från ämnet som vanligt, men jag ska bli elak av mig i alla fall, åtminstone bevisa att jag kan snäsa till när det behövs (Mikael tror inte på att jag kan vara elak, vilket ger mig ännu mer lust att faktiskt vara det).
DAGENS VILL HA: En kamera! Gud vad vi ska ha det trevlig jag och min kamera.
DAGENS KLÄDSEL: Pösiga militärgröna byxor (dem ska nog vara ännu pösigare egentligen men misstänker att dem blivit lite små) och vit/guldrandig tunika.
DAGENS SMINK: Mascara och puder.
DAGENS FRISYR: Sned hästsvans.
DAGENS HÄNDELSE: Vaknade av att ha sovit på min hand som värkte som om någon kört den i en köttkvarn.
DAGENS LÅT: ""Mindless self indulgence" med okänd artist (Mikael har lagt in den på min MP3).
DAGENS PLANER: Skulle ha åkt till Emelie idag men istället får jag roa mig med att åka och få nytt recept på mina p-pillar. Skoj.
DAGENS SAKNAD: Angered. Det trodde jag aldrig, men igår saknade jag absolut stället helt plötsligt, det är lite scary där men ändå rätt mysigt.
DAGENS DUMMASTE: Griniga gubben på avdelningen under, nytt hatobjekt.
DAGENS SJUKA: Ursäkta att jag nämner det men jag skiter blod igen, i RIKLIGA mängder. Börjar bli lite nervös nu, det hade väl inte varit någon konstigt med att det kom en bloddroppe eller två men papperet bler helt blodindränkt när man torkar sig. Usch:(
DAGENS DROG: Nikotin.
DAGENS ROLIGASTE: Att mamma blev glad för sitt födelsedagskort med älgar som jag skickade till henne.
DAGENS FAVORIT: Snutten där hemma förstås, som är så go på morgonen när jag pussar honom hejdå att jag nästan grinar av lycka.
DAGENS KÖP: Cola och snus.
DAGENS GODIS: Inget onyttigt alls (kanske därför magen protesterar?).
DAGENS HUMÖR: Hyfsat.
DAGENS ORD: HP Photosmart R827 (snart min nya bebis).
Idag kommer faktiskt ett kapitel till på det där jag lagt ut tidigare, på begäran av en bloggläsare. Tappat intresset lite för den historian men nu blev jag lite sugen igen. Babycakes_ this is for you:
Kapitel 6
Skrämselpropaganda
Vecka 13
Du: Mot slutet av tredje månaden har livmodern trängt upp ur bäckenet och in i bukhålan. En erfaren barnmorska kan kanske känna den precis ovanför blygdbenet, men det är inte ovanligt att det dröjer ännu ett tag innan den känns tydligt. Illamåendet, kräkningarna och tröttheten avtar normalt runt vecka 13 men du kan fortfarande känna mer eller mindre för vissa födoämnen. En del omföderskor kan känna av fostrets rörelser, men det är väldigt ovanligt.
Fostret: Alla organ har nu bildats och nu återstår finjusteringar. Fostret kan fortfarande inte överleva utanför livmodern då organen inte är mogna. Mognaden sker under resten av graviditeten. Nu ska ditt barn växa till sig för att klara livet utanför livmodern. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen, kan även snurra runt. Fostret är ca 9 cm långt och väger ca 20-35 gram.
Vecka tretton, det är ju inte klokt vad tiden springer iväg. Det är galet spännande att läsa om allt som händer nu vecka för vecka även om det fortfarande är helt ofattbart. Det där illamåendet har fortfarande inte dykt upp vilket nästan irriterar mig.
Min nya favoritsysselsättning är att stå framför spegeln i olika vinklar och försöka se bebisen, vilket inte givit något resultat än så länge. Varje gång jag och Niklas vräkt i oss en brakmiddag och är dödligt mätta tror vi båda två att den svullna magen beror på graviditeten men efter en stunds vila eller ett toalettbesök är den lika tråkigt platt igen.
Igår var jag och besökte Lollo och hennes bebis, som inte alls är någon bebis längre visserligen men ändå. Fyraåriga Kim som hittills inte väckt mitt intresse nämnvärt verkar plötsligt väldigt fascinerande och jag blev nästan sur när jag frågade vart han höll hus medan Lollo satte på kaffevatten och hon svarade att han spelade Playstation på sitt rum. Det tog ungefär två minuter efter att jag anlänt tills jag var tvungen att avslöja att jag också skulle bli mamma, som om vi båda tillhörde en hemlig och exklusiv klubb.
Istället för att hoppa runt och skratta galet som jag hade förväntat mig hissades Lollos ögonbryn upp till hårfästet och hon fick ur sig ett litet "oj". Det blev tyst och jag frågade förebrående vad det där ojandet skulle betyda. Lollo kramade mig och sa grattis men satte sedan igång med vad som liknade världens längsta predikan;
- Isabell, du vet att jag älskar dig och jag vet att du inte är dum, du är inte en sån där person som knullar som en kanin och skjuter ut en nya unge varje år. Jag vet att du och Niklas är vettiga människor och er bebis kommer få en massa jävla kärlek. Men det är vissa saker som jag måste få säga innan ni drömmer er bort totalt i era rosaglittrande bebisdrömmar, okej?
Jag nickade stolt.
- Du vet hur viktigt du tycker att det är att du och Niklas har era egna liv, eller hur? Du har alltid varit noga med att spendera tid med dina tjejkompisar och se till att han går ut med grabbgänget lika ofta för att ni inte ska börja hata varandra och spy på varandras sällskap?
Jag nickade stolt (min teori om att hålla ett förhållande vid liv hade uppenbarligen fungerat ypperligt hittills).
- Du kommer att få tänka om nu. Med ett spädbarn kommer livet att se helt annorlunda ut, du och Niklas kommer inte att hinna få tid för era egna liv dem första åren och om ni väl går ut på krogen var för sig ibland kommer den ena att sitta hemma och sura med en gråtande bebis och den som gick ut kommer att sitta på krogen med dåligt samvete och tråka ut sina vänner med historier om blöjeksem och bebiskräks. Vännerna kommer tveklöst att tappa intresset och dra sig undan från det "tråkiga föräldrasnacket", eller hur?
Jag nickade skamset och tänkte på hur jag själv gäspat i smyg när Lollo pratade om Kim i evigheter över telefon.
- Vad värre är, ni kommer troligen inte ens ha tid för varandra. Du kan glömma all "Isabell-tid" och all "Niklas-tid" och även all "Isabell och Niklas-tid". Jag ångrar absolut inte att jag skaffade Kim men jag undrar verkligen hur många år det ska gå innan min "Lollo-tid" kommer tillbaka.
Jag nickade allvarligt.
- Er nya vita soffgrupp du vet? Sälj den. För att göra det lättare för dig själv redan nu kan du dessutom plugga igen alla kontaktuttag, sätta haspar på alla lådor, gömma alla prydnadssaker och klä in alla vassa kanter med bomull eller gummi. För att inte tala om alla dina krukväxter överallt, det är dömt till katastrof att låta dem stå framme.
Jag nickade sorgset även om tanken på att slippa pelargonerna var lockande.
- Har du plockat ut ringen i naveln än? Det har du säkert inte men det måste du göra, för att inte tala om den i bröstvårtan. Passa på att njuta av alla dina fräscha kläder innan du får mage för sedan lär du aldrig komma i dem igen med tanke på ditt intresse för träning. Nej förresten, jag tar tillbaka det där, även om du lyckas gå ner i vikt igen så kommer du aldrig vilja ha dina snygga kläder igen eftersom dem ändå kommer att bli förstörda av upprapad bröstmjölk, äppelmos och fingerfärg.
Jag stirrade med Lollo med gapande mun.
- Just det, ge bort dina skor också för troligtvis kommer dina fötter att växa minst en storlek.
Nu ville jag slå Lollo på käften.
- Och förlossningen ska vi inte tala om... Du vet hur det är när man har riktig, jävla mensvärk eller hur? Tiodubbla den smärtan i ryggen och magen och föreställ dig sedan att någon tar tag i båda dina blygdläppar och sliter dem åt sidorna sissådär tio centimeter. Antingen kommer det där att pågå i timtal eller också kanske det går fort som för mig, men då kommer du att spricka på sjutusen ställen och tjuta som en räv varje gång du ska kissa de närmsta månaderna.
Sedan tystande Lollo för hon märkte att jag blev vitare och vitare i ansiktet och sjönk längre och längre ner på stolen. Hon fick då jättedåligt samvete och tryckte i mig flera bitar tigerkaka och hämtade ett album med bilder på Kim som nyfödd och sig själv, röd och svettig men med ett belåtet ansiktsuttryck. Sedan hämtade hon Kim som hon tvingade att krama "Tant Isabell" vilket han gjorde väldigt motvilligt.
Det kändes lite bättre sen men jag kan fortfarande inte släppa tanken på det där med skorna, mina vackra, älskade skor.
Snyft.
Kommentarer
Trackback