Jumpdafuckup!
Det här regnet driver mig till vansinne. Gick gå hem igår för jag missade självklart bussen och då passade himlen givetvis på att öppna sig för sjunde gången den eftermiddagen. Jag blev så blöt att det gick igenom jackan och tröjan under blev pissblöt, jag hade mascara i hela ansiktet och halvvägs hem gick handtaget sönder på paketet jag hämtat ut på posten så jag fick bära det i famnen plus fyra kassar. Det körde förbi bilar som roade sig på min bekostnad som skrattade och pekade. Det är i såna lägen jag verkligen blir påmind om att trots att jag har en ganska trevlig tillvaro just nu så är jag ändå Sofia Quick, hela världens lilla ovän.
Förresten har hemtelefonen som jag hämtade ut igår inte börjat funka än, hoppas att det inte beror på vattenskador, då blir jag vansinnig. Mikael har lovat att ta sig en titt när han kommer hem efter jobbet, något säger mig att det är ett klokt beslut att överlåta det där till honom för annars finns det en stor risk att jag blir vansinnig och sliter sönder alla sladdar i frustration.
När jag väl hade kommit hem igår låg Mikael och sov vilket gjorde mig förbannad eftersom att jag ville att han skulle se hur synd det var om mig eftersom att jag var så blöt. Så jag väckte honom och stod där och surade och han blev genast förlåten när han sa till mig att ta mina galonlikande, pissblöta kläder och krypa ner jag med med sträng stämma. Det nappade jag givetvis genast på och det var så varmt och mysigt att det nästan bör klassas som syndigt. Han är tamejfan det mysigaste som någonsin skapats, ingen i världen har det så bra som jag får jag nog påstå. Fick till slut kraft till att laga lite mat, årets första färskpotatis kokades kan tillägga, mkt gott. Sen gick vi och la oss klockan 21 och jag måste ha sovit som en sten för när Mikael väckte mig i morse fattade jag ingenting. Det där är förresten en annan lyx jag har, slipper ställa klockan och få en mindre hjärtattack när alarmet går igång på morgonen, för Mikael är alltid uppe typ en timme innan mig, fan vet varför, men han smyger i alla fall upp och jag vaknar aldrig av hans mesiga klockradiosignal. Kan visserligen bero på att vi går upp onaturligt tidigt, klockan 5 medan resten av världen sover sött.
ARBETSDAGAR KVAR TILL SEMESTERN/FRIHETEN:
15 (Egentligen 16 men jag ska ta ledigt någon dag nästa vecka för att kolla på när lillasyster spelar Gothia).
Fast min hjärna har redan tagit semester och nu börjar även kroppen att svika mig, efter att ha varit nästan fri från ryggont dem senaste månaderna är jag nu stel som en pinne, axlarna och ryggen börjar tröttna på att spendera 40 timmar i veckan i den här förbannade kontorsstolen. Om man tittar riktigt noga kan jag svära på att jag ser mina egendesignade ass-prints på stolsdynan, hoppas att det inte är någon människa med flugröv som ska sitta i den här stolen i framtiden för då kommer han/hon garanterar glida runt i hålan jag skapat.
Jag börjar få lite ångest för framtiden nu faktiskt.
Planen är att stanna kvar här till årsskiftet åtminstone om jag får det, men sedan har jag ingen aning om vad jag ska hitta på. Eftersom det enda jag har erfarenhet av än så länge är kontorsjobb är det nog rätt troligt att kontorsjobb är det enda jag kommer få, och i så fall är det ju rätt meningslöst att byta jobb om jag inte måste, även om det hade varit trevligt att slippa åka så långt för att komma till jobbet.
Plugga borde jag tveklöst göra, men kruxet är ju att jag har mer än 250 poäng IG (förbannade mattekurser!) så även om resten av mina betyg är bra är jag ändå inte behörig att söka till högskolan. Någon som vet ifall man kan klara sig på högskoleprovet även om man saknar behörighet? Dessutom blir jag rätt skrämd av att se vilja löjligt höga intagningspoäng det är överallt, då börjar man ångra sig lite att man inte ansträngde sig ett skit på gymnasiet. I trean jobbade jag arslet av mig men det hjälpte liksom inte eftersom jag knappt var där i ettan och tvåan. Sen vet jag inte ens vad jag vill plugga, det enda jag kan tänka mig är att gå Psykologlinjen men det kan jag ju se mig i stjärnorna efter då intagningspoängen ligger på 19,3 eller något och max är 20. Fan vad orättvist det är, tydligen måste man vara geni i samtliga ämnen såsom naturkunskap och matte för att bli psykolog, det känns lite motsägelsefullt. Tänk vad många lysande yrkesmän Sverige går miste om bara för att den personliga kompetensen tydligen spelar mindre roll än någons samlade gymnasiebetyg. Jag fattar då fan inte vad det har med saken att göra...
Jag kan ju försöka satsa på skrivandet vid sidan om mina kontorsrått-jobb för det är väl den enda chansen jag har, fy fan.
DAGENS VILL HA: en digitalkamera, gud så sugen jag är. Ska skaffa en bilddagboken-sida när jag väl köpt den som jag ska ha SÅ ROLIGT med!
DAGENS KLÄDSEL: Svarta jeans och svart tröja med något slags schackmönster (strävar efter att se ut som en otäck golfare idag och jag har lyckats).
DAGENS SMINK: Mascara och solpuder.
DAGENS FRISYR: Hängande med sidbena.
DAGENS HÄNDELSE: Vi kom i tid till spårvagnen 06.13 utan att springa, häpnadsväckande!
DAGENS LÅT: "Jumpdafuckup" med Slipknot och Soulfly.
DAGENS PLANER: I dag ska jag äta middag med min mamma faktiskt.
DAGENS SAKNAD: Saknar min lillasyster, inte sett tösa på evigheter.
DAGENS DUMMASTE: Att inte jag också sitter på planet till USA kl 13 idag med Tina och Veronika.
DAGENS SJUKA: Kry men hungrig.
DAGENS DROG: Nikotin.
DAGENS ROLIGASTE: Prata med Stylte.
DAGENS FAVORIT: Jag, för att jag skrev ut en massa jobbiga arbetsordrar igår och slapp det i morse.
DAGENS KÖP: En cola.
DAGENS GODIS: Bullfrukosten som alltid.
DAGENS HUMÖR: Hyfsat, trots att jag ska mens väldigt snart.
DAGENS ORD: Hallonröd.
Just det, viktigaste av allt! Igår köpte jag en jättefin brun klänning i sidenliknande typ och TVÅ PAR SKOR FÖR 100 KR! Det är ett par blåvitrandiga tygskor med rosett och öppen tå och ett par bruna sandaler med kilklack, så jävla söta båda två och så billigt att det gör ont!
Det blir ett kapitel till idag, kanske det sista efter rådet att inte lägga ut alla på en gång som jag fick av missuniversum_.
Kapitel 5
Otäcka barn
Nu har det gått ett litet tag och både jag och Niklas har hunnit smälta nyheten lite. Eller nja, att vi har smält det hela vore en gigantisk överdrift men vi kan åtminstone hålla ett civiliserat samtal om det hela utan att grina eller få tunghäfta.
Jag har ju ätit p-piller av en anledning så vi vet ju båda två att tidpunkten att yngla oss inte är den bästa, jag har precis börjat på ett nytt jobb och Niklas har lagt ut en smärre förmögenhet på en vräkig motorcykel - jag har knappt varit nere i garaget och kikat på den en eftersom mitt intresse för motorfordon är minst sagt svalt och dessutom gillar jag inte tanken på alla kroppsdelar han kan bli av med genom att bara svänga lite, lite åt fel håll. MEN vi är trots allt vuxna människor även om det är svårt att tro ibland och vi har varit tillsammans såpass lång tid att tanken på att bilda familj inte känns totalt motbjudande.
Plötsligt ser man gravida magar överallt och barnintresset har stigit från noll till tusen på väldigt kort tid. Jag har försökt sätta mig in i mammarollen genom att iaktta folk på stan och låtsas att deras bebisar och småbarn egentligen var mina och att det är jag som släpar omkring på dem där idiotklumpiga barnvagnarna. Jag har till och med börjat anteckna spioneriet:
* Snorigt barn i sulky ombord på spårvagn nummer 11:
Hmm, skulle tro att den där ungen är åtminstone ett år, lite svårt att avgöra eftersom han (eller hon?) sitter ner och det är omöjligt att veta ifall den kan prata eller inte då den har en nappflaska med mystiskt innehåll, ser ut som urin men skulle tippa på att det är någon slags juice. Morsan till ungen sitter och pratar med en äldre kvinna och verkar totalt omedveten om att hennes avkomma har gulgrönt snor kletat under hela näsan. Fan vad vidrigt! Nu andades barnet och det bildades en SNORBUBBLA. Mamman bryr sig fortfarande inte, vad är det där för typ? Min bebis ska då aldrig behöva sitta och dränkas i sitt eget snor mitt på ljusa dagen.
* Liten flicka i kön till bankomaten:
Där har vi en unge jag kan tänka mig att ha själv, hon står helt tyst och snällt och håller sin mamma i handen. Och gud vilka långa svarta ögonfransar hon har och vilket fint lockigt mörkt hår! Dessvärre lär inte vårt barn få såna där exotiska gener eftersom jag och Niklas är typexempel på likbleka chartersvennar. Fast vänta här nu, undrar om inte Niklas farbror är brunögd, har vi riktig tur kanske han kan bidra med lite pigment till ungen?
* Amishfamiljen på McDonalds:
Brukar inte käka här alltför ofta nu för tiden, fick nog av ostburgare och mellanpommes under tonåren men det kan ju inte finnas något bättre ställe att gå till om man vill studera småbarn - eller stora barn för den delen. Har i alla fall fått ett bord bredvid en familj som verkar bestå av sjuhundra ungar i alla möjliga åldrar vilket är ett perfekt tillfälle att studera under. Men gud vilket liv det är på dem! Jaha, nu spilldes en cola ut också, kunde just tänka mig det. Nu bråkas det om en Happy Meal-leksak trots att mamman förklarat sjuttioelva gånger att det finns en till varje unge, dem behöver inte slåss om samma plastbåt. Barnen förstår fortfarande inte grejen med leksakerna och nu fick en liten kille en snyting av sin syster som i sin tur hämtade ett lass bollar från bollhavet som han med rätt talangfullt måste erkännas lyckats träffa alla familjemedlemmar med. Farsan bara sitter där och glor, som en apatisk sengångare. Aj, nu fick jag också en boll i skallen så jag väljer att gå min väg, jävla skitungar!
* Kolikungen på spårvagn 11 hem:
Trots att jag haft min MP3 på högsta volym har ett spädbarn bakom mig skrikit HELA vägen än så länge, mamman gjorde några tafatta försök att få den att tysta i början av resan men sedan bröt helvetet lös. Herregud vilken huvudvärk jag håller på att få, det måste vara olidligt att stå ut med det där oväsendet dag in och dag ut. Hur ska det här gå egentligen? Jag håller på att få ett sammanbrott efter en kvart och om några månader kommer jag tvingas lyssna på det där vrålande tjugofyra timmar om dygnet. Måste diskutera med Niklas senare om han är lika känslig för höga ljud som jag är.
Jag är helt matt efter en dag av bebisspanande. Förhoppningsvis kommer man inte att bli lika trött på sina egna barns mindre smickrande sidor som man kan bli på främlingars, för i så fall ligger jag illa till.
Det känns lite underligt att börja leva nyttigt nu också när jag är gravid. Ingen tobak, ingen alkohol, ingen fisk (vilket jag i för sig inte äter ändå) och sedan ska man äta hälsosamt och allsidigt också tydligen. Jag som trodde att jag äntligen skulle kunna frossa ordentligt utan att få dåligt samvete nu när jag ändå ska bli fet och äta för två, men det stämmer tydligen inte alls. Tydligen bör man hålla sig i från koffein också vilket kommer att bli en utmaning, speciellt nu när jag faktiskt känner mig ännu tröttare och hängigare än vanligt. Ungen i magen suger ut min energi och jag får inte ens lov att ta ett glas vin eller en burk Coca Cola. Nej, det är sannerligen ingen barnlek att vara gravid (oj, vilken fyndig mening jag fick till där).
Förresten har hemtelefonen som jag hämtade ut igår inte börjat funka än, hoppas att det inte beror på vattenskador, då blir jag vansinnig. Mikael har lovat att ta sig en titt när han kommer hem efter jobbet, något säger mig att det är ett klokt beslut att överlåta det där till honom för annars finns det en stor risk att jag blir vansinnig och sliter sönder alla sladdar i frustration.
När jag väl hade kommit hem igår låg Mikael och sov vilket gjorde mig förbannad eftersom att jag ville att han skulle se hur synd det var om mig eftersom att jag var så blöt. Så jag väckte honom och stod där och surade och han blev genast förlåten när han sa till mig att ta mina galonlikande, pissblöta kläder och krypa ner jag med med sträng stämma. Det nappade jag givetvis genast på och det var så varmt och mysigt att det nästan bör klassas som syndigt. Han är tamejfan det mysigaste som någonsin skapats, ingen i världen har det så bra som jag får jag nog påstå. Fick till slut kraft till att laga lite mat, årets första färskpotatis kokades kan tillägga, mkt gott. Sen gick vi och la oss klockan 21 och jag måste ha sovit som en sten för när Mikael väckte mig i morse fattade jag ingenting. Det där är förresten en annan lyx jag har, slipper ställa klockan och få en mindre hjärtattack när alarmet går igång på morgonen, för Mikael är alltid uppe typ en timme innan mig, fan vet varför, men han smyger i alla fall upp och jag vaknar aldrig av hans mesiga klockradiosignal. Kan visserligen bero på att vi går upp onaturligt tidigt, klockan 5 medan resten av världen sover sött.
ARBETSDAGAR KVAR TILL SEMESTERN/FRIHETEN:
15 (Egentligen 16 men jag ska ta ledigt någon dag nästa vecka för att kolla på när lillasyster spelar Gothia).
Fast min hjärna har redan tagit semester och nu börjar även kroppen att svika mig, efter att ha varit nästan fri från ryggont dem senaste månaderna är jag nu stel som en pinne, axlarna och ryggen börjar tröttna på att spendera 40 timmar i veckan i den här förbannade kontorsstolen. Om man tittar riktigt noga kan jag svära på att jag ser mina egendesignade ass-prints på stolsdynan, hoppas att det inte är någon människa med flugröv som ska sitta i den här stolen i framtiden för då kommer han/hon garanterar glida runt i hålan jag skapat.
Jag börjar få lite ångest för framtiden nu faktiskt.
Planen är att stanna kvar här till årsskiftet åtminstone om jag får det, men sedan har jag ingen aning om vad jag ska hitta på. Eftersom det enda jag har erfarenhet av än så länge är kontorsjobb är det nog rätt troligt att kontorsjobb är det enda jag kommer få, och i så fall är det ju rätt meningslöst att byta jobb om jag inte måste, även om det hade varit trevligt att slippa åka så långt för att komma till jobbet.
Plugga borde jag tveklöst göra, men kruxet är ju att jag har mer än 250 poäng IG (förbannade mattekurser!) så även om resten av mina betyg är bra är jag ändå inte behörig att söka till högskolan. Någon som vet ifall man kan klara sig på högskoleprovet även om man saknar behörighet? Dessutom blir jag rätt skrämd av att se vilja löjligt höga intagningspoäng det är överallt, då börjar man ångra sig lite att man inte ansträngde sig ett skit på gymnasiet. I trean jobbade jag arslet av mig men det hjälpte liksom inte eftersom jag knappt var där i ettan och tvåan. Sen vet jag inte ens vad jag vill plugga, det enda jag kan tänka mig är att gå Psykologlinjen men det kan jag ju se mig i stjärnorna efter då intagningspoängen ligger på 19,3 eller något och max är 20. Fan vad orättvist det är, tydligen måste man vara geni i samtliga ämnen såsom naturkunskap och matte för att bli psykolog, det känns lite motsägelsefullt. Tänk vad många lysande yrkesmän Sverige går miste om bara för att den personliga kompetensen tydligen spelar mindre roll än någons samlade gymnasiebetyg. Jag fattar då fan inte vad det har med saken att göra...
Jag kan ju försöka satsa på skrivandet vid sidan om mina kontorsrått-jobb för det är väl den enda chansen jag har, fy fan.
DAGENS VILL HA: en digitalkamera, gud så sugen jag är. Ska skaffa en bilddagboken-sida när jag väl köpt den som jag ska ha SÅ ROLIGT med!
DAGENS KLÄDSEL: Svarta jeans och svart tröja med något slags schackmönster (strävar efter att se ut som en otäck golfare idag och jag har lyckats).
DAGENS SMINK: Mascara och solpuder.
DAGENS FRISYR: Hängande med sidbena.
DAGENS HÄNDELSE: Vi kom i tid till spårvagnen 06.13 utan att springa, häpnadsväckande!
DAGENS LÅT: "Jumpdafuckup" med Slipknot och Soulfly.
DAGENS PLANER: I dag ska jag äta middag med min mamma faktiskt.
DAGENS SAKNAD: Saknar min lillasyster, inte sett tösa på evigheter.
DAGENS DUMMASTE: Att inte jag också sitter på planet till USA kl 13 idag med Tina och Veronika.
DAGENS SJUKA: Kry men hungrig.
DAGENS DROG: Nikotin.
DAGENS ROLIGASTE: Prata med Stylte.
DAGENS FAVORIT: Jag, för att jag skrev ut en massa jobbiga arbetsordrar igår och slapp det i morse.
DAGENS KÖP: En cola.
DAGENS GODIS: Bullfrukosten som alltid.
DAGENS HUMÖR: Hyfsat, trots att jag ska mens väldigt snart.
DAGENS ORD: Hallonröd.
Just det, viktigaste av allt! Igår köpte jag en jättefin brun klänning i sidenliknande typ och TVÅ PAR SKOR FÖR 100 KR! Det är ett par blåvitrandiga tygskor med rosett och öppen tå och ett par bruna sandaler med kilklack, så jävla söta båda två och så billigt att det gör ont!
Det blir ett kapitel till idag, kanske det sista efter rådet att inte lägga ut alla på en gång som jag fick av missuniversum_.
Kapitel 5
Otäcka barn
Nu har det gått ett litet tag och både jag och Niklas har hunnit smälta nyheten lite. Eller nja, att vi har smält det hela vore en gigantisk överdrift men vi kan åtminstone hålla ett civiliserat samtal om det hela utan att grina eller få tunghäfta.
Jag har ju ätit p-piller av en anledning så vi vet ju båda två att tidpunkten att yngla oss inte är den bästa, jag har precis börjat på ett nytt jobb och Niklas har lagt ut en smärre förmögenhet på en vräkig motorcykel - jag har knappt varit nere i garaget och kikat på den en eftersom mitt intresse för motorfordon är minst sagt svalt och dessutom gillar jag inte tanken på alla kroppsdelar han kan bli av med genom att bara svänga lite, lite åt fel håll. MEN vi är trots allt vuxna människor även om det är svårt att tro ibland och vi har varit tillsammans såpass lång tid att tanken på att bilda familj inte känns totalt motbjudande.
Plötsligt ser man gravida magar överallt och barnintresset har stigit från noll till tusen på väldigt kort tid. Jag har försökt sätta mig in i mammarollen genom att iaktta folk på stan och låtsas att deras bebisar och småbarn egentligen var mina och att det är jag som släpar omkring på dem där idiotklumpiga barnvagnarna. Jag har till och med börjat anteckna spioneriet:
* Snorigt barn i sulky ombord på spårvagn nummer 11:
Hmm, skulle tro att den där ungen är åtminstone ett år, lite svårt att avgöra eftersom han (eller hon?) sitter ner och det är omöjligt att veta ifall den kan prata eller inte då den har en nappflaska med mystiskt innehåll, ser ut som urin men skulle tippa på att det är någon slags juice. Morsan till ungen sitter och pratar med en äldre kvinna och verkar totalt omedveten om att hennes avkomma har gulgrönt snor kletat under hela näsan. Fan vad vidrigt! Nu andades barnet och det bildades en SNORBUBBLA. Mamman bryr sig fortfarande inte, vad är det där för typ? Min bebis ska då aldrig behöva sitta och dränkas i sitt eget snor mitt på ljusa dagen.
* Liten flicka i kön till bankomaten:
Där har vi en unge jag kan tänka mig att ha själv, hon står helt tyst och snällt och håller sin mamma i handen. Och gud vilka långa svarta ögonfransar hon har och vilket fint lockigt mörkt hår! Dessvärre lär inte vårt barn få såna där exotiska gener eftersom jag och Niklas är typexempel på likbleka chartersvennar. Fast vänta här nu, undrar om inte Niklas farbror är brunögd, har vi riktig tur kanske han kan bidra med lite pigment till ungen?
* Amishfamiljen på McDonalds:
Brukar inte käka här alltför ofta nu för tiden, fick nog av ostburgare och mellanpommes under tonåren men det kan ju inte finnas något bättre ställe att gå till om man vill studera småbarn - eller stora barn för den delen. Har i alla fall fått ett bord bredvid en familj som verkar bestå av sjuhundra ungar i alla möjliga åldrar vilket är ett perfekt tillfälle att studera under. Men gud vilket liv det är på dem! Jaha, nu spilldes en cola ut också, kunde just tänka mig det. Nu bråkas det om en Happy Meal-leksak trots att mamman förklarat sjuttioelva gånger att det finns en till varje unge, dem behöver inte slåss om samma plastbåt. Barnen förstår fortfarande inte grejen med leksakerna och nu fick en liten kille en snyting av sin syster som i sin tur hämtade ett lass bollar från bollhavet som han med rätt talangfullt måste erkännas lyckats träffa alla familjemedlemmar med. Farsan bara sitter där och glor, som en apatisk sengångare. Aj, nu fick jag också en boll i skallen så jag väljer att gå min väg, jävla skitungar!
* Kolikungen på spårvagn 11 hem:
Trots att jag haft min MP3 på högsta volym har ett spädbarn bakom mig skrikit HELA vägen än så länge, mamman gjorde några tafatta försök att få den att tysta i början av resan men sedan bröt helvetet lös. Herregud vilken huvudvärk jag håller på att få, det måste vara olidligt att stå ut med det där oväsendet dag in och dag ut. Hur ska det här gå egentligen? Jag håller på att få ett sammanbrott efter en kvart och om några månader kommer jag tvingas lyssna på det där vrålande tjugofyra timmar om dygnet. Måste diskutera med Niklas senare om han är lika känslig för höga ljud som jag är.
Jag är helt matt efter en dag av bebisspanande. Förhoppningsvis kommer man inte att bli lika trött på sina egna barns mindre smickrande sidor som man kan bli på främlingars, för i så fall ligger jag illa till.
Det känns lite underligt att börja leva nyttigt nu också när jag är gravid. Ingen tobak, ingen alkohol, ingen fisk (vilket jag i för sig inte äter ändå) och sedan ska man äta hälsosamt och allsidigt också tydligen. Jag som trodde att jag äntligen skulle kunna frossa ordentligt utan att få dåligt samvete nu när jag ändå ska bli fet och äta för två, men det stämmer tydligen inte alls. Tydligen bör man hålla sig i från koffein också vilket kommer att bli en utmaning, speciellt nu när jag faktiskt känner mig ännu tröttare och hängigare än vanligt. Ungen i magen suger ut min energi och jag får inte ens lov att ta ett glas vin eller en burk Coca Cola. Nej, det är sannerligen ingen barnlek att vara gravid (oj, vilken fyndig mening jag fick till där).
Kommentarer
Trackback