Scotty doesn´t know!
Idag är det tristdag igen, men det är åtminstone skönt att gårdagen är över, för FY FAN vilken dag. Trots att jag var rätt full i fan efter min lilla triumf under gårdagen så var jag sjukt trött och grinig.
Det hela blev inte bättre av att efter en riktigt seg arbetsdag bege sig till den förbannande banken för att föra över pengar. Trodde inte mina jävla ögon när jag tog min nummerlapp, jag hade nummer 147 och på tavlan lyste det skrämmande "Betjänas just nu: Nr 78". Måste ha sett helt förstörd ut där jag stod med gapande mun och tårar i ögonen för en snäll tjej som stod i närheten stack till mig en lapp med nummer 132, en klar förbättring åtminstone. Fick total cellskräck inne på banken så jag bestämde mig för att gå ut och sura och samtidigt ta mig ett bloss. Böjde mig ner för att rota efter ciggen när jag kommit utanför och DONK!; en liten snorunge slänger upp bankporten rakt i huvudet på mig. Stod och övervägde om jag skulle ta ett spontant besök på närmaste akutklinik för misstänkt hjärnskakning medan jag väntade på min tur på banken eller om jag skulle kila in i närmaste skoaffär och trösta mig med ett nytt par men jag avstod dock från båda alternativen. Det tog så lång tid i den jävla kön att jag till slut blev så desperat att jag halvkröp över golvet för att hitta fler nummerlappar och hittade till min förtjusning nummer 128, då blev jag glad.
Missade spårvagnen med en hårsmån som vanligt och fick vänta tio minuter på nästa (man blir bortskämd av att bo i stan, 10 min är alltför länge), så när den äntligen kom slängde jag mig på och satt och blundade. Öppnade ögonen alldeles för sent för att upptäcka att jag gått på fel jävla spårvagn. Var därmed inte hemma förrän runt 19.30 igår, inte så jävla skojigt när man begett sig hemifrån 05.45 på morgonen. Lagade i alla fall pannkakor som blev mkt goda. Hällde i mig en bärs också, det behövdes vill jag lova.
Börjat med zoloften idag igen, har slutat ta dem de sista två veckorna men jag tror att det är dags att starta igen. Varit vansinnigt grinig alldeles för ofta dem sista dagarna och nu kan jag inte skylla på PMS längre, så det är nog trevligast för både mig själv och andra om jag börjar knapra igen. Inte minst för stackars Mikael som måste stå ut med mitt gnäll, fick boxat lite på hans boxningssäck men det hjälpte inte så mycket. Väntade tills han hade somnat och satte sedan igång att böla som en tok, utan någon direkt anledning. Jag vill inte vara någon jävla gnällkärring, speciellt inte nu när jag just flyttat ihop med herrn jag älskar så jävla högt och som jag är så glad över att få vara med.
Men jag är väldigt, väldigt trött och just nu vill jag bara ta det lugnt, slippa allt stressigt och bara ligga och klänga på honom hela dagarna som en koala.
Som alltid när jobbiga perioder går över kommer massor av tankar och elaka demoner som nosar en i arslet tillbaka och jag blir väldigt, väldigt rädd att gamla mönster ska upprepas. Måste försöka se det förflutna som förflutet och inget annat, annars kommer jag väl aldrig att få någon sinnesro.
Nej usch, det var inte meningen att det skulle bli ett gnällinlägg, får se till att byta ämne på direkten.
Tänkte sno en idé från en ny lunar-buddy jag skaffat mig, hon hade med en lista i sin blogg som jag gillade skarpt:
10 ORSAKER ATT ÄLSKAR MIG:
1. Jag kommer aldrig ge dig panik för att jag är perfekt:
Faktum är att dem flesta som brukar få dåligt samvete för sitt levende bör trivas med mig. Du kommer aldrig att behöva känna dig ohälsosam, lat eller odisiplinerad, för jag kommer att vara värre på samtliga områden. Jag kommer aldrig att blänga på dig om du lägger på fem skivor ost på en enda macka, jag kommer aldrig att kommentera att "men gud vad mycket matfett du använder" och jag kommer aldrig någonsin hosta irriterat om du luktar tobaksrök. Jag kommer aldrig glida förbi i träningsoverall och glänsande hår när du ligger i soffan och är bakfull, jag kommer aldrig beställa en jävla sallad på Mcdonalds och jag kommer aldrig säga "dricker du folköl?". Vad fan, jag kommer inte ens rycka på ögonbrynet om du tappar en chokladbit på golvet och sedan plockar upp den och fortsätter att äta.
2. Mitt minne är gudomligt:
Jag glömmer aldrig födelsedagar, namn eller vad som hände den där fyllekvällen. Jag har koll på det mesta helt enkelt, vilket förmodligen kan verka lite småcreepy stundvis, men det kan vara väldigt användbart ändå. Det är lite sorgligt att veta att så mycket i mitt medvetande fylls av totalt meningslös information som när gamla bekantas husdjur föddes eller vad mina dagisfröknar hette i andranamn men jag ser det ändå som rätt imponerande. Faktum är att dessa smått onödigt vetande överraskande nog kan rädda många situationer och inte minst har jag många snaskiga historier och skvaller att berätta.
3. Jag slänger ytterst sällan sten i glashus:
Det där ägnar vi oss åt allihop ibland, det finns knappast någon som är fullt medveten om alla sina egna fel och brister. Men eftersom jag själv håller på att avlida av irritation när jag ser och hör andra klaga på saker som dem själva gör så har jag gett mig fan på att vakta min tunga så gott det går, och jag lyckas rätt bra. Man ska vara jävligt försiktig innan man kritiserar någon, för man gör sig jävligt mkt till åtlöje om man säger saker som sedan kan slå tillbaka på en. Missförstå mig inte dock, jag kan spotta ur mig alla möjliga elakheter om folk, men det gör jag EFTER att jag tänkt efter FÖRE.
4. Jag är totalt jävla harmlös:
Jag är ofta väl medveten om vilka knappar jag ska trycka på om jag vill göra någon illa, men när det gäller fysiskt våld är jag lika ofarlig som en svartmyra. Jag är ju rätt stark för att vara tjej så jag fattar inte vad det är som gör mig så handikappad men jag skulle förmodligen inte kunna ge någon en käftsmäll ens om dem var fastsurrade vid ett träd. Skulle jag hamna i ett slagsmål någon gång skulle det förmodligen sluta med att jag missade personen i fråga med näven eller att jag fick mer ont i handen en den jag slog skulle få.
5. Jag förlåter:
Är egentligen rätt långsint, minsta lilla sak kan ligga och gnaga i mitt huvud i all evinnerlighet, men förlåter det gör jag. Det ska väldigt, väldigt mkt till för att jag inte skulle ta emot en ursäkt eller ge någon en ny chans. Det kan ju vara rätt negativt för min egen del men det är minst sagt beundransvärt och en väldigt älskvärd egenskap.
6. Jag skulle dö för de jag älskar:
Det låter lite lagom klyschigt sådär men det är ju för fan sant. Jag är livrädd för att vara ensam så jag värderar mina nära och kära enormt högt, jag vet hur det är att förlora någon, det är min absolut största fasa så det viktigaste i mitt liv är dem mår bra och jag är beredd att göra vad som helst, vad fan som helst för att göra dem lyckliga och för att radera allt och alla som vill dem illa.
7. Jag sviker aldrig mina ideal:
Jag må vara en mes som säger ifrån alldeles för sällan, jag gillar inte konfliker helt enkelt men jag står alltid för vad jag tycker och jag säger aldrig saker för att dras med i grupptrycket. Gillar jag något säger jag det även om alla andra hatar det, eller tvärtom. Detta innebär att jag är ett riktigt pain-in-the-ass när det gäller diskussioner som aldrig tar slut om jag får fortsätta mala på, men det finns inte mycket som är så vidrigt som döda fiskar som flyter med strömmen.
8. Jag har inga hemligheter:
Nej, som ni säkert märkt hymlar jag inte om saker. Allt jag gjort står jag för och jag ljuger inte eller försöker dölja det. Har slängt ut i stort sett alla detaljer om mitt privatliv i denna blogg, jag ser inte meningen med att dölja en massa saker, vill man inte ta mig som jag är med alla mina negativa sidor och förflutna så är man ändå inte värd att lägga tid eller energi på. Jag hatar hemligheter, det finns inget som är så vansinnig irriterade som att inte få reda på en hemligheter, eller ännu värre, att veta en men inte få säga något till någon annan. Därför är det ju en god idé att inte ha några själv.
9. Jag är väldigt anpassningsbar:
Jag är ganska stolt över min förmåga att kunna smälta in bra i olika sällskap. Om man ska kunna komma överrens med folk är det viktigt att man inser att man måste ta dem på olika sätt, man måste hitta en slags balans för att få alla att känna sig bekväma oavsett ålder, "intellekt" eller samhällsklass samtidigt som man inte förvandlas till något man inte är.
10. Jag är artig:
Ja, jag är så förbannat artig att jag tackar och ber om ursäkt för allt. ALLT. Jag tackar när jag hjälp någon med barnvagnen, när jag hållt upp en dörr för någon och jag säger förlåt om någon klampar in när jag byter om, när någon råkar skalla mig rätt på näsan eller när någon spiller öl på mig på krogen. I går var jag så artig att jag inte sa något när jag beställde en liten pommes och en cheeseburgare på McDonalds och fick en cola istället för en bugare, så jag betalade för colan och sa istället "just det, jag tror att jag tar en cheeseburgare också" till praktikantidioten. Jag är så väluppfostrad att man skulle kunna tro att jag blivit uppväxt i ett militärläger, men så gillar allas föräldrar mig också.
Passade på att sno Mikaels fåtölj härromdan när han hade somnat så jag satt och kollade på Eurotrip, därmed är det ju helt uppenbart vilken låt som blir dagens! Fanskapet sätter sig som klister i hjärnbalken.
Det hela blev inte bättre av att efter en riktigt seg arbetsdag bege sig till den förbannande banken för att föra över pengar. Trodde inte mina jävla ögon när jag tog min nummerlapp, jag hade nummer 147 och på tavlan lyste det skrämmande "Betjänas just nu: Nr 78". Måste ha sett helt förstörd ut där jag stod med gapande mun och tårar i ögonen för en snäll tjej som stod i närheten stack till mig en lapp med nummer 132, en klar förbättring åtminstone. Fick total cellskräck inne på banken så jag bestämde mig för att gå ut och sura och samtidigt ta mig ett bloss. Böjde mig ner för att rota efter ciggen när jag kommit utanför och DONK!; en liten snorunge slänger upp bankporten rakt i huvudet på mig. Stod och övervägde om jag skulle ta ett spontant besök på närmaste akutklinik för misstänkt hjärnskakning medan jag väntade på min tur på banken eller om jag skulle kila in i närmaste skoaffär och trösta mig med ett nytt par men jag avstod dock från båda alternativen. Det tog så lång tid i den jävla kön att jag till slut blev så desperat att jag halvkröp över golvet för att hitta fler nummerlappar och hittade till min förtjusning nummer 128, då blev jag glad.
Missade spårvagnen med en hårsmån som vanligt och fick vänta tio minuter på nästa (man blir bortskämd av att bo i stan, 10 min är alltför länge), så när den äntligen kom slängde jag mig på och satt och blundade. Öppnade ögonen alldeles för sent för att upptäcka att jag gått på fel jävla spårvagn. Var därmed inte hemma förrän runt 19.30 igår, inte så jävla skojigt när man begett sig hemifrån 05.45 på morgonen. Lagade i alla fall pannkakor som blev mkt goda. Hällde i mig en bärs också, det behövdes vill jag lova.
Börjat med zoloften idag igen, har slutat ta dem de sista två veckorna men jag tror att det är dags att starta igen. Varit vansinnigt grinig alldeles för ofta dem sista dagarna och nu kan jag inte skylla på PMS längre, så det är nog trevligast för både mig själv och andra om jag börjar knapra igen. Inte minst för stackars Mikael som måste stå ut med mitt gnäll, fick boxat lite på hans boxningssäck men det hjälpte inte så mycket. Väntade tills han hade somnat och satte sedan igång att böla som en tok, utan någon direkt anledning. Jag vill inte vara någon jävla gnällkärring, speciellt inte nu när jag just flyttat ihop med herrn jag älskar så jävla högt och som jag är så glad över att få vara med.
Men jag är väldigt, väldigt trött och just nu vill jag bara ta det lugnt, slippa allt stressigt och bara ligga och klänga på honom hela dagarna som en koala.
Som alltid när jobbiga perioder går över kommer massor av tankar och elaka demoner som nosar en i arslet tillbaka och jag blir väldigt, väldigt rädd att gamla mönster ska upprepas. Måste försöka se det förflutna som förflutet och inget annat, annars kommer jag väl aldrig att få någon sinnesro.
Nej usch, det var inte meningen att det skulle bli ett gnällinlägg, får se till att byta ämne på direkten.
Tänkte sno en idé från en ny lunar-buddy jag skaffat mig, hon hade med en lista i sin blogg som jag gillade skarpt:
10 ORSAKER ATT ÄLSKAR MIG:
1. Jag kommer aldrig ge dig panik för att jag är perfekt:
Faktum är att dem flesta som brukar få dåligt samvete för sitt levende bör trivas med mig. Du kommer aldrig att behöva känna dig ohälsosam, lat eller odisiplinerad, för jag kommer att vara värre på samtliga områden. Jag kommer aldrig att blänga på dig om du lägger på fem skivor ost på en enda macka, jag kommer aldrig att kommentera att "men gud vad mycket matfett du använder" och jag kommer aldrig någonsin hosta irriterat om du luktar tobaksrök. Jag kommer aldrig glida förbi i träningsoverall och glänsande hår när du ligger i soffan och är bakfull, jag kommer aldrig beställa en jävla sallad på Mcdonalds och jag kommer aldrig säga "dricker du folköl?". Vad fan, jag kommer inte ens rycka på ögonbrynet om du tappar en chokladbit på golvet och sedan plockar upp den och fortsätter att äta.
2. Mitt minne är gudomligt:
Jag glömmer aldrig födelsedagar, namn eller vad som hände den där fyllekvällen. Jag har koll på det mesta helt enkelt, vilket förmodligen kan verka lite småcreepy stundvis, men det kan vara väldigt användbart ändå. Det är lite sorgligt att veta att så mycket i mitt medvetande fylls av totalt meningslös information som när gamla bekantas husdjur föddes eller vad mina dagisfröknar hette i andranamn men jag ser det ändå som rätt imponerande. Faktum är att dessa smått onödigt vetande överraskande nog kan rädda många situationer och inte minst har jag många snaskiga historier och skvaller att berätta.
3. Jag slänger ytterst sällan sten i glashus:
Det där ägnar vi oss åt allihop ibland, det finns knappast någon som är fullt medveten om alla sina egna fel och brister. Men eftersom jag själv håller på att avlida av irritation när jag ser och hör andra klaga på saker som dem själva gör så har jag gett mig fan på att vakta min tunga så gott det går, och jag lyckas rätt bra. Man ska vara jävligt försiktig innan man kritiserar någon, för man gör sig jävligt mkt till åtlöje om man säger saker som sedan kan slå tillbaka på en. Missförstå mig inte dock, jag kan spotta ur mig alla möjliga elakheter om folk, men det gör jag EFTER att jag tänkt efter FÖRE.
4. Jag är totalt jävla harmlös:
Jag är ofta väl medveten om vilka knappar jag ska trycka på om jag vill göra någon illa, men när det gäller fysiskt våld är jag lika ofarlig som en svartmyra. Jag är ju rätt stark för att vara tjej så jag fattar inte vad det är som gör mig så handikappad men jag skulle förmodligen inte kunna ge någon en käftsmäll ens om dem var fastsurrade vid ett träd. Skulle jag hamna i ett slagsmål någon gång skulle det förmodligen sluta med att jag missade personen i fråga med näven eller att jag fick mer ont i handen en den jag slog skulle få.
5. Jag förlåter:
Är egentligen rätt långsint, minsta lilla sak kan ligga och gnaga i mitt huvud i all evinnerlighet, men förlåter det gör jag. Det ska väldigt, väldigt mkt till för att jag inte skulle ta emot en ursäkt eller ge någon en ny chans. Det kan ju vara rätt negativt för min egen del men det är minst sagt beundransvärt och en väldigt älskvärd egenskap.
6. Jag skulle dö för de jag älskar:
Det låter lite lagom klyschigt sådär men det är ju för fan sant. Jag är livrädd för att vara ensam så jag värderar mina nära och kära enormt högt, jag vet hur det är att förlora någon, det är min absolut största fasa så det viktigaste i mitt liv är dem mår bra och jag är beredd att göra vad som helst, vad fan som helst för att göra dem lyckliga och för att radera allt och alla som vill dem illa.
7. Jag sviker aldrig mina ideal:
Jag må vara en mes som säger ifrån alldeles för sällan, jag gillar inte konfliker helt enkelt men jag står alltid för vad jag tycker och jag säger aldrig saker för att dras med i grupptrycket. Gillar jag något säger jag det även om alla andra hatar det, eller tvärtom. Detta innebär att jag är ett riktigt pain-in-the-ass när det gäller diskussioner som aldrig tar slut om jag får fortsätta mala på, men det finns inte mycket som är så vidrigt som döda fiskar som flyter med strömmen.
8. Jag har inga hemligheter:
Nej, som ni säkert märkt hymlar jag inte om saker. Allt jag gjort står jag för och jag ljuger inte eller försöker dölja det. Har slängt ut i stort sett alla detaljer om mitt privatliv i denna blogg, jag ser inte meningen med att dölja en massa saker, vill man inte ta mig som jag är med alla mina negativa sidor och förflutna så är man ändå inte värd att lägga tid eller energi på. Jag hatar hemligheter, det finns inget som är så vansinnig irriterade som att inte få reda på en hemligheter, eller ännu värre, att veta en men inte få säga något till någon annan. Därför är det ju en god idé att inte ha några själv.
9. Jag är väldigt anpassningsbar:
Jag är ganska stolt över min förmåga att kunna smälta in bra i olika sällskap. Om man ska kunna komma överrens med folk är det viktigt att man inser att man måste ta dem på olika sätt, man måste hitta en slags balans för att få alla att känna sig bekväma oavsett ålder, "intellekt" eller samhällsklass samtidigt som man inte förvandlas till något man inte är.
10. Jag är artig:
Ja, jag är så förbannat artig att jag tackar och ber om ursäkt för allt. ALLT. Jag tackar när jag hjälp någon med barnvagnen, när jag hållt upp en dörr för någon och jag säger förlåt om någon klampar in när jag byter om, när någon råkar skalla mig rätt på näsan eller när någon spiller öl på mig på krogen. I går var jag så artig att jag inte sa något när jag beställde en liten pommes och en cheeseburgare på McDonalds och fick en cola istället för en bugare, så jag betalade för colan och sa istället "just det, jag tror att jag tar en cheeseburgare också" till praktikantidioten. Jag är så väluppfostrad att man skulle kunna tro att jag blivit uppväxt i ett militärläger, men så gillar allas föräldrar mig också.
Passade på att sno Mikaels fåtölj härromdan när han hade somnat så jag satt och kollade på Eurotrip, därmed är det ju helt uppenbart vilken låt som blir dagens! Fanskapet sätter sig som klister i hjärnbalken.
"Scotty doesn´t know"/Lustra
HEEEEEEEEY
Scotty doesn't know
that Fiona and me
do it in my van every Sunday.
She tells him she's in church,
but she doesn't go.
still she's on her knees
And Scotty doesn't know.
Oh, Scotty doesn't know
so don't tell Scotty
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
so don't tell Scotty (Don't tell Scotty)*
Fiona says she's out shoppin,
But she's under me and I'm not stoppin.
Cause Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
so don't tell Scotty
Scotty doesn't know
So don't tell Scotty
I can't believe he's so trustin
While I'm right behind you thrustin
UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUH
Fiona's got him on the phone
And she's trying not to moan
It's a three-way call
And he knows nothin
Nothin
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
don't tell Scotty
Cause Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
So don't tell Scotty
We'll put on a show
Everyone will go
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Parking lot
Why not?
It's so cool when you're on top.
His front lawn
In the snow
Laughing so hard
'Cause Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
MmmmmmMmm.....
I did her on his birthday...
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
so don't tell Scotty
Scotty doesn't know
Scotty will know
Scotty has to know
Scotty's gotta know
Gonna tell Scotty
Gonna tell him myself
Scotty has to know
Scotty has to know
HEEEEEEEEY
Scotty doesn't know
that Fiona and me
do it in my van every Sunday.
She tells him she's in church,
but she doesn't go.
still she's on her knees
And Scotty doesn't know.
Oh, Scotty doesn't know
so don't tell Scotty
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
so don't tell Scotty (Don't tell Scotty)*
Fiona says she's out shoppin,
But she's under me and I'm not stoppin.
Cause Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
so don't tell Scotty
Scotty doesn't know
So don't tell Scotty
I can't believe he's so trustin
While I'm right behind you thrustin
UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUH
Fiona's got him on the phone
And she's trying not to moan
It's a three-way call
And he knows nothin
Nothin
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
don't tell Scotty
Cause Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
So don't tell Scotty
We'll put on a show
Everyone will go
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Parking lot
Why not?
It's so cool when you're on top.
His front lawn
In the snow
Laughing so hard
'Cause Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
MmmmmmMmm.....
I did her on his birthday...
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
Scotty doesn't know
so don't tell Scotty
Scotty doesn't know
Scotty will know
Scotty has to know
Scotty's gotta know
Gonna tell Scotty
Gonna tell him myself
Scotty has to know
Scotty has to know
Kommentarer
Trackback