Tillägnas mina älskade bloggläsare!
Bakis och i halvt sovande tillstånd. Brottats med Mr Folkis halva natten och hällt i mig bärs. 7,3% givetvis, allt annat är för lite. Många långa, jävliga samtal. Men det slutade bra, jag är nöjd och belåten för stunden, Mr Folkis är förhoppningsvis nöjd och belåten för stunden.
För att slippa diverse missförstånd den här gången satt jag igår och klistrade in våran konversation i ett Word-dokument (oh yeah, fyllekajan Sofia är grymt smart när hon sätter den sidan till hon med). Det är livsfarligt när två sjukt berusade människor ger sig på allvarliga diskussioner på fyllan. Brukar glömma hälften som sagt och förbannat mig över att jag dricker som en svamp dagen efter. Men inte nu, nu finns det skriftliga bevis. Fy i helvete vad skönt att kunna säga till alla småkåta msn-pojkar att nej du, jag har pojkvän. För så är läget just nu, efter mycket om och men. Åtminstone just nu, kanske får han kalla fötter redan ikväll men jag nöjer mig tamejfan med tolv timmar som legitimerad flickvän.
Helgen blir nog myspys. I morgon kommer Tina och Veronika som sagt över och det kommer att tjötas och drickas vin i mängder. Köpte två rätt suspekta flaskor vitt igår och lilla V ska köpa sig en bag-in-box. Brukar nästan alltid köpa JP. Chenet för att den sneda flaskan är halva nöjet men jag beslutade mig för att det var dags att prova något nytt. Dessutom var det starkare alkoholhalt i dem här vinarna vilket givetvis gjorde sitt till i beslutet, hehe.
Undrar vad man ska laga för mat? Skulle ju verkligen vilja göra någonting som är lite mer spännande än tacos, samtidigt som jag inte vill förgifta mina bästa vänner. Jag är ett stort jävla skämt i köket, inte för att jag är så himla kass egentligen utan för att jag förvandlas till ett vrak om jag måste hålla koll på flera kastruller samtidigt. Farmor skrämde upp mig att spisen kunde explodera om det kom vatten på plattorna när jag var liten så kokar det över tjuter jag som en gris och sen är det kört. Sätter på fel plattor, häller i för mycket mjölk, bränner fast sås eller hackar av mig själv en fingertopp. Matlagning är inte min grej, är alltid helt pissblöt av svett efter en fight med kastrullerna.
Om internet börjar fungera i år på den här jävla arbetsplatsen ska jag surfa runt och leta efter recept.
Idag är min sista dag som veckans bloggar, oj vad jag kommer att sakna alla läsare och roliga och upplyftande kommentarer på det jag har skrivit! Vågar nog påstå få saker har gjort mig så rörd som alla uppmärksamhet jag fått de senaste sju dagarna. Ni är underbara! Att få höra att folk blir glada eller mår bättre av att läsa mina inlägg gör mig stoltare än äggen som tar emot nobelprisen, sanna mina ord. Jag förtjänar inte all den här uppmärksamheten, men den gör mig ruskigt glad!
Ni är varmt välkomna att fortsätta att läsa bloggen, för fan vet att jag har mycket, mycket mer att säga. Mr Folkis brukar säga att man inte ens skulle få tyst på mig med en tubsocka och silvertejp.
Måste få ta tillfället i akt nu och basunera ut ett par saker som jag önskar att jag hade insett lite tidigare!
1. Var aldrig rädd för kärleken. Man blir bränd, man blir blåst, man får sitt hjärta krossat om man släpper sina spärrar och ger sig hän. Det gör galet ont, det gör så ont att man ibland undrar om man lever överhuvudtaget, man undrar hur i helvete det är möjligt att smärtan man känner inte tagit kål på alla ens inre organ.
Jag är ibland så säker på att den olyckliga kärleken ska döda mig att jag blir förvånad över att jag vaknar på morgonen efter att ha gråtit mig till sömns. En period mådde jag så dåligt att jag glömde bort att andas, helt plötsligt drog jag bara efter andan som en fisk på torra land och insåg att jag inte tagit ett enda andetag på flera minuter utan att ens märka det. Detta var väldigt skrämmande och såg dessutom rätt underligt ut när man satt på bussen. En gång stod jag mitt i natten bredvid järnvägsspåret. Jag hade klättrat över ett jävla stängsel i nattlinnet och stod och blängde maniskt på spåret. Det är tur att jag är så feg som jag är för som ni ser sitter jag här idag och skakar på huvudet över hur i helvete jag kunde vara så dum att jag ville slänga bort hela mitt liv för en dum fjortonårig grabb som inte värd så mycket som en tår. Det gör ont med brusten kärlek, men det går över. Det lämnar ärr men så småningom kan man ändå se på dem där ärren och småle.
Ingen stolthet eller feghet i världen gör det okej att inte ta chansen att älska någon. Ett förhållande kan avslutas på två sätt, oddsen är lite större att man det går käpprätt åt helvete och att man sedan sitter och lyssnar på förhatliga Lugna Favoriter och äter chokladsås direkt ur tuben men det KAN sluta jävligt lyckligt. Om inte annat så går man miste om en jävla massa roliga, lyckliga stunder på väg mot jakten på den rätte. Man kan välja att stänga in sig själv bakom en mur och aldrig bli sårad (sounds good for me) men på det viset lär man knappast få ut någonting av livet som har den allra minsta mening (don´t sounds that good).
2. Tillåt dig att lipa som ett spädbarn emellanåt! Nu menar jag inte att alla ska vara lika blödiga som jag... Lipa åt en Nokiareklam känns lite väl överdrivet. MEN (Lets dance domaren jag hatar dig men du är fan the shit!) det är bra att gråta. Ett tag var min gråt schemalagd, jag tvingade mig själv att böla några liter varje lördagskväll, det var udda, det var nödvändigt, det var jävligt skönt.
Våga släppa ut det du har inombords, jag tror faktiskt på fullaste allvar att i varje tår rinner lite av det onda ut. För er machomän och machokvinnor som aldrig skulle tänka er att sitta och snörvla, SKRIK! Bästa effekt fås av att kombinera både gråt och skrik tillsammans, gärna utomhus, gärna i dåligt väder. Min personliga favoritplats för detta är som tidigare nämnt piren i Vallersvik. Tro mig det hjälper! Aldrig är så belåten som när jag har vuxna män snyftade mot mitt bröst, inte för att jag är ond och tycker om att se människor lida (beror förstås på vem man talar om visserligen...) utan tvärtom. Doktor TobiQ ordinerar en stunds hulkande för alla som vill ha sinnesro.
3. Håll er för fan borta från droger. Detta är inget jag läst i en faktabok eller något jag fått malt in i huvudet av en tjatig lärarinna som inte skulle känna igen en påverkad person om han så hoppade upp på hennes axlar och låtsades att hon var en rodeohäst. Jag har sett med mina egna ögon vad som händer med folk som knarkar. Jag har sett mina nära och kära brytas ner totalt och förstöra sin liv.
Jag vet hur skönt det är att fnissa sig bort i ett moln av haschrök, jag är medveten om att energikicken man får av en lina amfetamin inte liknar något annat och att det är sjukt kul att hallucinera av sömntabletter när man tror att högar av kläder är gosiga enhörningar och att det kryper myror längs cigaretten. Men jag vet också hur det känns att ens morsa gråter och sparkar ut en hemifrån i ren panik när hon inte vet vad hon ska göra, jag vet hur ont det gör när ens partner köper knark för lönen man slitit så för och jag vet hur äcklad man blir när man ser en riktigt nedgången tjackpundare sitta och skaka och resonera med sig själv om han har råd att köpa en cd-freestyle till sin sjuåriga dotter när hon fyller år. Jag vet också att den där sjuåriga dottern aldrig fick sin cd-freestyle, hon fick inte ens ett telefonsamtal.
Knark förstör människor. När man väl sitter fast är det ofta för sent att dra sig ur, någon som fastnat i ett drogmissbruk blir aldrig samma människa dem en gång var.
4. Damer och herrar, pojkar och flickor sista punkten är sjukt viktig. Mest riktad till oss flickor faktiskt, eftersom att det är vi som brukar ha svårast för att säga ifrån.
Stanna aldrig kvar i ett destruktivt förhållande. Ingen sårar oss så mycket som dem vi älskar, det är naturligt att man ibland gör varandra illa. Men det är skillnad på sätten man kan göra någon illa på. Känner man att ens partner sårat en på ett sätt man aldrig någonsin kan förlåta, då är det dags att sätta punkt.
Otrohet, våld, psykisk misshandel, vad det än kan tänkas vara, är det något du inte kan släppa som ligger kvar och gnager i bröstet på dig måste du vara stark nog att gå vidare. Bara du kan avgöra om någon förtjänar en andra chans, det kan vara så att människor förändras ibland, ibland är ett sådant misstag en ren engångsföreteelse. Men tyvärr är det så att det brukar inte bli bättre, har du ertappat din kille/tjej med någon annan, fått en örfil eller fått höra något som får dig att må dåligt så kommer det med största sannolikhet att hända igen.
Jag vet att det är svårt att släppa någon man älskar och som säger att han eller hon älskar dig. Men det är inte kärlek att vara otrogen eller att misshandla någon fysiskt eller psykiskt. Man gör inte så mot någon man älskar. Den man älskar mest ska vara den sista människan i världen som skulle kunna göra något sådant mot dig. Så snälla, gör slut på plågan medan ni kan! Ingen, och då menar jag verkligen INGEN förtjänar att bli behandlad som skit. För du är inte skit, du är tamejfan GULD.
Tack för ordet, och tack för att just du ville läsa! Det kommer en finfin låttext även idag, en låt som aldrig kan spelas för många gånger:
För att slippa diverse missförstånd den här gången satt jag igår och klistrade in våran konversation i ett Word-dokument (oh yeah, fyllekajan Sofia är grymt smart när hon sätter den sidan till hon med). Det är livsfarligt när två sjukt berusade människor ger sig på allvarliga diskussioner på fyllan. Brukar glömma hälften som sagt och förbannat mig över att jag dricker som en svamp dagen efter. Men inte nu, nu finns det skriftliga bevis. Fy i helvete vad skönt att kunna säga till alla småkåta msn-pojkar att nej du, jag har pojkvän. För så är läget just nu, efter mycket om och men. Åtminstone just nu, kanske får han kalla fötter redan ikväll men jag nöjer mig tamejfan med tolv timmar som legitimerad flickvän.
Helgen blir nog myspys. I morgon kommer Tina och Veronika som sagt över och det kommer att tjötas och drickas vin i mängder. Köpte två rätt suspekta flaskor vitt igår och lilla V ska köpa sig en bag-in-box. Brukar nästan alltid köpa JP. Chenet för att den sneda flaskan är halva nöjet men jag beslutade mig för att det var dags att prova något nytt. Dessutom var det starkare alkoholhalt i dem här vinarna vilket givetvis gjorde sitt till i beslutet, hehe.
Undrar vad man ska laga för mat? Skulle ju verkligen vilja göra någonting som är lite mer spännande än tacos, samtidigt som jag inte vill förgifta mina bästa vänner. Jag är ett stort jävla skämt i köket, inte för att jag är så himla kass egentligen utan för att jag förvandlas till ett vrak om jag måste hålla koll på flera kastruller samtidigt. Farmor skrämde upp mig att spisen kunde explodera om det kom vatten på plattorna när jag var liten så kokar det över tjuter jag som en gris och sen är det kört. Sätter på fel plattor, häller i för mycket mjölk, bränner fast sås eller hackar av mig själv en fingertopp. Matlagning är inte min grej, är alltid helt pissblöt av svett efter en fight med kastrullerna.
Om internet börjar fungera i år på den här jävla arbetsplatsen ska jag surfa runt och leta efter recept.
Idag är min sista dag som veckans bloggar, oj vad jag kommer att sakna alla läsare och roliga och upplyftande kommentarer på det jag har skrivit! Vågar nog påstå få saker har gjort mig så rörd som alla uppmärksamhet jag fått de senaste sju dagarna. Ni är underbara! Att få höra att folk blir glada eller mår bättre av att läsa mina inlägg gör mig stoltare än äggen som tar emot nobelprisen, sanna mina ord. Jag förtjänar inte all den här uppmärksamheten, men den gör mig ruskigt glad!
Ni är varmt välkomna att fortsätta att läsa bloggen, för fan vet att jag har mycket, mycket mer att säga. Mr Folkis brukar säga att man inte ens skulle få tyst på mig med en tubsocka och silvertejp.
Måste få ta tillfället i akt nu och basunera ut ett par saker som jag önskar att jag hade insett lite tidigare!
1. Var aldrig rädd för kärleken. Man blir bränd, man blir blåst, man får sitt hjärta krossat om man släpper sina spärrar och ger sig hän. Det gör galet ont, det gör så ont att man ibland undrar om man lever överhuvudtaget, man undrar hur i helvete det är möjligt att smärtan man känner inte tagit kål på alla ens inre organ.
Jag är ibland så säker på att den olyckliga kärleken ska döda mig att jag blir förvånad över att jag vaknar på morgonen efter att ha gråtit mig till sömns. En period mådde jag så dåligt att jag glömde bort att andas, helt plötsligt drog jag bara efter andan som en fisk på torra land och insåg att jag inte tagit ett enda andetag på flera minuter utan att ens märka det. Detta var väldigt skrämmande och såg dessutom rätt underligt ut när man satt på bussen. En gång stod jag mitt i natten bredvid järnvägsspåret. Jag hade klättrat över ett jävla stängsel i nattlinnet och stod och blängde maniskt på spåret. Det är tur att jag är så feg som jag är för som ni ser sitter jag här idag och skakar på huvudet över hur i helvete jag kunde vara så dum att jag ville slänga bort hela mitt liv för en dum fjortonårig grabb som inte värd så mycket som en tår. Det gör ont med brusten kärlek, men det går över. Det lämnar ärr men så småningom kan man ändå se på dem där ärren och småle.
Ingen stolthet eller feghet i världen gör det okej att inte ta chansen att älska någon. Ett förhållande kan avslutas på två sätt, oddsen är lite större att man det går käpprätt åt helvete och att man sedan sitter och lyssnar på förhatliga Lugna Favoriter och äter chokladsås direkt ur tuben men det KAN sluta jävligt lyckligt. Om inte annat så går man miste om en jävla massa roliga, lyckliga stunder på väg mot jakten på den rätte. Man kan välja att stänga in sig själv bakom en mur och aldrig bli sårad (sounds good for me) men på det viset lär man knappast få ut någonting av livet som har den allra minsta mening (don´t sounds that good).
2. Tillåt dig att lipa som ett spädbarn emellanåt! Nu menar jag inte att alla ska vara lika blödiga som jag... Lipa åt en Nokiareklam känns lite väl överdrivet. MEN (Lets dance domaren jag hatar dig men du är fan the shit!) det är bra att gråta. Ett tag var min gråt schemalagd, jag tvingade mig själv att böla några liter varje lördagskväll, det var udda, det var nödvändigt, det var jävligt skönt.
Våga släppa ut det du har inombords, jag tror faktiskt på fullaste allvar att i varje tår rinner lite av det onda ut. För er machomän och machokvinnor som aldrig skulle tänka er att sitta och snörvla, SKRIK! Bästa effekt fås av att kombinera både gråt och skrik tillsammans, gärna utomhus, gärna i dåligt väder. Min personliga favoritplats för detta är som tidigare nämnt piren i Vallersvik. Tro mig det hjälper! Aldrig är så belåten som när jag har vuxna män snyftade mot mitt bröst, inte för att jag är ond och tycker om att se människor lida (beror förstås på vem man talar om visserligen...) utan tvärtom. Doktor TobiQ ordinerar en stunds hulkande för alla som vill ha sinnesro.
3. Håll er för fan borta från droger. Detta är inget jag läst i en faktabok eller något jag fått malt in i huvudet av en tjatig lärarinna som inte skulle känna igen en påverkad person om han så hoppade upp på hennes axlar och låtsades att hon var en rodeohäst. Jag har sett med mina egna ögon vad som händer med folk som knarkar. Jag har sett mina nära och kära brytas ner totalt och förstöra sin liv.
Jag vet hur skönt det är att fnissa sig bort i ett moln av haschrök, jag är medveten om att energikicken man får av en lina amfetamin inte liknar något annat och att det är sjukt kul att hallucinera av sömntabletter när man tror att högar av kläder är gosiga enhörningar och att det kryper myror längs cigaretten. Men jag vet också hur det känns att ens morsa gråter och sparkar ut en hemifrån i ren panik när hon inte vet vad hon ska göra, jag vet hur ont det gör när ens partner köper knark för lönen man slitit så för och jag vet hur äcklad man blir när man ser en riktigt nedgången tjackpundare sitta och skaka och resonera med sig själv om han har råd att köpa en cd-freestyle till sin sjuåriga dotter när hon fyller år. Jag vet också att den där sjuåriga dottern aldrig fick sin cd-freestyle, hon fick inte ens ett telefonsamtal.
Knark förstör människor. När man väl sitter fast är det ofta för sent att dra sig ur, någon som fastnat i ett drogmissbruk blir aldrig samma människa dem en gång var.
4. Damer och herrar, pojkar och flickor sista punkten är sjukt viktig. Mest riktad till oss flickor faktiskt, eftersom att det är vi som brukar ha svårast för att säga ifrån.
Stanna aldrig kvar i ett destruktivt förhållande. Ingen sårar oss så mycket som dem vi älskar, det är naturligt att man ibland gör varandra illa. Men det är skillnad på sätten man kan göra någon illa på. Känner man att ens partner sårat en på ett sätt man aldrig någonsin kan förlåta, då är det dags att sätta punkt.
Otrohet, våld, psykisk misshandel, vad det än kan tänkas vara, är det något du inte kan släppa som ligger kvar och gnager i bröstet på dig måste du vara stark nog att gå vidare. Bara du kan avgöra om någon förtjänar en andra chans, det kan vara så att människor förändras ibland, ibland är ett sådant misstag en ren engångsföreteelse. Men tyvärr är det så att det brukar inte bli bättre, har du ertappat din kille/tjej med någon annan, fått en örfil eller fått höra något som får dig att må dåligt så kommer det med största sannolikhet att hända igen.
Jag vet att det är svårt att släppa någon man älskar och som säger att han eller hon älskar dig. Men det är inte kärlek att vara otrogen eller att misshandla någon fysiskt eller psykiskt. Man gör inte så mot någon man älskar. Den man älskar mest ska vara den sista människan i världen som skulle kunna göra något sådant mot dig. Så snälla, gör slut på plågan medan ni kan! Ingen, och då menar jag verkligen INGEN förtjänar att bli behandlad som skit. För du är inte skit, du är tamejfan GULD.
Tack för ordet, och tack för att just du ville läsa! Det kommer en finfin låttext även idag, en låt som aldrig kan spelas för många gånger:
"Everybody hurts"/REM
When your day is long and the night
The night is yours alone
When you're sure you've had enough of this life
Well hang on
Don't let yourself go, 'cause everybody cries
and everybody hurts, sometimes ...
Sometimes everything is wrong,
Now it's time to sing along
When your day is night alone (hold on, hold on)
If you feel like letting go (hold on)
If you think you've had too much of this life
Well hang on
'Cause everybody hurts
Take comfort in your friends
Everybody hurts
Don't throw your hand, oh no
Don't throw your hand
If you feel like you're alone
no, no, no, you're not alone
If you're on your own in this life
The days and nights are long
When you think you've had too much
of this life, to hang on
Well everybody hurts,
sometimes, everybody cries,
And everybody hurts ...
sometimes
But everybody hurts sometimes
So hold on, hold on, hold on, hold on, hold on,
hold on, hold on, hold on, hold on, hold on
Everybody hurts
You're not alone
When your day is long and the night
The night is yours alone
When you're sure you've had enough of this life
Well hang on
Don't let yourself go, 'cause everybody cries
and everybody hurts, sometimes ...
Sometimes everything is wrong,
Now it's time to sing along
When your day is night alone (hold on, hold on)
If you feel like letting go (hold on)
If you think you've had too much of this life
Well hang on
'Cause everybody hurts
Take comfort in your friends
Everybody hurts
Don't throw your hand, oh no
Don't throw your hand
If you feel like you're alone
no, no, no, you're not alone
If you're on your own in this life
The days and nights are long
When you think you've had too much
of this life, to hang on
Well everybody hurts,
sometimes, everybody cries,
And everybody hurts ...
sometimes
But everybody hurts sometimes
So hold on, hold on, hold on, hold on, hold on,
hold on, hold on, hold on, hold on, hold on
Everybody hurts
You're not alone
Kommentarer
Trackback