Utkast, behöver hjälp!
I dag blir det ingen vanlig blogg, utan ett rop på hjälp till mina kära bloggläsare. Fick ett plötsligt galet sug igår efter att skriva om något annat än mig själv (även om det är väldigt givande) så nu har jag spenderat morgonen med en början på en påhittad historia, än så länge känns det väldigt roligt, får se hur länge det dröjer innan jag tröttnar dock.
Hur som helst tänker jag lägga in dem två första kapitlen i bloggen idag så kan ni väl ge mig lite konstruktiv kritik? Är det värt en fortsättning eller ska jag hålla mig till bloggandet? Jag hatar egentligen att låta andra läsa sånt jag skrivit om det är påhittat, men er litar jag bannemej på, så här kommer det:
Kapitel 1
Drömprinsen
När jag var tio år hade jag en klar bild av hur min framtida make skulle se ut, efter att ha vänt upp och ned på varenda låda på vinden hittade jag till sist alla gamla anteckningsblock och dagböcker:
Min drömkille
? Snäll såklart.
? Gullig frisyr med uppåtstående lugg.
? Gilla hundar mer än katter.
? Inte retas.
? Inte slåss.
? Inte gå före i bamba.
? Vara bra på och våga dansa tryckare på discona.
? Hålla med mig om man bråkar med någon.
? Våga hitta på något efter skolan bara vi två.
? Inte äta sina egna snorkråkor.
Jag tycker att det låter som fina kriterier, inte för krävande men att samtidigt inte nöja sig med vad som helst. Något som är intressant är att det då precis som nu är lättare att veta vad man INTE VILL ha än vad man VILL ha. Med åren förändras visserligen kraven en aning men i stort sätt är dem likadana som nu, fast med lite annorlunda formuleringar:
Den perfekte mannen
* Snäll, givetvis. Inte snäll som i DUM vilket många verkar lyckas med utan snäll som i ÖDMJUK.
* Attraktivt yttre. Någon supermodell är definitivt inte nödvändigt men han får inte se ut som en bilolycka i ansiktet heller.
* Gilla allt som jag gillar och om så inte är fallet, ha vett att hålla tyst om det.
* För sin egen säkerhets inte provocera mig på minsta vis under PMS eller tidigt på morgonen.
* Inte slåss.
* Inte gå före in på badrummet på morgonen och DEFINITIVT inte ta upp all plats framför badrumsspegeln.
* Hålla sig borta från dansgolvet. Det som en gång var imponerande på barndomens discon är numera skrämmande kräkframkallande och även om det låter hemskt inskränkt att säga det, feminint.
* Nicka förstående när jag babblar om diverse människor som irriterar mig och säga saker som "Ja, älskling det förstår jag".
* Vara precis lika gullig mot mig när vi är ensamma som när grabbgänget är på besök.
* Inte äta sina snorkråkor(!), inte klippa tånaglarna så att det flyger skabbiga bitar av killnagel överallt och inte tro att smutsiga kalsonger och stinkande strumpor finner sin egen väg till tvättkorgen.
Efter många år av maniskt letande efter en herre som når upp till åtminstone ETT av ovanstående krav så har jag funnit min jackpott. Niklas har lyckats med den storslagne bedriften att faktiskt pricka in nästan samtliga. Kan han bara lära sig att sluta sprida snus-spår efter sig och att göra sig av med ovanan att tänka på annat medan jag maler på om mina kvinnliga bekymmer så kan man nästan uppgradera honom från pojkvän till ÄNGEL.
Kapitel 2
Me, me, me!
Dags att ta upp mitt favoritämne vilket givetvis är jag själv.
Jag heter Isabelle, är född 1983 och sambo med Niklas som tidigare nämnt är så nära perfektion som man överhuvudtaget kan komma om man har en dinglande, okontrollerbar kroppsdel mellan benen.
Hur tråkigt det än må vara med människor som pratar jobb så kan jag ändå upplysa om att jag till skillnad från de flesta har lyckats få ett jobb som (åtminstone oftast) hindrar en från att somna med huvudet i knäet eller hänga sig i närmaste lysrör i taket. Jag har precis börjat jobba som kurator på en högstadieskola och än så länge har jag inte börjat avsky jobbet, även om det säkert inte dröjer speciellt länge om man ska vara realistisk. Jobbet passar mig som handen i handsken eftersom att smaskiga hemligheter och detaljer är det bästa jag vet, och eftersom jag gick igenom varenda identitetskris som överhuvudtaget existerar som tonåring själv så finns det hittills ingen lite fjortis som jag inte klarar av att hantera.
Den stora frågan som jag ställt mig hela livet och som håller mig vaken om nätterna är hur det är möjligt att någon som jag som alltid har rätt lyckas göra allt så fel. På något mystiskt vis ställer jag alltid till det för mig oavsett situation, vilket är ruskigt irriterande för mig själv men åtminstone underhållande för min omgivning. Det är liksom alltid något som saknas för att uppnå den där perfekta tillvaron när det gäller mig.
Jag har välsignats med trevliga gener vad gäller vikt vilket gör att jag är ganska smal trots år av galet frosseri och tillsammans med mina 180 centimeter över marken borde det göra mig till en läcker amazonkvinna men i stället lyckas jag aldrig få till den där graciösa hållningen och utstrålningen utan ser istället ut som Bambi på hal is när jag stapplar omkring och blinkar fånigt. Håret är tjockt och honungsblont vilket också låter som hämtat ur någon glassig skönhetstidskrift men tro mig, hur jag än beter mig ser jag ut som den blonda systern i Jackson Five, utan att för den sakens skull ens vara lockigt.
Jag är halvblind och får specialbeställa linser från Holland, min typ av synfel verkar inte existera inom Sveriges gränser vilket resten av invånarna kan skatta sig lyckliga över. Misstänker även att jag hör dåligt också men vågar inte ta reda på saken, det räcker med ett handikapp för min del. Dessutom har jag fötter som verkar tillhöra någon slags mutant, hur mycket jag än skäms för att erkänna det har jag och Niklas ungefär samma skostorlek vilket resulterar i att jag måste rulla ihop tårna till små korvar när vi sitter bredvid varandra för att inte känna mig som en jättekvinna som lurat hem en småpojke direkt från en mopedutställning. Fräknarna ska vi inte ens tala om definitivt inte mitt begynnande cellulitarsle.
Som ni märker är jag inte allt för förtjust i mitt utseende, jag är alldeles för självgod för att kalla mig ful, ett mer passande ord är FEL, eller SKEV. Kanske finns det någon form av okänd inavel i min släkt eller något liknande, för någonstans måste det ha gått galet!
Jag är dessutom helt talanglös. Jag är varken konstnärlig, idrottstjärna eller något slags geni. Jag avskyr fysisk aktivitet, har motorik och smidighet som en flodhäst och skolåren spenderade jag med att antingen hänga i rökrutan, lyssna på musik i hörlurar under lektionerna eller att inte vara där överhuvudtaget. Jag är alldeles för lat för att orka engagera mig till att bli bra på något, och jag antar att det stämmer att utan övning - ingen färdighet. Tycker dock att det är lite elakt att jag inte bara kunde fötts som färdigutvecklat underbarn som kan lösa matematiska problem med sjuhundra decimaler i huvudet eller åtminstone kunna åstadkomma ljuv musik genom att plinga på ett sådant där litet xylofonbräde.
Jag har egentligen väldigt svårt för att umgås med andra tjejer men trots det har jag ett par nära, högt älskade väninnor som är precis så galna som jag vill att dem ska vara. Nackdelen med att ha ett förhållande är ju att man går miste om så många underbara tjejkvällar. Det blir liksom aldrig samma sak att gå på krogrundor när man inte är singel för istället för att ragga brutalt i samlad trupp förstör alltid den tråkiga tjejen med pojkvän hela nöjet genom att tacka nej till efterfester och sitta och skriva puttinuttiga sms till pojkvännen som sitter hemma och är orolig och svartsjuk.
Hur som helst har jag turen att lyckats hålla fast vid ett par guldkorn genom åren som inte tröttnat på mig än (och fan ska veta att det är det många som gjort). Skulle gärna ge er en ingående beskrivning av alla mina heta ladyfriends men detta kapitel handlar som sagt om mig. Me, me, me!
Nu till det verkligt intressanta i kråksången. Jag är en ständigt förvirrad människa men jag har trots det alltid haft en plan för mitt liv, en liten lista med saker jag vill hinna göra innan jag dör i en viss ordning. En ordning som nu har blivit brutalt rubbad. Och då menar jag lika brutalt som att sparka sönder en hemlös persons kartonghydda eller att vrida nacken av en liten kattunge. För första gången i mitt liv har jag lyckats få en stämpel på mig, en stämpel som kommer att överskugga allt annat i min existens och som överglänser allt jag uppfattat som viktigt tidigare.
Jag är inte bara efterblivna Isabelle längre, nu är jag efterblivna GRAVIDA Isabelle.
Ni ska få en lista också, en sån där kul när man ställer in MP3:n på "random och svarar på frågorna med hjälp av första bästa låt som börjar spela:
1. Hur är din attityd?
"Smile" med Lily Allen (Utdrag: "First when I see you cry, It makes me smile").
2. Vad kommer du bli när du blir stor?
"Loverman" med Metallica (Utdrag: "Weak with evil and broken by the world").
3. Hur är det i din vänskapskrets?
"Fula kvinnor älskar bäst" med SBD (Utdrag "Fula kvinnor älskar bäst för dem vet aldrig när dem ska kuk härnäst").
4. Hur är det i din familj?
"Live the lie" med Blood for Blood (Utdrag: "Get up, stand up, we could be so much more").
5. Hur är det med din skolgång?
"Bad moon rising" med Creedence Clearwater Revival (Utdrag: "I see the bad moon rising, I see trouble on the way, I see hurricanes and lightning").
6. Hur går det med kärleken?
"Here to stay" med Perkele (Utdrag: "We walk our way no matter what you say").
7. Vad beskriver den du saknar mest nu?
"Die die my darling" med Metallica (Utdrag: "I will be seing you again, I´ll seing you in hell").
8. Gillar du att dansa?
"Full och dum" med Köttgrottorna (Utdrag: "När han går på fest är det alltid han som dricker mest, och med en kvarting under sin väst vet han alltid bäst").
9. Vad beskriver dig mest?
"Bored and violent" med Oxymoron. (Utdrag: "Bored and full of violence, can´t you see in fact what´s going on?").
10. Vad kommer göra dig lycklig?
"Min tjej är piggelin" med Jävlaranamma. (Utdrag: Hon har det hon har, hon har det klingande skrattet, hon har den mulliga figuren, hon har inga pengar eller högskolediplom men min tjej har en extra kromoson").
11. Kommer du byta förnamn, isf till vad? (Sätt ihop om det är fler ord)
"Lovesong".
12. Hur kommer du dö?
"Vem fan vill dricka starksprit" med Ölhävers. (Utdrag: "Vi som drack öl vi blev så käcka men dem som drack sprit dem blev så käcka"):
13. Vad tror folk om dig?
"Fröken Höger" med SBD. (Utdrag: "För Fröken Höger vet vad du vill ha, hon ställer alltid upp och hon gör det bra, Fröken Höger säger aldrig nej, världens bästa tjej"). (Fröken Höger är i denna låt ens egen näve, hmm).
14. Vilken låt påminner mest om dig?
"Bomfalleralla" med Snook. (Utdrag: "Det är trist att jobba så jag sitter och joddlar och groggar vodka med diskmedel och fiskleverolja")
15. Hur gör du andra glada?
"East end girl" med Cock Sparrer. (Utdrag: "She dangerous and beautiful and proud, with her feet on the ground and her head high in the clouds").
16. Vilken låt kommer förfölja dig livet ut?
"The whistle song" med DJ Alligator Project. (Utdrag: Meningslöst visslande låten genom).
Hur som helst tänker jag lägga in dem två första kapitlen i bloggen idag så kan ni väl ge mig lite konstruktiv kritik? Är det värt en fortsättning eller ska jag hålla mig till bloggandet? Jag hatar egentligen att låta andra läsa sånt jag skrivit om det är påhittat, men er litar jag bannemej på, så här kommer det:
Kapitel 1
Drömprinsen
När jag var tio år hade jag en klar bild av hur min framtida make skulle se ut, efter att ha vänt upp och ned på varenda låda på vinden hittade jag till sist alla gamla anteckningsblock och dagböcker:
Min drömkille
? Snäll såklart.
? Gullig frisyr med uppåtstående lugg.
? Gilla hundar mer än katter.
? Inte retas.
? Inte slåss.
? Inte gå före i bamba.
? Vara bra på och våga dansa tryckare på discona.
? Hålla med mig om man bråkar med någon.
? Våga hitta på något efter skolan bara vi två.
? Inte äta sina egna snorkråkor.
Jag tycker att det låter som fina kriterier, inte för krävande men att samtidigt inte nöja sig med vad som helst. Något som är intressant är att det då precis som nu är lättare att veta vad man INTE VILL ha än vad man VILL ha. Med åren förändras visserligen kraven en aning men i stort sätt är dem likadana som nu, fast med lite annorlunda formuleringar:
Den perfekte mannen
* Snäll, givetvis. Inte snäll som i DUM vilket många verkar lyckas med utan snäll som i ÖDMJUK.
* Attraktivt yttre. Någon supermodell är definitivt inte nödvändigt men han får inte se ut som en bilolycka i ansiktet heller.
* Gilla allt som jag gillar och om så inte är fallet, ha vett att hålla tyst om det.
* För sin egen säkerhets inte provocera mig på minsta vis under PMS eller tidigt på morgonen.
* Inte slåss.
* Inte gå före in på badrummet på morgonen och DEFINITIVT inte ta upp all plats framför badrumsspegeln.
* Hålla sig borta från dansgolvet. Det som en gång var imponerande på barndomens discon är numera skrämmande kräkframkallande och även om det låter hemskt inskränkt att säga det, feminint.
* Nicka förstående när jag babblar om diverse människor som irriterar mig och säga saker som "Ja, älskling det förstår jag".
* Vara precis lika gullig mot mig när vi är ensamma som när grabbgänget är på besök.
* Inte äta sina snorkråkor(!), inte klippa tånaglarna så att det flyger skabbiga bitar av killnagel överallt och inte tro att smutsiga kalsonger och stinkande strumpor finner sin egen väg till tvättkorgen.
Efter många år av maniskt letande efter en herre som når upp till åtminstone ETT av ovanstående krav så har jag funnit min jackpott. Niklas har lyckats med den storslagne bedriften att faktiskt pricka in nästan samtliga. Kan han bara lära sig att sluta sprida snus-spår efter sig och att göra sig av med ovanan att tänka på annat medan jag maler på om mina kvinnliga bekymmer så kan man nästan uppgradera honom från pojkvän till ÄNGEL.
Kapitel 2
Me, me, me!
Dags att ta upp mitt favoritämne vilket givetvis är jag själv.
Jag heter Isabelle, är född 1983 och sambo med Niklas som tidigare nämnt är så nära perfektion som man överhuvudtaget kan komma om man har en dinglande, okontrollerbar kroppsdel mellan benen.
Hur tråkigt det än må vara med människor som pratar jobb så kan jag ändå upplysa om att jag till skillnad från de flesta har lyckats få ett jobb som (åtminstone oftast) hindrar en från att somna med huvudet i knäet eller hänga sig i närmaste lysrör i taket. Jag har precis börjat jobba som kurator på en högstadieskola och än så länge har jag inte börjat avsky jobbet, även om det säkert inte dröjer speciellt länge om man ska vara realistisk. Jobbet passar mig som handen i handsken eftersom att smaskiga hemligheter och detaljer är det bästa jag vet, och eftersom jag gick igenom varenda identitetskris som överhuvudtaget existerar som tonåring själv så finns det hittills ingen lite fjortis som jag inte klarar av att hantera.
Den stora frågan som jag ställt mig hela livet och som håller mig vaken om nätterna är hur det är möjligt att någon som jag som alltid har rätt lyckas göra allt så fel. På något mystiskt vis ställer jag alltid till det för mig oavsett situation, vilket är ruskigt irriterande för mig själv men åtminstone underhållande för min omgivning. Det är liksom alltid något som saknas för att uppnå den där perfekta tillvaron när det gäller mig.
Jag har välsignats med trevliga gener vad gäller vikt vilket gör att jag är ganska smal trots år av galet frosseri och tillsammans med mina 180 centimeter över marken borde det göra mig till en läcker amazonkvinna men i stället lyckas jag aldrig få till den där graciösa hållningen och utstrålningen utan ser istället ut som Bambi på hal is när jag stapplar omkring och blinkar fånigt. Håret är tjockt och honungsblont vilket också låter som hämtat ur någon glassig skönhetstidskrift men tro mig, hur jag än beter mig ser jag ut som den blonda systern i Jackson Five, utan att för den sakens skull ens vara lockigt.
Jag är halvblind och får specialbeställa linser från Holland, min typ av synfel verkar inte existera inom Sveriges gränser vilket resten av invånarna kan skatta sig lyckliga över. Misstänker även att jag hör dåligt också men vågar inte ta reda på saken, det räcker med ett handikapp för min del. Dessutom har jag fötter som verkar tillhöra någon slags mutant, hur mycket jag än skäms för att erkänna det har jag och Niklas ungefär samma skostorlek vilket resulterar i att jag måste rulla ihop tårna till små korvar när vi sitter bredvid varandra för att inte känna mig som en jättekvinna som lurat hem en småpojke direkt från en mopedutställning. Fräknarna ska vi inte ens tala om definitivt inte mitt begynnande cellulitarsle.
Som ni märker är jag inte allt för förtjust i mitt utseende, jag är alldeles för självgod för att kalla mig ful, ett mer passande ord är FEL, eller SKEV. Kanske finns det någon form av okänd inavel i min släkt eller något liknande, för någonstans måste det ha gått galet!
Jag är dessutom helt talanglös. Jag är varken konstnärlig, idrottstjärna eller något slags geni. Jag avskyr fysisk aktivitet, har motorik och smidighet som en flodhäst och skolåren spenderade jag med att antingen hänga i rökrutan, lyssna på musik i hörlurar under lektionerna eller att inte vara där överhuvudtaget. Jag är alldeles för lat för att orka engagera mig till att bli bra på något, och jag antar att det stämmer att utan övning - ingen färdighet. Tycker dock att det är lite elakt att jag inte bara kunde fötts som färdigutvecklat underbarn som kan lösa matematiska problem med sjuhundra decimaler i huvudet eller åtminstone kunna åstadkomma ljuv musik genom att plinga på ett sådant där litet xylofonbräde.
Jag har egentligen väldigt svårt för att umgås med andra tjejer men trots det har jag ett par nära, högt älskade väninnor som är precis så galna som jag vill att dem ska vara. Nackdelen med att ha ett förhållande är ju att man går miste om så många underbara tjejkvällar. Det blir liksom aldrig samma sak att gå på krogrundor när man inte är singel för istället för att ragga brutalt i samlad trupp förstör alltid den tråkiga tjejen med pojkvän hela nöjet genom att tacka nej till efterfester och sitta och skriva puttinuttiga sms till pojkvännen som sitter hemma och är orolig och svartsjuk.
Hur som helst har jag turen att lyckats hålla fast vid ett par guldkorn genom åren som inte tröttnat på mig än (och fan ska veta att det är det många som gjort). Skulle gärna ge er en ingående beskrivning av alla mina heta ladyfriends men detta kapitel handlar som sagt om mig. Me, me, me!
Nu till det verkligt intressanta i kråksången. Jag är en ständigt förvirrad människa men jag har trots det alltid haft en plan för mitt liv, en liten lista med saker jag vill hinna göra innan jag dör i en viss ordning. En ordning som nu har blivit brutalt rubbad. Och då menar jag lika brutalt som att sparka sönder en hemlös persons kartonghydda eller att vrida nacken av en liten kattunge. För första gången i mitt liv har jag lyckats få en stämpel på mig, en stämpel som kommer att överskugga allt annat i min existens och som överglänser allt jag uppfattat som viktigt tidigare.
Jag är inte bara efterblivna Isabelle längre, nu är jag efterblivna GRAVIDA Isabelle.
Ni ska få en lista också, en sån där kul när man ställer in MP3:n på "random och svarar på frågorna med hjälp av första bästa låt som börjar spela:
1. Hur är din attityd?
"Smile" med Lily Allen (Utdrag: "First when I see you cry, It makes me smile").
2. Vad kommer du bli när du blir stor?
"Loverman" med Metallica (Utdrag: "Weak with evil and broken by the world").
3. Hur är det i din vänskapskrets?
"Fula kvinnor älskar bäst" med SBD (Utdrag "Fula kvinnor älskar bäst för dem vet aldrig när dem ska kuk härnäst").
4. Hur är det i din familj?
"Live the lie" med Blood for Blood (Utdrag: "Get up, stand up, we could be so much more").
5. Hur är det med din skolgång?
"Bad moon rising" med Creedence Clearwater Revival (Utdrag: "I see the bad moon rising, I see trouble on the way, I see hurricanes and lightning").
6. Hur går det med kärleken?
"Here to stay" med Perkele (Utdrag: "We walk our way no matter what you say").
7. Vad beskriver den du saknar mest nu?
"Die die my darling" med Metallica (Utdrag: "I will be seing you again, I´ll seing you in hell").
8. Gillar du att dansa?
"Full och dum" med Köttgrottorna (Utdrag: "När han går på fest är det alltid han som dricker mest, och med en kvarting under sin väst vet han alltid bäst").
9. Vad beskriver dig mest?
"Bored and violent" med Oxymoron. (Utdrag: "Bored and full of violence, can´t you see in fact what´s going on?").
10. Vad kommer göra dig lycklig?
"Min tjej är piggelin" med Jävlaranamma. (Utdrag: Hon har det hon har, hon har det klingande skrattet, hon har den mulliga figuren, hon har inga pengar eller högskolediplom men min tjej har en extra kromoson").
11. Kommer du byta förnamn, isf till vad? (Sätt ihop om det är fler ord)
"Lovesong".
12. Hur kommer du dö?
"Vem fan vill dricka starksprit" med Ölhävers. (Utdrag: "Vi som drack öl vi blev så käcka men dem som drack sprit dem blev så käcka"):
13. Vad tror folk om dig?
"Fröken Höger" med SBD. (Utdrag: "För Fröken Höger vet vad du vill ha, hon ställer alltid upp och hon gör det bra, Fröken Höger säger aldrig nej, världens bästa tjej"). (Fröken Höger är i denna låt ens egen näve, hmm).
14. Vilken låt påminner mest om dig?
"Bomfalleralla" med Snook. (Utdrag: "Det är trist att jobba så jag sitter och joddlar och groggar vodka med diskmedel och fiskleverolja")
15. Hur gör du andra glada?
"East end girl" med Cock Sparrer. (Utdrag: "She dangerous and beautiful and proud, with her feet on the ground and her head high in the clouds").
16. Vilken låt kommer förfölja dig livet ut?
"The whistle song" med DJ Alligator Project. (Utdrag: Meningslöst visslande låten genom).
Kommentarer
Trackback