Martin Timell- Not my guru
Dags för en vanlig blogg.
Dagen har inte börjat bra. För EN GÅNG SKULL hann jag och Mikael med spårvagnen som går 06.13 och var väldigt belåtna över att inte komma försent eller missa tåget från stan trots att jag varit tvungen att springa i lera med klackskorna. Lyckan blev föga långvarig när det blev stopp på vagnen som vanligt, trots att vi stod still i vad som verkade vara en evighet så trodde jag att jag skulle hinna med min förbannade pendel så jag sprang som en blixt när jag äntligen fick hoppat av. Och trots ett antal astmaattacker så hann jag - tills jag skulle trycka på öppnaknappen på tågdörren och den förbannade sadisten till chaufför rullar iväg istället och ignorerar mig totalt trots att jag gallskrek och bankade på rutan. Fy fan vad arg jag blev.
Igår var i alla fall en trevlig dag. Tina och Veronika kom och hälsade på för att äta middag och kolla på lägenheten. Maten blev god och sällskapet var oslagbart. Vi stängde in oss i köket för att bespara stackars Mikael vårt tjejsnack samt gamla nostalgidravel. Vi hade en väldigt smärtsam diskussion om högstadiet som jag hade glömt. En ypperlig ursäkt för att slippa gå på lektionerna var att säga att man skulle till ungdomsmottagningen, vilket vi drog till med väldigt, väldigt ofta. En dag när vi skulle in till stan och fika ljög vi ihop en historia för lärarna att alla fyra skulle in till ungdomsmottagningen för att ta ett dagen-efter-piller då vi hade haft värsta gangbanget i helgen. Jag nästan avlider vid tanken på att vi faktiskt helt skamlöst sa till våra lärare att vi hade haft gruppsex (vilket absolut inte var sant får man väl tillägga). Fy fan vad pinsamt, FY FAN vad pinsamt!
Töserna tyckte i alla fall att lägenheten var jättefin och jag var väldigt mallig. Dem åker till USA i morgon dem förbannade asen, jag är så avundsjuk att jag får lust att genomgå flertalet självmordsförsök. Jag skulle tamejfan ge min vänstra hand för att få följa med!
A is for age: Nitton, men snart fyller jag tjugo då jag hoppas på en förvandling till vacker, sofistikerad ung kvinna.
B is for booze of choice: Dricker det mesta men cider och drinkarna Likör 43 med mjölk, Vanilla Sky och Rosa Pantern är favoriterna.
C is for career: Jag har ingen karriär, men jag har ett jobb i elbranschen som jag avskyr.
D is for your dads name: Morgan Qvick (Han stavar Quick med v för att slippa blandas ihop med massmördaren Tomas Quick, något som jag ignorerar totalt).
E is for essential items to bring to a party: Alkohol, cigaretter och höga klackar.
F is for favourite song at the moment: Svårt att säga men "So common, So cheap" Med Blood for Blood står sig än (har insett att jag blivit en av dem där tröttsamma människorna som lyssnar på musik ingen hört talas om).
G is for favourite game: Favoritdataspelet är givetvis the Sims och vad gäller gamla hederliga sällskapsspel älskar jag Familjegeni och TP (Föredrar barnversionen dock, hehe).
H is for home town: Västra Frölunda, Göteborg.
I is for instruments you play: Kan spela "Lilla snigel" på piano. Det är allt.
J is for jam or jelly you like: Nu är ju jag allätare och känner mig fruktansvärd när jag måste välja mellan mat.
K is for kids: Inte än, men jag planerar ett helt fotbollslag ihop med Mikael när vi har blivit äldre, klokare, rikare och fått tid för varandra i några år.
L is for living arrangements: Delar en ljuvlig tvåa på fjärde våningen med mannen i mitt liv.
M is for mothers name: Monica Quick.
N is for name of your crush: Mikael, givetvis. Sedan är jag ju lite kär i Ceasar också, min voffsing.
O is for overnight hospital stays: När jag var liten och fick mandlarna bortopererade, och när jag föddes låg jag i kuvös i två veckor.
P is for phobias: De flesta småkryp, rulltrappor samt hiss, clowner m.m.
Q is for quotes you like: "Det är bättre att älska och förlora än att inte ha älskat alls".
R is for relationship that lasted the longest: Tre år med f.d sambon.
S is for sartorial style: Va?.
T is for time you wake up: Det är skillnad på att vakna upp och väckas, men klockan ringer 05.10 där hemma.
U is for underwear: Olika modeller men alltid i spets.
V is for vegetables you love: Minimajs.
W is for weekend plans: Ska nog grilla hemma hos Mikaels storebror på lördag och vädret tillåter.
X is for x-rays youve had: Tänderna samt ett finger.
Y is for yummy food you make: All min mat är yummie, men jag är en hejare på köttfärssås.
Z is for zodiac sign: Vågen.
Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: Alla som läser får gärna knycka den.
Ä är för älsklingstrend: Just nu är jag barnsligt förtjust i dem glansiga materialen som dyker upp överallt.
Ö är för en önskan just nu: Att jag får behålla min Mikael länge, länge och att någon bjuder med mig på en spontan utlandsemester.
SAKER SOFIA QUICK UNDRAR ÖVER JUST NU (HAR DU SVAR PÅ NÅGOT SÅ ÄR DU VÄLKOMMEN ATT SVARA).
* Är den nya X-ider Desire som dem kör på reklamen nu något att ha? Skulle tippa på att den kostar skjortan för att den är "speciell", i stil med X-ider Christmas (som visserligen var värd varenda krona eftersom det var så roligt att sitta och titta på glittret som flöt omkring i flaskan även om den smakade rutten gammal clementin).
* Varför sitter alltid punkare på marken? Vet att det finns någon ny stil nu som kallas EMO så jag kanske blandar ihop det med punk nu (vilket osökt för mig till en annan fråga, vad fan betyder EMO och vad är skillnaden?). Hur som helst så sitter dem i klungor överallt så att man nästan snubblar på den när man ska springa förbi, livsfarligt för såna som mig som går i min egna lilla värld och definitivt inte är beredd på att det ska sitta svartklädda småungar med röda linser på varenda gatsten i hela stan. En annan sak som fascinerar mig är att dem alltid är så många (jag vill också ha många kompisar, buhu!), är dem kompisar allihop för att dem är punkare eller har dem BLIVIT punkare för att dem umgås med kompisar som är punkare? Tåls att tänkas på, tåls absolut att tänkas på.
* Är jag den enda som gjort den fasansfulla upptäckten att jag förvandlats till min mamma? Inför Tina och Veronika-besöket städade jag som en galning i förrgår. Mikael kommenterade roat att det inte var kungen som skulle komma och hälsa på när jag satte igång att göra rent kaklet i köket med svetten rinnande i pannan och sedan konstaterade han att jag var ett nervvrak när jag skrubbade toastolen så våldsamt att borsthuvudet GICK AV från skaftet och jag tjöt som en räv (villl inte gå in närmare på hur jag tvingades fiska upp borsten ur holken igen med hjälp av en platspåse eftersom att det var ett av mitt livs mest traumatiska ögonblick), han sa även till mig att mina kompisar knappast brydde sig om ifall lägenheten var skinande ren. Blängde bara på honom och fortsatte att diskutera med mig själv i duschen efteråt där jag med falsettröst gormade om att "jag-bryr-mig-inte-om-ifall-mina-kompisar-inte- bryr-sig-om-hur-min-toaholk-ser-ut-jag-vill-att -det-ska-vara-STÄDAT!-tycker-du-att-det-ser-stä dat-ut?-nej-Mikael-det-ser-ut-som-en-jävla-svin stia-här!!!" Mikael var inte ens där och han hade rätt i att det inte alls var stökigt eller smutsigt någonstans och det var då jag insåg att jag förvandlats till mamma. Förlåt mig kära mor men det var en läskig upptäckt.
*Har alla en röd skärbräda endast till kyckling hemma hos sig? Mina kära väninnor fick det att låta som om det var den mest naturliga saken i världen att ha en röd skärbräda. Tydligen hade Martin Timell kläckt denna idé över land och rike. Förstår ju hela grejen med att undvika salmonella och sitta i karantän ett halvår bara för en ynka kycklingfilé men det verkar lite väl pretentiöst. Eller också är jag väl bara ett ohygienskt svin.
* Vad i helvete ska jag köpa till Mikael i födelsedagspresent? Det enda jag fantasifullt nog brukar köpa till männen i min omgivning i present är kalsonger. Det känns dock lite tråkigt att ge bort kalsonger nu när han fyller jämnt och allt. Fan ta människor som inte kan säga vad dem önskar sig utan bara mumlar "Inget speciellt" när man frågar.
Nej nu får det räcka för idag, jag bjuder på två kapitel till på min alldeles egna lilla "saga" här nedanför på allmän begäran, visste väl att ni skulle ställa upp med lite feedback så givetvis ska ni få en fortsättning pojkar och flickor! (Mest flickor får erkännas...)
I dag ska jag äta pizza för första gången på MÅNADER och efter jobbet ska jag hämta ut modemet till nybeställda hemtelefonen och ta igen många, många timmars förlorad telefontid. Yay!
Kapitel 3
Moderskänslor
Grejen är såhär: Jag är helt enkelt ingen vårdande människa, bebisar må vara söta men dem skrämmer mig lite.
Hittills har bara en bekant till mig skaffat barn, Lollo som blev mamma till sin son Kim för flera år sedan när hon bara var tjugo. Medan alla andra sprang omkring och fnissade som yra höns och tävlade om vem som skulle hålla Kim först på BB försökte jag hålla mig i bakgrunden och låtsas som om det ösregnade. Klarade mig från bebispjoskande den gången men nästa gång jag träffade Lollo över en fika blev jag givetvis övertalad att hålla Kim i knäet. Han kändes hal som en ål och jag försökte att kombinera sättet att hålla honom på - både med stadig hand så att jag inte skulle tappa honom eller råka knäcka den lilla bebisnacken men samtidigt med ett lätt, ömt handtag så att jag inte skulle råka krossa några viktiga ben eller inälvor. Till råga på allt tjöt ungen som ett brandlarm och jag försökte mig på alla möjliga fåniga bebisramsor för att trösta honom och grinade nästan själv när en skrattande Lollo befriade mig från skrikmonstret.
Jag är definitivt inte kapabel till att sköta om ett spädbarn i nuläget. Jag och Niklas har diskuterat om att skaffa hund dem senaste månaderna eftersom att vi båda är hundgalna och utan tvekan skulle behöva lite motion, men tanken på att inte kunna åka på semester och rädslan för att glömma kvar den stackars hunden vid en lyktstolpe tog överhanden. Herregud, jag kan ju inte ens ta hand om mina krukväxter. Jag hatar växter men Niklas före detta flickvän var tydligen något slags botaniskt geni som fyllde deras lägenhet med exotiska palmer och utrotningshotade kaktusar. För min del kan gärna varenda kaktus dö ut men Niklas fick det att låta som en gudomlig uppoffring från hennes sida så nu släpar jag hem en massa förbannade pelargoner som står och drar till sig bananflugor bara för sakens skull.
Men nu är det som det är, kvinnan som tycker att en hund inkräktar på hennes fritid och tar kål på oskyldiga växter har en bulle i ugnen. Jag har trots allt nästan nio månader på mig att förvandlas till någon jävla Mary Poppins. Som ännu ett bevis på min ansvarslöshet så missade jag totalt att mensen inte kom som den skulle och insåg inte förrän en hel månad senare att hoppsan, här är det något som inte står rätt till Isabelle. Sedan tog jag ett test och visst var där ett plus. Jag tog faktiskt fyra test till för att vara på den säkra sidan, så nu ligger alla fyra teststickorna i tryggt förvar i en byrålåda där jag vet att Niklas inte rotar i första taget (lådan där jag förvarar tamponger, trosskydd, hemmavax och annat otäckt).
Det är en gåta hur jag råkade bli gravid eftersom att jag äter p-piller och faktiskt är väldigt duktig på att ta dem varje dag. Men eftersom mitt hår lever sitt eget lilla liv förvånar det mig inte det minsta om det är samma sak med livmodern, eller också har Niklas spermier av stål. Hur som helst så ska jag om jag har räknat rätt vara i vecka 9 redan. Snokat runt på Internet som en galen kvinna och letat information:
Vecka 9
Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor.
Embryot: Embryot är nu cirka 3 cm och fötterna är ca 2 mm stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.
Det här är ju inte klokt! Jag är redan i tredje månaden och har inte haft en susning om vad som pågår förrän nu. Vadå illamående? Vadå trötthet? Grubblar på i fall jag kanske skonats helt eller om symptomen varit där fast jag har varit för dum för att upptäcka dem.
Och fostret ska vi inte tala om! Inte nog med att det finns där inne, dessutom har den en massa obegripliga saker som öron och fötter. Jag missade ju hela grodyngelstadiet ju, och vad som värre är, jag har ju varit ute och festat flera gånger sedan jag hade mens sist. Fast en kväll drack jag faktiskt ingenting för att kunna åka och hämta Niklas efter hans personalfest och jag har inte rökt ett bloss, undra om det var någon slags undermedveten timing att sluta röka i våras.
Niklas ja, herregud. Det är snart dags att berätta för honom nu, även fast jag bara vetat om hur det ligger till i knappt tolv timmar så känns det ändå som om jag går och bär på världens kanske största hemlighet. Undra hur han kommer att reagera, jag har inte ens haft tid att bli nervös över detta än men om jag känner honom rätt kommer han antingen A) Svimma, eller B) Svimma för gott.
Kapitel 4
Avslöjade hemligheter
Nu har jag berättat för Niklas. Höll på att kissa ner mig av nervositet timmarna innan han kom hem från jobbet så jag städade hela lägenheten till den blänkte. Sedan ångrade jag mig att jag städat så fint, jag ville ju inte att stämningen skulle bli för krystad. Så jag skakade några gympadojor upp och ner i hallen för att skapa den välbekanta grusiga ytan och sedan puttade jag med flit på en Pelargon så att det ramlade ner några vissna blad.
När han äntligen kom hem hade jag nästan bestämt mig för att börja röka igen och målat naglarna i tre olika nyanser. Han klampade in intet ont anande och kollade i skafferiet om det fanns någon choklad - vilket jag givetvis sett till att ordna eftersom att jag vet att choklad höjer hans humör med minst tre pinnhål. När han väl lufsat in och satt mig med belåtet bredvid mig med sin Maraboukaka i näven stängde jag av ljudet på teven och plockade fram mina fem graviditetstest som jag ohygieniskt nog gömt under en kudde. Niklas bevisade att han är man genom att fortsätta tugga och stirra oförstående på testen. Jag insåg att jag skulle bli tvungen att tala klarspråk med honom trots att jag helst velat slippa, det känns så filmklyschigt att säga "Jag är gravid!". Men nu blev det i alla fall så att jag fick säga det och Niklas reaktion passade möjligtvis in i en film men inte den sorts film jag hade hoppats på.
I stället för att ta mig i sina armar och dansa runt med mig på golvet så ramlade en halvtuggad chokladbit ut ur Niklas mun och ner i den beiga mockasoffan. Sedan böjde han sig mot mig med munnen fortfarande öppen och drägglande och drog upp tröjan på mig för att sedan inspektera min mage i olika vinklar medan han såg väldigt skeptisk ut. Jag ska inte sticka under stol med att jag blev minst sagt fundersam över ifall jag överskattat min pojkväns intelligens fram till nu, men jag lät honom ändå hållas när han fortsatte stirra på relativt platta mage och därefter började KLÄMMA på den, som om han förväntade sig att en spädbarnshand skulle dyka fram under skinnet och ge honom give-me-five. Till slut såg han så förvirrad ut att jag bestämde mig för att bespara stackaren hans dumhet och förklarade att det bara gått ett par veckor än och att bebisar inte plötsligt ploppar upp i magen i full storlek.
Han reste sig då och gick mot fönstret - ett kort ögonblick fasade jag för att han skulle hoppa ner från balkongen, men sedan fortsatte han mot barskåpet och hällde upp två rejäla Whiskeyglas till oss. När jag påpekade att Whiskey knappast var någon nyttig barnmat förklarade han båda var till honom och erbjöd sig att hämta ett glas saft till mig. Sedan rullade vi ihop oss i soffan som vi brukar och låg där i tystnad bortsett från några "men...?", "vad...?", "hur...?" som Niklas muttrade, mer till sig själv än till mig tror jag. Sedan låtsades jag somna men öppnade då och då ett öga för att inspektera Niklas chockade ansikte, och jag kan ge mig fan på att jag tyckte mig se en belåten min, även om den bara var där för några sekunder. Sedan somnade jag på riktigt.
Mitt i natten vaknade jag och hörde att frustande ljud från rummet bredvid. Det tog några sekunder för mig att koppla vad det var och jag blev kall i hela kroppen när jag insåg att min store, starke karl satt vid datorn mitt i natten och grät. Jag smög in till honom insvept i en filt och satte mig på huk bredvid datorstolen. Han såg helt förstörd ut och jag såg den numera tomma flaskan med Whisky bredvid på skrivbordet. Plötsligt kändes inte hela idén med bebis speciellt lyckad, även om det inte var planerat direkt. Bubblet i magen stannade av och jag såg bilder framför mig som ensamstående mamma som bråkade om underhållsbidrag och satt hemma kväll efter kväll medan Niklas sprang på klubbar nätterna långa med smala, nätta små asiater. Jag kände paniken växa mer och mer och hade nästan slagit numret till sjukhuset för att få en tid för abort när Niklas drämde näven i bordsskivan och nöp fast i mina kinder riktigt, riktigt hårt.
"Fy fan älskling" sa han, "Fy fan vad häftigt!"
Jag släpa in min underbare, världsbäste pojkvän men också dyngraka pojkvän in i sovrummet där han däckade som en sten på sin sida av dubbelsängen. Själv var jag inte trött längre utan poppade en påse micropopcorn och loggade in på datorn och chatten på aftonbladet.
Isabelle2007 säger till alla: VI SKA FÅ EN BEBIS, VI SKA FÅ EN BEBIS, VI SKA FÅ EN BEBIS!
Mr_wantsome säger till Isabelle2007: Grattis gumman, vill du göra en till med mig när du ändå håller på?
SnyggKattis säger till Isabelle2007: Gratulerar till nytillskottet!
Emma_14 säger till Isabelle2007: Grattis!
Nattugglan säger till Isabelle2007: Jag undrar bara vilken sorts människa som skriver en sån sak öppet på nätet?
Hannaaah säger till Isabelle2007: Vad kul för dig, själv är man alldeles ensam. Vill du chatta lite med mig?
Blondtjej_sthlm säger till Isabelle2007: Känner inte dig eller så men vill gärna gratulera till knodden i magen!
RHAMED_turkey säger till Isabelle2007: Wanna fuck?
Isabelle2007 säger till alla: VI SKA FÅ EN BEBIS, VI SKA FÅ EN BEBIS, VI SKA FÅ EN BEBIS!
Dagen har inte börjat bra. För EN GÅNG SKULL hann jag och Mikael med spårvagnen som går 06.13 och var väldigt belåtna över att inte komma försent eller missa tåget från stan trots att jag varit tvungen att springa i lera med klackskorna. Lyckan blev föga långvarig när det blev stopp på vagnen som vanligt, trots att vi stod still i vad som verkade vara en evighet så trodde jag att jag skulle hinna med min förbannade pendel så jag sprang som en blixt när jag äntligen fick hoppat av. Och trots ett antal astmaattacker så hann jag - tills jag skulle trycka på öppnaknappen på tågdörren och den förbannade sadisten till chaufför rullar iväg istället och ignorerar mig totalt trots att jag gallskrek och bankade på rutan. Fy fan vad arg jag blev.
Igår var i alla fall en trevlig dag. Tina och Veronika kom och hälsade på för att äta middag och kolla på lägenheten. Maten blev god och sällskapet var oslagbart. Vi stängde in oss i köket för att bespara stackars Mikael vårt tjejsnack samt gamla nostalgidravel. Vi hade en väldigt smärtsam diskussion om högstadiet som jag hade glömt. En ypperlig ursäkt för att slippa gå på lektionerna var att säga att man skulle till ungdomsmottagningen, vilket vi drog till med väldigt, väldigt ofta. En dag när vi skulle in till stan och fika ljög vi ihop en historia för lärarna att alla fyra skulle in till ungdomsmottagningen för att ta ett dagen-efter-piller då vi hade haft värsta gangbanget i helgen. Jag nästan avlider vid tanken på att vi faktiskt helt skamlöst sa till våra lärare att vi hade haft gruppsex (vilket absolut inte var sant får man väl tillägga). Fy fan vad pinsamt, FY FAN vad pinsamt!
Töserna tyckte i alla fall att lägenheten var jättefin och jag var väldigt mallig. Dem åker till USA i morgon dem förbannade asen, jag är så avundsjuk att jag får lust att genomgå flertalet självmordsförsök. Jag skulle tamejfan ge min vänstra hand för att få följa med!
A is for age: Nitton, men snart fyller jag tjugo då jag hoppas på en förvandling till vacker, sofistikerad ung kvinna.
B is for booze of choice: Dricker det mesta men cider och drinkarna Likör 43 med mjölk, Vanilla Sky och Rosa Pantern är favoriterna.
C is for career: Jag har ingen karriär, men jag har ett jobb i elbranschen som jag avskyr.
D is for your dads name: Morgan Qvick (Han stavar Quick med v för att slippa blandas ihop med massmördaren Tomas Quick, något som jag ignorerar totalt).
E is for essential items to bring to a party: Alkohol, cigaretter och höga klackar.
F is for favourite song at the moment: Svårt att säga men "So common, So cheap" Med Blood for Blood står sig än (har insett att jag blivit en av dem där tröttsamma människorna som lyssnar på musik ingen hört talas om).
G is for favourite game: Favoritdataspelet är givetvis the Sims och vad gäller gamla hederliga sällskapsspel älskar jag Familjegeni och TP (Föredrar barnversionen dock, hehe).
H is for home town: Västra Frölunda, Göteborg.
I is for instruments you play: Kan spela "Lilla snigel" på piano. Det är allt.
J is for jam or jelly you like: Nu är ju jag allätare och känner mig fruktansvärd när jag måste välja mellan mat.
K is for kids: Inte än, men jag planerar ett helt fotbollslag ihop med Mikael när vi har blivit äldre, klokare, rikare och fått tid för varandra i några år.
L is for living arrangements: Delar en ljuvlig tvåa på fjärde våningen med mannen i mitt liv.
M is for mothers name: Monica Quick.
N is for name of your crush: Mikael, givetvis. Sedan är jag ju lite kär i Ceasar också, min voffsing.
O is for overnight hospital stays: När jag var liten och fick mandlarna bortopererade, och när jag föddes låg jag i kuvös i två veckor.
P is for phobias: De flesta småkryp, rulltrappor samt hiss, clowner m.m.
Q is for quotes you like: "Det är bättre att älska och förlora än att inte ha älskat alls".
R is for relationship that lasted the longest: Tre år med f.d sambon.
S is for sartorial style: Va?.
T is for time you wake up: Det är skillnad på att vakna upp och väckas, men klockan ringer 05.10 där hemma.
U is for underwear: Olika modeller men alltid i spets.
V is for vegetables you love: Minimajs.
W is for weekend plans: Ska nog grilla hemma hos Mikaels storebror på lördag och vädret tillåter.
X is for x-rays youve had: Tänderna samt ett finger.
Y is for yummy food you make: All min mat är yummie, men jag är en hejare på köttfärssås.
Z is for zodiac sign: Vågen.
Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: Alla som läser får gärna knycka den.
Ä är för älsklingstrend: Just nu är jag barnsligt förtjust i dem glansiga materialen som dyker upp överallt.
Ö är för en önskan just nu: Att jag får behålla min Mikael länge, länge och att någon bjuder med mig på en spontan utlandsemester.
SAKER SOFIA QUICK UNDRAR ÖVER JUST NU (HAR DU SVAR PÅ NÅGOT SÅ ÄR DU VÄLKOMMEN ATT SVARA).
* Är den nya X-ider Desire som dem kör på reklamen nu något att ha? Skulle tippa på att den kostar skjortan för att den är "speciell", i stil med X-ider Christmas (som visserligen var värd varenda krona eftersom det var så roligt att sitta och titta på glittret som flöt omkring i flaskan även om den smakade rutten gammal clementin).
* Varför sitter alltid punkare på marken? Vet att det finns någon ny stil nu som kallas EMO så jag kanske blandar ihop det med punk nu (vilket osökt för mig till en annan fråga, vad fan betyder EMO och vad är skillnaden?). Hur som helst så sitter dem i klungor överallt så att man nästan snubblar på den när man ska springa förbi, livsfarligt för såna som mig som går i min egna lilla värld och definitivt inte är beredd på att det ska sitta svartklädda småungar med röda linser på varenda gatsten i hela stan. En annan sak som fascinerar mig är att dem alltid är så många (jag vill också ha många kompisar, buhu!), är dem kompisar allihop för att dem är punkare eller har dem BLIVIT punkare för att dem umgås med kompisar som är punkare? Tåls att tänkas på, tåls absolut att tänkas på.
* Är jag den enda som gjort den fasansfulla upptäckten att jag förvandlats till min mamma? Inför Tina och Veronika-besöket städade jag som en galning i förrgår. Mikael kommenterade roat att det inte var kungen som skulle komma och hälsa på när jag satte igång att göra rent kaklet i köket med svetten rinnande i pannan och sedan konstaterade han att jag var ett nervvrak när jag skrubbade toastolen så våldsamt att borsthuvudet GICK AV från skaftet och jag tjöt som en räv (villl inte gå in närmare på hur jag tvingades fiska upp borsten ur holken igen med hjälp av en platspåse eftersom att det var ett av mitt livs mest traumatiska ögonblick), han sa även till mig att mina kompisar knappast brydde sig om ifall lägenheten var skinande ren. Blängde bara på honom och fortsatte att diskutera med mig själv i duschen efteråt där jag med falsettröst gormade om att "jag-bryr-mig-inte-om-ifall-mina-kompisar-inte- bryr-sig-om-hur-min-toaholk-ser-ut-jag-vill-att -det-ska-vara-STÄDAT!-tycker-du-att-det-ser-stä dat-ut?-nej-Mikael-det-ser-ut-som-en-jävla-svin stia-här!!!" Mikael var inte ens där och han hade rätt i att det inte alls var stökigt eller smutsigt någonstans och det var då jag insåg att jag förvandlats till mamma. Förlåt mig kära mor men det var en läskig upptäckt.
*Har alla en röd skärbräda endast till kyckling hemma hos sig? Mina kära väninnor fick det att låta som om det var den mest naturliga saken i världen att ha en röd skärbräda. Tydligen hade Martin Timell kläckt denna idé över land och rike. Förstår ju hela grejen med att undvika salmonella och sitta i karantän ett halvår bara för en ynka kycklingfilé men det verkar lite väl pretentiöst. Eller också är jag väl bara ett ohygienskt svin.
* Vad i helvete ska jag köpa till Mikael i födelsedagspresent? Det enda jag fantasifullt nog brukar köpa till männen i min omgivning i present är kalsonger. Det känns dock lite tråkigt att ge bort kalsonger nu när han fyller jämnt och allt. Fan ta människor som inte kan säga vad dem önskar sig utan bara mumlar "Inget speciellt" när man frågar.
Nej nu får det räcka för idag, jag bjuder på två kapitel till på min alldeles egna lilla "saga" här nedanför på allmän begäran, visste väl att ni skulle ställa upp med lite feedback så givetvis ska ni få en fortsättning pojkar och flickor! (Mest flickor får erkännas...)
I dag ska jag äta pizza för första gången på MÅNADER och efter jobbet ska jag hämta ut modemet till nybeställda hemtelefonen och ta igen många, många timmars förlorad telefontid. Yay!
Kapitel 3
Moderskänslor
Grejen är såhär: Jag är helt enkelt ingen vårdande människa, bebisar må vara söta men dem skrämmer mig lite.
Hittills har bara en bekant till mig skaffat barn, Lollo som blev mamma till sin son Kim för flera år sedan när hon bara var tjugo. Medan alla andra sprang omkring och fnissade som yra höns och tävlade om vem som skulle hålla Kim först på BB försökte jag hålla mig i bakgrunden och låtsas som om det ösregnade. Klarade mig från bebispjoskande den gången men nästa gång jag träffade Lollo över en fika blev jag givetvis övertalad att hålla Kim i knäet. Han kändes hal som en ål och jag försökte att kombinera sättet att hålla honom på - både med stadig hand så att jag inte skulle tappa honom eller råka knäcka den lilla bebisnacken men samtidigt med ett lätt, ömt handtag så att jag inte skulle råka krossa några viktiga ben eller inälvor. Till råga på allt tjöt ungen som ett brandlarm och jag försökte mig på alla möjliga fåniga bebisramsor för att trösta honom och grinade nästan själv när en skrattande Lollo befriade mig från skrikmonstret.
Jag är definitivt inte kapabel till att sköta om ett spädbarn i nuläget. Jag och Niklas har diskuterat om att skaffa hund dem senaste månaderna eftersom att vi båda är hundgalna och utan tvekan skulle behöva lite motion, men tanken på att inte kunna åka på semester och rädslan för att glömma kvar den stackars hunden vid en lyktstolpe tog överhanden. Herregud, jag kan ju inte ens ta hand om mina krukväxter. Jag hatar växter men Niklas före detta flickvän var tydligen något slags botaniskt geni som fyllde deras lägenhet med exotiska palmer och utrotningshotade kaktusar. För min del kan gärna varenda kaktus dö ut men Niklas fick det att låta som en gudomlig uppoffring från hennes sida så nu släpar jag hem en massa förbannade pelargoner som står och drar till sig bananflugor bara för sakens skull.
Men nu är det som det är, kvinnan som tycker att en hund inkräktar på hennes fritid och tar kål på oskyldiga växter har en bulle i ugnen. Jag har trots allt nästan nio månader på mig att förvandlas till någon jävla Mary Poppins. Som ännu ett bevis på min ansvarslöshet så missade jag totalt att mensen inte kom som den skulle och insåg inte förrän en hel månad senare att hoppsan, här är det något som inte står rätt till Isabelle. Sedan tog jag ett test och visst var där ett plus. Jag tog faktiskt fyra test till för att vara på den säkra sidan, så nu ligger alla fyra teststickorna i tryggt förvar i en byrålåda där jag vet att Niklas inte rotar i första taget (lådan där jag förvarar tamponger, trosskydd, hemmavax och annat otäckt).
Det är en gåta hur jag råkade bli gravid eftersom att jag äter p-piller och faktiskt är väldigt duktig på att ta dem varje dag. Men eftersom mitt hår lever sitt eget lilla liv förvånar det mig inte det minsta om det är samma sak med livmodern, eller också har Niklas spermier av stål. Hur som helst så ska jag om jag har räknat rätt vara i vecka 9 redan. Snokat runt på Internet som en galen kvinna och letat information:
Vecka 9
Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor.
Embryot: Embryot är nu cirka 3 cm och fötterna är ca 2 mm stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.
Det här är ju inte klokt! Jag är redan i tredje månaden och har inte haft en susning om vad som pågår förrän nu. Vadå illamående? Vadå trötthet? Grubblar på i fall jag kanske skonats helt eller om symptomen varit där fast jag har varit för dum för att upptäcka dem.
Och fostret ska vi inte tala om! Inte nog med att det finns där inne, dessutom har den en massa obegripliga saker som öron och fötter. Jag missade ju hela grodyngelstadiet ju, och vad som värre är, jag har ju varit ute och festat flera gånger sedan jag hade mens sist. Fast en kväll drack jag faktiskt ingenting för att kunna åka och hämta Niklas efter hans personalfest och jag har inte rökt ett bloss, undra om det var någon slags undermedveten timing att sluta röka i våras.
Niklas ja, herregud. Det är snart dags att berätta för honom nu, även fast jag bara vetat om hur det ligger till i knappt tolv timmar så känns det ändå som om jag går och bär på världens kanske största hemlighet. Undra hur han kommer att reagera, jag har inte ens haft tid att bli nervös över detta än men om jag känner honom rätt kommer han antingen A) Svimma, eller B) Svimma för gott.
Kapitel 4
Avslöjade hemligheter
Nu har jag berättat för Niklas. Höll på att kissa ner mig av nervositet timmarna innan han kom hem från jobbet så jag städade hela lägenheten till den blänkte. Sedan ångrade jag mig att jag städat så fint, jag ville ju inte att stämningen skulle bli för krystad. Så jag skakade några gympadojor upp och ner i hallen för att skapa den välbekanta grusiga ytan och sedan puttade jag med flit på en Pelargon så att det ramlade ner några vissna blad.
När han äntligen kom hem hade jag nästan bestämt mig för att börja röka igen och målat naglarna i tre olika nyanser. Han klampade in intet ont anande och kollade i skafferiet om det fanns någon choklad - vilket jag givetvis sett till att ordna eftersom att jag vet att choklad höjer hans humör med minst tre pinnhål. När han väl lufsat in och satt mig med belåtet bredvid mig med sin Maraboukaka i näven stängde jag av ljudet på teven och plockade fram mina fem graviditetstest som jag ohygieniskt nog gömt under en kudde. Niklas bevisade att han är man genom att fortsätta tugga och stirra oförstående på testen. Jag insåg att jag skulle bli tvungen att tala klarspråk med honom trots att jag helst velat slippa, det känns så filmklyschigt att säga "Jag är gravid!". Men nu blev det i alla fall så att jag fick säga det och Niklas reaktion passade möjligtvis in i en film men inte den sorts film jag hade hoppats på.
I stället för att ta mig i sina armar och dansa runt med mig på golvet så ramlade en halvtuggad chokladbit ut ur Niklas mun och ner i den beiga mockasoffan. Sedan böjde han sig mot mig med munnen fortfarande öppen och drägglande och drog upp tröjan på mig för att sedan inspektera min mage i olika vinklar medan han såg väldigt skeptisk ut. Jag ska inte sticka under stol med att jag blev minst sagt fundersam över ifall jag överskattat min pojkväns intelligens fram till nu, men jag lät honom ändå hållas när han fortsatte stirra på relativt platta mage och därefter började KLÄMMA på den, som om han förväntade sig att en spädbarnshand skulle dyka fram under skinnet och ge honom give-me-five. Till slut såg han så förvirrad ut att jag bestämde mig för att bespara stackaren hans dumhet och förklarade att det bara gått ett par veckor än och att bebisar inte plötsligt ploppar upp i magen i full storlek.
Han reste sig då och gick mot fönstret - ett kort ögonblick fasade jag för att han skulle hoppa ner från balkongen, men sedan fortsatte han mot barskåpet och hällde upp två rejäla Whiskeyglas till oss. När jag påpekade att Whiskey knappast var någon nyttig barnmat förklarade han båda var till honom och erbjöd sig att hämta ett glas saft till mig. Sedan rullade vi ihop oss i soffan som vi brukar och låg där i tystnad bortsett från några "men...?", "vad...?", "hur...?" som Niklas muttrade, mer till sig själv än till mig tror jag. Sedan låtsades jag somna men öppnade då och då ett öga för att inspektera Niklas chockade ansikte, och jag kan ge mig fan på att jag tyckte mig se en belåten min, även om den bara var där för några sekunder. Sedan somnade jag på riktigt.
Mitt i natten vaknade jag och hörde att frustande ljud från rummet bredvid. Det tog några sekunder för mig att koppla vad det var och jag blev kall i hela kroppen när jag insåg att min store, starke karl satt vid datorn mitt i natten och grät. Jag smög in till honom insvept i en filt och satte mig på huk bredvid datorstolen. Han såg helt förstörd ut och jag såg den numera tomma flaskan med Whisky bredvid på skrivbordet. Plötsligt kändes inte hela idén med bebis speciellt lyckad, även om det inte var planerat direkt. Bubblet i magen stannade av och jag såg bilder framför mig som ensamstående mamma som bråkade om underhållsbidrag och satt hemma kväll efter kväll medan Niklas sprang på klubbar nätterna långa med smala, nätta små asiater. Jag kände paniken växa mer och mer och hade nästan slagit numret till sjukhuset för att få en tid för abort när Niklas drämde näven i bordsskivan och nöp fast i mina kinder riktigt, riktigt hårt.
"Fy fan älskling" sa han, "Fy fan vad häftigt!"
Jag släpa in min underbare, världsbäste pojkvän men också dyngraka pojkvän in i sovrummet där han däckade som en sten på sin sida av dubbelsängen. Själv var jag inte trött längre utan poppade en påse micropopcorn och loggade in på datorn och chatten på aftonbladet.
Isabelle2007 säger till alla: VI SKA FÅ EN BEBIS, VI SKA FÅ EN BEBIS, VI SKA FÅ EN BEBIS!
Mr_wantsome säger till Isabelle2007: Grattis gumman, vill du göra en till med mig när du ändå håller på?
SnyggKattis säger till Isabelle2007: Gratulerar till nytillskottet!
Emma_14 säger till Isabelle2007: Grattis!
Nattugglan säger till Isabelle2007: Jag undrar bara vilken sorts människa som skriver en sån sak öppet på nätet?
Hannaaah säger till Isabelle2007: Vad kul för dig, själv är man alldeles ensam. Vill du chatta lite med mig?
Blondtjej_sthlm säger till Isabelle2007: Känner inte dig eller så men vill gärna gratulera till knodden i magen!
RHAMED_turkey säger till Isabelle2007: Wanna fuck?
Isabelle2007 säger till alla: VI SKA FÅ EN BEBIS, VI SKA FÅ EN BEBIS, VI SKA FÅ EN BEBIS!
Kommentarer
Trackback