A bitch called hope

Godmorgon, godmorgon.
Tänkte bara påpeka att I MORGON HAR JAG SEMESTER! I dag är den sista förbannade dagen här på två ljuvliga veckor, det är nästan tur att jag inte har 4-5 veckor som dem flesta andra för då hade nog mitt hjärta stannat av lycka.
Det känns nästan lite som en skolavslutning idag, jag ska städa undan på mitt skrivbord för det ser ut som en tromb har gått loss här inne.
SAKER SOFIA HAR SAMLAT IHOP PÅ SITT KONTOR DE SISTA MÅNADERNA:
* 6 stycken kaffekoppar.
* 2 tallrikar.
* 13 gafflar.
* En tjock tröja.
* 2 jackor.
* 2 pocketböcker.
* 16 fullproppade pärmar (fast idioten som också sitter i mitt rum har bidragit med några också).
* 14 tomma pärmar (som ska slängas).
* 7 petflaskor.
* 3 anställningsavtal.
* 12 post-itlappar med "viktiga anteckningar.
* 8 löjligt tjocka buntar med papper.
* 3 cd-skivor.
* 7 exemplar av tidningen Metro.
Det kan verkligen behövas städa här, mitt stackars tagentbord är dessutom fullt med smulor så man kan nog behöva vända det upp och ned och ruska i några timmar.

Idag slog en hemsk tanke mig. Exakt vad känns lite väl privat att dra upp här just nu, men jag blev alldeles iskall vid tanken på att jag kanske inte alls har förändrats så mycket mer åren som jag inbillar mig att jag har gjort.
Det är väldigt enkelt att titta tillbaka och skrocka över sådant man gjort i det förflutna och häpnas över att man kunde vara så dum, eller att man kunde sätta sig i så dumma situationer. Men tänk om det är så att man inte alls lärt sig av sina misstag utan kanske skulle bete sig precis likadant om man skulle råka hamna i en tuff sits igen.
Som exempel söp jag som fan i höstas/vintras, till en början berodde det nog på att jag ville ta igen all förlorad partytid dem senaste åren när jag blev singel men huvudanledningen var att jag mådde piss och var olyckligt kär. Redan nu några månader senare häpnas jag över att jag var så dum och trodde att bärsen skulle göra saken bättre och inbillar mig att jag inte skulle göra den tabben igen. Men om sanningen ska fram tvekar jag inte en sekund på att jag hade blivit ett alko-vrak igen om det exempelvis gick åt skogen med Mikael.
Jag kan ju inbilla mig att jag är så jävla stark och redig just nu som varken super eller knaprar antidepressiva, fast dessvärre kan jag ju inte hantera motgångar utan att bete mig självdestruktivt och det måste få ett slut. Jag måste bli en normal människa som kan må dåligt och sörja utan att ta till en massa berusningsmedel, för en vacker dag kommer det tveklöst att vara för sent.
Det är dags för mig att mogna tamejfan, jag har sagt det innan och jag säger det igen, jag VILL INTE ha mer lik i garderoben som kommer att förfölja mig, aldrig i helvete!

Jag är på ett väldigt sorgset humör med tanke på att jag går på semester idag, är inte alls på topp utan vill bara böla. Också vill jag ha en kattunge också, är väldigt så sugen på det. Varit inne på blocket.se och kikad och Lina har mejlat över bilder på en jättesöt kattunge som hennes kompis har. Problemet är ju bara att vi faktiskt bor på fjärde våningen så den måste bli en innekatt i så fall vilket är tråkigt och dessutom blir det överenergiska när dem är inne hela tiden vilket den nya skinnsoff-gruppen inte kommer att må bra av.
Ska sura lite nu och slänger in en låt. Ska försöka blogga under ledigheten som sagt, hoppas inte att ni glömmer bort mig om det tar ett tag.
Hej så länge!

"She´s still a bitch (Called Hope)"/ Blood for Blood.
Spoken: If you dont like this, fuck you!
All my life I relied on one thing and that one thing fucked me up even more
She is tempting and promises things that'll never happen of that I'm sure
Years I've wasted waiting for her to come through for me why was I so blind
Waiting innocently as time went on life's gotten worse my resentment's strong
Now I've smartened up I'm turning my back
I don't need her I gave her a smack
She failed me over and over again no surprise there she was never a friend
I've been dragging a bitch called hope (a bitch called hope)
I've been hanging at the end of her rope (a bitch called hope)
I've been dragging a bitch called hope (a bitch called hope)
I've been hanging at the end of her fucking rope
I'd have given her my heart and my dreams
She then strung me along threw away these years
Don't let that bitch take you for a ride like she took me
and took most everyone I know
So I've kicked the bitch to the curb
but in the end she's left me a bitter twisted motherfucker
I've been dragging a bitch called hope (a bitch called hope)
I've been hanging at the end of her rope (a bitch called hope)
I've been dragging a bitch called hope (a bitch called hope)
Spoken: Just the other day I kicked that todfaced, blackeyed bitch out of my life for good, I suggest you do the same!
I've been hanging at the end of her fucking rope



Måste få gratta Mathias och Josse till att deras ultraljud gick finfint! Jag vågar inte ens tänka på vilket förbannat nervvrak jag kommer att vara när jag ser mitt eget barn på bild för första gången för jag höll på att bryta ihop helt när jag såg deras, löjligt sentimental är det minsta man kan säga att jag känner mig just nu. Fan vad fräckt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback