Smooth like lotion

Kär och galen!
Tänkte just sagt att kär är väl ingen nyhet att jag är, men insåg dessutom att galen knappast är någon nyhet heller... Men det är ju en hemskt trevlig omväxling att vara lyckligt kär istället för att vara olyckligt kär och böla sig genom dagarna.
Jag har blivit så van vid att vara deppad och tycka synd om mig själv nu så att jag förväntar mig att tillvaron just nu är en dröm som någon kommer att väcka mig ur när som helst. Det är lite som när jag fick min hiskeligt höga lön sist, känner mig lite som en bedragare som hade pengar på kontot för en gång skull. När det händer mig något bra förväntar jag mig liksom att maskerade män plötsligt ska dyka upp från alla håll och kanter med teleskopsbatonger i nävarna och ropa "TA FAST BEDRAGAREN!". Jag är liksom van vid att ha den där loser-stämpeln på mig.

Men nu har jag min karl, och vilken karl sedan! De flesta brukar ju ha en viss typ av killar som man faller för, jag har aldrig riktigt haft det där mönstret och denna gosse är inget undantag, inte fan trodde jag att jag skulle falla som en fura för honom men det gjorde jag ju.
Love works in mysterious ways... Jag älskar hans principfasthet, hans förmåga till att hålla sig lugn i situationer som får mig själv att vilja kräkas i papperskorgen, att han får mig att känna mig trygg och säker (yes, hur mycket man än försöker förneka det vill jag ha någon som kan slåss för mig och som kan rädda mig från allt ont, sagoprinsessansyndromet, det finns gott om drakar där ute) och kära gud flickor, ni ska se den kroppen! Jag som alltid tyckt att jag inte är ytlig, jag kan köra upp den moralkakan i röven direkt för den där kroppen gör mig helt jävla galen, klättrar runt på stackars Mikael som en brunstig koalaunge. Tror inte att han mår speciellt dåligt av det i för sig men ibland kan jag bli lite rädd för mig själv när jag sitter med uppspärrade ögon och ett djävulsflin och klämmer på herrns överarmar eller skulderblad som en pervers gammal gubbe och drägglet hänger långt ner på hakan.

Annat trevligt som hänt är jag får fortsatt jobb här på elföretaget nu när min projektanställning går ut i slutet av månaden, fy fan vad skönt! Det må vara rätt sega arbetsuppgifter men jag trivs ju ändå som fisken i vattnet med mitt kontor, min datorstol, min nya fina datamus och rökrum samt kiosken, den är påfylld igen! Lyckades ju dricka upp hela lagret med cola och högg sedan in på cola lighten i ren desperation men nu har dem varit och handlat nytt. Booyah!
Dessutom fick jag min deklaration igår, får tillbaks 3600 spänn! Moahaha! Fan vad jag älskar arbetslivet och tack gud för att skolan är avklarad! Gymnasiet är tamejfan helt jävla värdelöst, heltidsarbete för 950 spänn i månaden och all ledig tid går ut på att antingen plugga eller att jobba extra varje ledig sekund. Tanken är ju att jag ska plugga vidare, men just nu känns det inte speciellt lockande, dra på sig en massa jävla lån och sätta sig i skolbänken igen. Det fina med att jobba är att när man är klar med sina åtta timmar kan man gå hem och ägna sig åt vad fan man vill utan att ha massa prov och skit hängande över sig. Funderar på att låta livets hårda skola bli min eftergymnasiala utbildning. Som det känns nu är ju skrivandet det jag vill satsa på och det behöver man inget skyhögt betygssnitt för att lyckas med. Ni, mina kära bloggläsare verkar ju uppskatta det jag skriver trots att jag inte gått 35 år på Chalmers.

Måste få klaga lite idag trots att jag nästan uteslutande bara har fågelkvitter i skallen. Mölndals vårdsystem, vilket jävla skämt. Jag har ju som ni vet vid det här laget mått jävligt dåligt i många herrans år och försökt bota mig själv på alla möjliga dumma vis, men för ett tag sen blev jag övertalad att faktiskt ta tag i mina problem.
Så jag knallade iväg till akutpsyk, för vill man ha hjälp inom de närmsta månaderna är det tydligen det bästa sättet att gå tillväga, även om jag kanske inte är totalt psyksjuk och urflippad, än.
Fick träffa två trevliga läkare efter några timmar och prata om varför jag var där, drog lite bakgrundshistorier och pratade lite om mitt nuvarande tillstånd, med ångesten och annat otäckt. Dem fixade gå en remiss åt mig till den lokala vårdcentralen efter att dem försäkrat sig om att jag tänkte hänga mig de närmsta tjugofyra timmarna och efter att jag lovat att vara nykter åtminstone några dagar (det lyckades inte, men, men).
Fick träffa en läkare på vårdcentralen som knappt lät mig få en syl i vädret utan gick rakt på sak om att jag var alkoholist och att det var ett jävla slöseri med tid att hjälpa mig om jag inte blev helt nykter. Försökte förklara att jag helst inte ville bli helt vit men att jag ville dra ner på drickandet rätt rejält och få prata med någon för att komma till botten med VARFÖR jag super som ett svin. Men nejdå, efter att ha pratat med mig i knappt två minuter hade han redan bestämt sig för att jag var en missbrukspersonlighet som aldrig kommer kunna sluta dricka och han ville att jag skulle komma dit en gång i veckan för att få antabus (antabus är ett medel som gör att man mår fruktansvärt dåligt om man dricker alkohol, tydligen ska det vara i princip omöjligt att få i sig något utan att bli jättesjuk). Jag försökte förklara att egentligen är det väl inte alkoholen som är mitt problem egentligen, och att jag troligtvis bara skulle ersätta spriten med något annat om jag inte kunde dricka. Men nej, jag fick inte någon tid hos kurator eller psykolog, han skrev ut lite piller åt mig och "ska ringa i någon gång i maj för att kolla hur det går".
Vilken jävla idiot. Här tar man mod till sig och går för att söka hjälp också har en läkare mage till att NEKA en den hjälpen. Det är inte konstigt att folk tar livet av sig eller blir galna och skjuter ihjäl andra, nu anser jag ju att jag är rätt normal trots allt men det kan ju inte han veta. Det är ett jävla hån att vifta bort människor som söker hjälp, då ska man fan inte vara läkare. Dessutom skrev han ut ett recept åt mig på FYRAHUNDRA stycken zoloft, inte speciellt lyckat att göra som läkare till någon som mår dåligt. När han "ringer mig i maj" skulle jag ju lika gärna kunna vara stendöd, överdoserad av tabletter eller ha supit ihjäl mig, som den hopplösa alkisen han ansåg att jag var.
Skäms!

Vill avsluta dagens inlägg med ett gammalt hederligt citat från min älskade Tina:
"Det bidde ingen vante, det bidde en lis". Det där får tolkas exakt hur man vill.
Och en låt som tillägnas min egen Mr Folkis with all my love (läs texten för guds skull!):

"Whatta man"/En Vouge
Whatta man, Whatta Man, Whatta mighty good man!
(Repeat 4 times)
I wanna take a minute or two, and give much respect to -
to the man's that's made a difference in my world.
And although most men are hoes, he goes on the down-low
cuz I never heard about him with another girl.
But I don't sweat it because it's just pathetic to let it,
get me involved in that he said she said crowd.
I know that ain't nobody perfect, I give props to those who deserve it,
and believe me ya'll he's worth it.
So here's to the future cuz we got through the past,
I finally found somebody who can make me laugh. (ha ha ha)
You so crazy...I think I wanna have yo baby.
Whatta Man, Whatta man, Whatta man, Whatta mighty good man!
(repeat 4 times)
My man is smooth like Barry, and his voice got bass.
A body like Arnold with a Denzel face. He's smart like a doctor
with a real good rep, and when he comes home, he's relaxed with pep.
He always got a gift for me everytime I see him.
Alot of snot nose, ex-flames couldn't be him.
He never ran a corny line once to me yet, so I give him stuff
that he'll never forget. He keeps me on cloud 9 just like intended.
He's not a fake wannabe, tryin' to be a pimp. He dresses like a
dapper don, but even in jeans, he's a God sent original,
the man of my dreams.
Yes my man says he loves me, never says he loves me not. Not to
rush me good and touch me in the right spot.
See other guys that I've had, they've tried to play all the mac shit,
but everytime they tried, I've said That's not it!
But not this man, he's got the right potion, baby rub it down
and make it smooth like lotion. He's the original highway to
heaven. From seven to seven he's got me open like 7 eleven, and
yes it's me that he's always choosin. With him I'm never loosin,
and he knows that my name is not Susan. He always has heavy
conversation for the mind, which means a lot to to me cuz good men
are hard to find.
Whatta man, whatta man, whatta man, whatta might good man!
(repeat 4 times)
Whatta mighty mighty good man! Know what I'm saying? Whatta
might mighty good man ya'll! Ya'll don't hear me. Now check
him out.
My man gives real lovin, that's why I call him killa. He's not a
wham bam, thank-you-ma'am, he's a thrilla. He takes his time,
and does everything right. Knocks me out with one shot for
the rest of the night. He's a real smooth brotha, never in a
rush. And he gives me goose pimples with every single touch, spends
quality time with his kids when he can. Secure in his manhood
cuz he's a real man. A lover, and a fighter, and he'll knock
another out. Don't take him for a sucka, cuz it's not what he's
about. Everytime I need him, he always got my back. Never dis-
respectful, cuz his momma taught him that.
Whatta man, whatta man, whatta man, whatta mighty good man!
(repeat 4 times)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback