Försov mig idag- som vanligt. Om sanningen ska fram försover jag mig aldrig omedvetet nu för tiden, det händer i alla fall jävligt sällan. Istället har jag börjat att missbruka min flextid och när klockan har ringt tre gånger, 06.00, 06.40 och 06.55 (samma procedur varje morgon) så har jag alltför ofta förmågan att muttra "Äh, åt helvete med det" och somna om med FLIT. Försöker låtsas att jag sover när jag gör det och är helt omedveten om vad jag gör men i själva verket beror det bara på att jag skiter i att gå upp i tid. Såna som jag borde inte få möjligheten till flextid på jobbet, sanna mina ord.
Igår tog jag ledigt eftersom att jag ändå skulle till barnmorskan för att få piller. Vaknade inte förrän NIO på morgonen, så länge har jag inte sovit på över en månad, gud så underbart. Gick upp och duschade och sedan åkte jag hem till Mikael i några timmar, han slutade tidigt igår. Funderar på att bli takläggare jag med, dem har grymt goa arbetstider (eller nej, det gör jag inte, med tanke på att jag inte ens skulle hinna klättra upp på taket förrän jag hade ramlat ner från stegen eller eldat upp något eller dylikt).
Sedan bar det iväg till vårdcentralen och ÄNTLIGEN har jag fixat recept på p-piller. Har varit för lat innan så att jag skjutit upp det i väldigt många år. Sist jag åt minipiller var jag tretton och gav upp efter två veckor av mellanblödningar. Fan vad mallig jag var när barnmorskan frågade mig om jag hade fast förhållande och jag kunde svara ja- sist gång jag var där minns jag att jag kom med en lång utläggning om att "nja, jag tror inte att han tycker att vi är ihop, vi är nog snarare KK men du ska veta att jag VET att han älskar mig" och doktorn kunde troligtvis inte varit mindre intresserad. Jag har aldrig varit bra på att behålla mitt privatliv för mig själv.
Det ska hur som helst bli spännande att se om jag kan äta p-piller utan att bli lönnfet, förvandlas till ett vansinnigt hormonmonster eller klara mig från diverse blodproppar, med min vanliga tur lär jag väl få en tjugo proppar i ena benet en kvart efter att jag tagit första tabletten. Men det får bannemej vara värt den risken. Jag är alldeles för gammal för att riskera oplanerade graviditeter, för abort skulle jag troligtvis aldrig göra nu.
Eftersom att jag ändå hängt ut hela mitt privatliv här på bloggen kan jag lika gärna ge en liten berättelse om aborten jag gjorde 2001. Förhoppningsvis kanske någon kan få sig en tankeställare.
Både jag och killen var endast fjorton år när det hände. Väldigt unga och väldigt dumma. Utan tvekan för unga för ett barn och nu i efterhand är jag övertygad om att vi var för unga för att ha sex också, fast det tyckte man ju givetvis inte när man var fjortis och trodde att man var odödlig.
Mensen var två veckor sen och jag började att ana oråd eftersom att den kom varje månad nästan på klockslaget. Jag och Tina var hemma hos henne och hittade ett grav-test i ett skåp som jag tog och vi sprang fram och tillbaka i hallen och tjöt som två yra höns medan vi väntade på resultatet. Jag blev varken glad, ledsen eller ens panikslagen över pluset i rutan, tror inte att jag fattade hur det låg till under hela graviditeten egentligen.
Pappan blev- som vilken fjortonårig kille som helst givetvis skräckslagen och grät som ett barn i telefon när jag berättade för honom. Vi var inte tillsammans när detta hände, vi hade gjort slut för att han ville ha möjligheten att hålla på med andra brudar, jag som var tokkär fanns dock till hans förfogande när helst han ville och fungerade lite som hans privata glädjeflicka, så fort han knäppte med fingrarna kom jag ditflygande utan att tveka en sekund och varje gång jag gick därifrån grinade jag över att jag var så dum. Så när jag blev gravid fick min unga, självupptagna hjärna den strålande ideén att "Åh fan, är jag gravid så måste han ju stanna kvar hos mig för alltid!". Jag hade faktiskt planer på att behålla barnet av den anledningen, hur fruktansvärt sorgligt det än låter. Hur som helst kom jag på andra tankar tack och lov och bestämde mig för abort. Dessvärre tog jag det beslutet nästan enbart för att jag istället hade en ny plan, pappan skulle bli så tacksam över att jag gjorde abort så att han skulle stanna hos mig för alltid, i ren tacksamhetsskuld.
När man är under femton år blir det en jävla kalabalik om man ska göra abort. Det räcker inte bara med massvis av läkarbesök, man blir dessutom tvingad till att gå till en kurator, åtminstone på Kungsbackas ungdomsmottagning. Dessutom sa dem till mig att jag var tvungen att berätta för mina föräldrar hur det låg till och ha med min mamma på minst ett av samtalen med kuratorn (fick senare reda på att dem ljugit, det finns absolut inget tvång på att föräldrarna måste informeras i sådana situationer). Jag hatade kuratorn, hon var totalt inkompetent och jag tycker att det är rätt skrämmande att dem sätter en sådan människa som kurator på en ungdomsmottagning.
Alla samtal och undersökningar under den här tiden är rätt suddiga, antar att jag på något vänster förträngt minnena från den här tiden.
Jag fick inte gjort min abort förrän i vecka 12, vilket är väldigt sent. Skäms över att säga som det är, men det berodde på att jag envisades med att vänta tills det blev en tid ledig en tisdag (sjukhuset utförde bara aborter två dagar i veckan, under tisdagar och fredagar) och jag ville ha en tisdagstid eftersom jag ville ha möjligheten att gå ut och festa på kvällen och inte tvingas ligga hemma en fredag. Det är detta som får mig att inse att jag inte bara var för ung för att bli mamma, jag var alldeles för ung för att ens vara sexuellt aktiv. Jag lät min graviditet gå väldigt långt fram i tiden för att jag inte skulle missa någon kul fjortisfest, tanken på att någon så omogen har möjligheten att föda barn är SKRÄMMANDE.
Jag gillade att vara gravid, hade inga symptom alls. Kräktes lite en gång, men det berodde nog snarare på magsjuka. Mådde kanon, och trots att jag skulle göra abort var jag inte med på gympan i skolan för att inte trilla och skada bebisen och utomhus sa jag till alla att putta mig bakåt så att jag ramlade på rygg om jag höll på att halka (det var snö och is ute då). Jag minns att jag gick omkring om med en leende på läpparna vid tanken på att jag aldrig var ensam med ett litet barn inuti mig.
Själva aborten var rätt läskig, få gånger har jag känt mig så utlämnad som när jag låg där i gyn-ställning på operationsbordet iklädd sjukhusskjorta, hårskydd och långa vita strumpor. Narkosläkaren sa till mig att jag skulle tänka på det jag önskade mig mest av allt när dem sövde mig, så kanske jag skulle drömma om det. Jag höll tummarna och önskade för allt jag var värd att pappan till bebisen skulle sitta där när jag vaknade. Men det gjorde han givetvis inte och när jag vaknade tjugo minuter efter ingreppet och fått mig en rejäl dos morfin mot smärtan och ätit en ostsmörgås fick jag åka hem som om ingenting hade hänt.
Tjejkompisarna kom över med rosor och chips och vi spenderade hela kvällen i min dubbelsäng allihop. Jag väntade och väntade på att pappan skulle ringa och fråga hur det hade gått, eller kanske fria nu när jag gjort abort för hans skull men han ringde inte. Ringde till sist upp honom och fick inte en syl i vädret, för han babblade istället på om den heta tjejen han hade träffat och sedan var han tvungen att lägga på för att hon ringde. Jag blev helt återställd väldigt fort efter aborten, jag blödde inte ens. Tydligen är det väldigt lätt för kroppen att stöta bort en graviditet när man är såpass ung, förmodligen för att den inte har något där att göra från första början.
Jag är fullt övertygad om att aborten var ett av mitt livs allra bästa beslut, jag var långt ifrån redo att bli mamma, både i huvudet och rent praktiskt. Men jag sörjer ändå att jag haft ett barn som jag aldrig fick träffa, ett barn som jag både skapade och tog livet av bara för att jag var för dum för att skydda mig. Skulle det i framtiden visa sig att jag har svårare att bli gravid till följd av aborten kommer jag aldrig att kunna förlåta mig själv, men samtidigt måste jag hålla fast vid att jag tog rätt beslut. Man ska inte skaffa barn för sin egen skull, inte för att man är rädd eller för att man tror sig ha något att vinna på det, som jag själv som ville få min eviga kärlek genom att snärja honom fast med hjälp av ett gemensamt barn.
Vila i frid min lilla avkomma, flickebarnet eller pojken Quick. Denna underbara låt är till dig.
Kram till er allihop!
"Happy Birthday"/Flipsyde.
Happy Birthday...so make a wish
Verse 1:
Please accept my apologies, wonder what would have been
Would you've been a little angel or an angel of sin?
Tom-boy running around, hanging with all the guys.
Or a little tough boy with beautiful brown eyes?
I payed for the murder before they determined the sex
Choosing our life over your life meant your death
And you never got'a chance to even open your eyes
Sometimes I wonder as a fetus if you faught for your life?
Would you have been a little genius in love with math?
Would you have played in your school clothes and made me mad?
Would you have been a little rapper like your papa da Piper?
Would you have made me quit smokin' by finding one of my lighters?
I wonder about your skintone and shape of your nose?
And the way you would have laughed and talked fast or slow?
Think about it every year, so I picked up a pen
Happy birthday, love you whoever you woulda been
Happy birthday...
Chorus:
what I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed
I made a mistake!
Verse 2:
I've got a millon excuses to why you died
Bet the people got their own reasons for homicide
Who's to say it woulda worked, and who's to say it wouldn't have?
I was young and strugglin' but old enough to be your dad
The fear of being my father has never disappeared
Pondering frequently while I'm sippin' on my beer
My vision of a family was artificial and fake
So when it came time to create I made a mistake
Now you've got a little brother maybe he's really you?
Maybe you really forgave us knowin' we was confused?
Maybe everytime that he smiles it's you proudly knowin' that your father's doin' the right thing now?
I never tell a woman what to do with her body
But if she don't love children then we can't party
Think about it every year, so I picked up a pen
Happy birthday, love you whoever you woulda been
Happy birthday...
Chorus:
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (yeah, make a wish)
Was as real as it seemed
I made a mistake!
And from the heavens to the womb to the heavens again
From the endin' to the endin', never got to begin
Maybe one day we could meet face to face?
In a place without time and space
Happy birthday...
From the heavens to the womb to the heavens again
From the endin' to the endin', never got to begin
Maybe one day we could meet face to face?
In a place without time and space
Happy birthday...
Chorus:
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed (happy birthday)
What I thought was a dream (make a wish)
Was as real as it seemed
I made a mistake...! |
