Nostalgi!

Sofias blogg, Fredagen den 27 april 2007

Fy vad jag skäms nu alltså. Köpte hem brazilian wax för hemmabruk igår, allt gick enligt förväntan och jag satt och rågarvade när jag vaxat bikinlinjen, vad fan var det alla gnällde om? Det var ju rena barnleken, visst sved det till en liten aning men jag har varit med om BETYDLIGT värre. Blev därmed övertygad om att jag måste vara någon slags superkvinna som klarade av att vaxa mina ädlare delar så att säga utan att knappt lyfta på ögonbrynet och bara åstadkomma ett litet diskret "aj" vid varje ryck.
Tji fick jag. Vaxning av bikinlinjen är en liten jävla fjärt i rymden jämfört med när man gav sig på de lite mer känsliga delarna, blygdläpparna till exempel. Ordet smärta fick en ny betydelse och jag var tvungen att ta ett par klunkar vin före varje ny vaxremsa som skulle ryckas bort. Jag vrålade så högt varje gång att en gubbe som gick förbi på gatan med sin hund blev helt förskräckt, trots att vi bor på tredje våningen och fönstret var stängt. Grejen med vax är att man ska hålla emot med ena handen när man rycker så att huden hålls spänd, då är det faktiskt relativt smärtfritt. Det tråkiga i hela kråksången är dock att huden är så mjuk på vissa ställen att man inte kan hålla emot och vaxet följer inte med i en lång remsa (detta var hårdvax, man fick inte med några pappersremsor utan tar istället tag i kanten på vaxet och drar när det stelnat) som det gör när man vaxar bikinilinjen utan man får i stort sett nypa bort det torkade vaxet bit för bit med naglarna.
Det blödde, jag skrek för livet och en hel liter vin gick åt innan jag var färdig.
Jag svettas ganska lite över lag, vilket kan bero på att jag aldrig anstränger mig tillräckligt för att bli svettig, gillar varken svett eller att anstränga mig helt enkelt. Har alltid blivit helt häpen och rätt förskräckt när jag ser folk på gympalektionerna som svettas så mkt att det typ droppar. Men efter denna vaxning såg det ut som jag tagit ett impulsivt dopp i närmsta sjö. Gick omkring hjulbent som en dörrvakt på steroider hela kvällen och tyckte synd om mig själv. Sista gången jag ger mig på brasiliansk vaxning själv, ta mig på orden.

Shoppade loss lite lätt igår, lovely! Köpte två klänningar, en svart med rätt långa ärmar och en helt ljuvlig sak på HM med smock och bandå. Sedan köpte jag även ett midjeskärp, nya trosor, strumpor, lite smink och en ny plånbok. Det var rea på Gina Tricot, fyndpriser blev förvandlade till helt makalösa priser.
När jag släpa med Henke i klädaffärer blev han alltid imponerad av kvinnans målmedvetenhet när det gäller reor. Jag är i vanliga fall en person med huvudet i det blå som ständigt går in i lyktstolpar eller håller på att bli överkörd för att jag är så flummig, men när det gäller reor, då förvandlas jag till en blodtörstig, superkoncentrerad mördarmaskin. Det är som om vi damer är programmerade att attackera när vi ser ett reastånd, när det gäller reor är alla medel tillåtna. Eftersom att jag är översnäll och till och med mesig brukar jag alltid låta folk ta för sig, vågar inte säga till om någon går före mig i kön, låter folk smita före på toa på krogen och så vidare, men INTE när det gäller reor.
Allra tydligast blir denna jaktinstinkt när det är sko eller tros-rea för då brukar allt ligga huller om buller och jag brukar i stort sett DYKA i och slänger saker omkring mig hej vilt för att hitta rätt storlek.
Det enda som gör mig rätt vansinnig med reor är att nästan allt som är snyggt bara finns i storlek 34 eller 44. Det är ju rätt logiskt att den "normala" storlekarna ryker fort, men inte mindre frustrerande för det. Dock blir man ju ännu mer belåten när man hittar rätt i för sig, som när Din Sko hade öppningserbjudande förra månaden och sålde ut en viss skomodell för endast 149 spänn och det BARA fanns skor kvar i storlek 36 och 37. Det stod tjejer i alla möljliga åldrar som slet sitt hår och gapade förargad runt rea-bordet, och VEM tror ni lyckas kasta sig genom folkmassan och med sin kvinnliga intution och på någon underligt, rent gudomligt sätt slita till sig det utan tvekan allra sista skoparet i storlek 38? Det var givetvis fröken Sofia Quick. Småskrattade hela vägen hem åt min succé sen.

Jag har äntligen hämtat ut blanketter som ska skickas till Skatteverket för ändring av efternamn. Både jag och hela släkten har alltid stavat vårt namn Quick, ändå ska dem envisas med att stava det Kvick. Detta har skapat förvirrning många gånger vill jag lova, speciellt när jag ska skriva under något och först textar Sofia Kvick men sedan skriver Sofia Quick i underskriften. Jag hoppas inte att det kostar något, tycker inte att det ska vara så jävla märkvärdigt att staten stavar mitt namn ordentligt, men vem vet.
På tal om Quick så har jag vart inne och läst att massmördaren Tomas Quick heter något annat på riktigt, så nu hoppas jag att tjatet om ifall jag är släkt med honom eller inte kan upphöra. Ruskigt trött på att folk frågar "Hehe, är du släkt med massmördaren eller?", visserligen kan det vara rätt skoj att ljuga och svara ja på den frågan, då brukar dem bli rätt tysta sen.

Ikväll ska jag ut med Veronika, åh vad kul det ska bli! Sist vi två var ute gick det minst sagt vilt till. Det var asshaking på hög nivå och fnitteranfall i mänger, visst är det härligt att vara tjej. Ska sova hos Mikael sen, saknat honom så att det gör ont hela veckan. Därmed kommer det att bli en oslagbar kväll.

Trevlig helg på er alla söta!

P.s Alla som inte gjort Jungs personlighets test, gå in och gör det och se vilken personlighet du har, här finns både korta och längre test!
http://similarminds.com/jung_word_pair.html. Skriv vilket resultat ni får! Själv är jag givetvis INFP! D.s

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0