Onsdag

I måndags eftermiddag kom vår räddning, en helt underbar AC som nu står och brummar i vardagsrummet! Den är stor och var dyr men fan vad underbar den är! Man klickar bara in vilken temperatur man vill ha i rummet och sedan tar det någon minut och sen är det precis så svalt och gött som vill ha det! Yaaaay!
Tror ärligt talat att det hade slutat i något slags inferno om vi tvingats sitta i den kokheta lägenheten länge till, Moa har sovit fruktansvärt dåligt och varit vansinnigt trött och less på eftermiddagarna. Och som alla vet, är bebis inte glad så är INGEN glad och om bebis inte sover så sover inte jag (Mikael har minsann inga problem med att sussa vidare...). Så nu har vi laddat våra batterier.

Jag och Moa har hållit oss inne mestadels av tiden de sista dagarna men har dock vågat oss ut i trädgården och legat och jäst på gräsmattan. Jag får passa på nu innan hon börjar springa och jag aldrig får ligga still på en filt igen. Fram till nu så har hon hållit sig kvar på filten av någon anledning, jag tror att hon tycker att gräset är lite äckligt att krypa på men nu har hon börjat sticka iväg om hon ser något intressant och hon klättrar som en tok på vagnen som står i närheten.
Nu har lilla damen minsann lärt sig att ställa sig upp helt och klänga på möbler, och om hon står på mjukt underlag, t.ex gräs eller i sängen så släpper hon även taget och svajar i några sekunder innan hon sätter sig på rumpan. Hon är försiktig ändå, det var samma med krypandet, hon kröp ju i sängen lång tid innan hon vågade sig på det på golvet.
Det ser helt sinnessjukt ut att en sån liten står själv, jag är mäkta imponerad, speciellt över det faktum att hon står själv i sängen av alla ställen, det är ju knappt att jag kan stå där och hålla balansen.
För övrigt tror jag att hon har fått en släng av klängperioden, hon vill helst bli buren på hela tiden och klänger sig fast runt min midja med händer och fötter som om det gällde livet och hon kryper alltid bort till mig när jag sitter i soffan och vill upp i knäet- sen tar det cirka två sekunder innan hon tröttnar och vill ner igen, sen vill hon upp igen och så fortsätter det så i all evighet. Man är rätt trött när hon äntligen somnar på kvällen. Tack och lov så sov hon hela natten idag utan att vakna vilket hon inte gjort på flera dagar i den här hettan, jag har sprungit som en jojjo och tröstat arg, svettig bebis hela nätterna. Det var väldigt välbehövelig sömn kan jag lova.
Sen har hon börjat använda napp igen vilket är oerhört mystiskt, hon har inte haft nappen på flera månader och knappt när hon var liten så var den speciellt populär utan användes bara när hon vaknade på nätterna och skulle somna om. Men nu har nappen suttit fastsugen i munnen i flera dagar, hon kanske behöver lite extra tröst nu när hon är lite känslig stackarn.

På måndag börjar Mikaels semester och gissa vad han ska göra då? JO, han ska åka iväg en vecka och spela dator med sina herrbekanta. Jag har vetat om detta hur länge som helst men nej, jag är inte glad. Vi har ALDRIG varit ifrån varandra så länge och framförallt inte med bråkbebis i närheten. Det kommer att bli tufft.
Ska passa på att hälsa på mamma och fördriva tiden med lite trevliga strandbesök, men med min vanliga tur lär det väl bli skitväder när man kommer ut på landet och kan sola och bada och inte sitter instängd i en lägenhet mitt i stan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0