Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Ska passa på att skriva ännu lite mer nu medan tösabetan sover middag, det är en aning lättare då.

Redan i fredags eftermiddag var jag ett vrak, kunde inte somna på kvällen och vaknade helt pigg och stissig på morgonen- FÖRSTA gången jag vaknar pigg och utan att Moa väcker mig sedan hon föddes, det vi! Brukar vara ett jävla vrak jämt.
Var uppe tidigt och gled omkring här hemma som en osalig ande. Det slutade med att jag tog tortyrbyxorna som var så små att jag nästan inte fick luft och en vit skjorta-ångrade mig direkt när vi skulle åka hemifrån men hann givetvis inte byta om och kände mig butt-ugly hela dagen.
Först åkte vi och hämtade upp smörgåstårtan och den vanliga doptårtan och sedan åkte vi och förberedde i församlingshemmet, tur att svärföräldrarna var med och kunde styra upp det hela för jag gick med fram och tillbaka med Moa på armen och kände mig svimfärdig. Sen hade givetvis kyrkmänniskorna lagt fram fel dopklänning till mig (den där medeltidsaktiga som jag skrev om), sjåpig som jag är krävde jag att få den andra klänningen och det fick jag också tills slut. Hon blev så vacker min tös! Det var en gullig liten mössa som hörde till men där satt ett blått band och det går ju inte för sig på min lill-fis.

Ceremonin gick jättebra, Moa var sur innan och jag var rädd att hon skulle vråla som en tok efter mat och mindre folk framme i kyrkan sen men hon höll sig lugn, sög bara helt hysteriskt på sin napp och gjorde snuttljud som hördes i hela kyrkan (hon har ett väldigt originellt ljud när hon äter på sin napp...). Jag upptäckte att det var grymt tungt att stå och hålla tjockisbebisen vilket jag aldrig tänkt på innan, så Mikael fick ta över nästan direkt, hehe. Moa blev inte ens arg när prästen tog henne och skvätte vatten på henne lilla huvud, hon bara stirrade intensivt på honom och snuttade på nappen- hon är ju inte så förtjust i att bad överhuvudtaget och speciellt inte av en främmande karl, men det gick bra.
Sen sa prästen "Noa" istället för Moa en gång och tanten på orgeln spelade fel, men sånt är bara komiskt tycker jag. 
(AH! NU HÖLL JAG PÅ ATT SKITA NER MIG, SKATA PÅ FÖNSTERBLÄCKET! Jävligt creepy med plötsliga saker som dyker upp i fönstret när man bor i fjärde våningen).
I alla fall gick det bra, lilla Emilia var så söt när hon hjälpte till att hälla upp dopvattnet och gudmodern tände sitt ljus väldigt duktigt. Hehe. Gudmodern hade för övrigt en väska med öl med sig in i kyrkan, skäms på sig!
Kalaset efter gick väl också bra, även om jag fortfarande var ett sönderstressat vrak. Det krävs rejäl energi för att ta hand om bebis, hinna äta och underhålla gästerna. Med gästerna menar jag mormor och farmor, resten skötte sig bra. Men dessa små tanter levde jävul hela tiden, höll på att börja grina när båda två skulle prata med mig samtidigt och rycka och dra i varenda paket jag försökte öppna, sen städade dem undan allt papper så att smällpapperet som jag tänkte spara försvann, buhu (jag ÄLSKAR smällpapper).
Moa fick en MASSA fina grejer! Ska lägga in bilder senare. Hon fick två halsband, ett guld och ett silverhjärta (perfekt med ett av varje), två jättefina babyalbum, massor av grymt fina kläder, en jättesöt tavla, en "mitt första år" ram i silver, en filt och en badtermometer i form av en elefant  (skitfräck!).
Smörgåstårtorna var skitgoda och världens sötaste doptårta blev väldigt populär, titta bara här:



Festens stjärna valde att däcka av totalt så fort vi var klara i kyrkan och hon fått lite käk, så hon fick sitta och sova i sin bilbarnstol eftersom att vi inte hade med oss vagnen, hon sov som en sten i säkert en timme trots alla ljud runt omkring och barn som sprang och lekte. Min vackra, underbara lilla tös!
Hon var så duktig hela tiden, fast hon blev lite skraj när alla skulle hålla när hon var nyvaken, vilket man ju kan förstå!
Hon var helt slut på kvällen sen, och det var hennes stackars mor också.

Lägger in fler bilder sen, våra blev så misslyckade, vår kamera börjar bli riktigt kass- så jag håller på att samla in kort som andra tagit:)