Pust!
Dessutom är hon gnälligare än innan, det går inte lika smidigt att trösta henne med tutten längre, hon är bara förbannad på den allra oftast och fräser som en katt när hon har den i munnen... Visste ju att risken fanns att hon skulle dissa bröstet om man började ge flaska då och då men gud vad tråkigt det känns, för att inte tala om hur galet ont mitt ena bröst gör för att det är så överfullt hela tiden, höll på att börja grina i morse.
Promenaden igår gick också åt skogen, hon började skrika nästan direkt, först tänkte jag ignorera henne eftersom hon knappast kunde vara hungrig då vi åt precis innan vi gick, men hon fortsatte bara gnälla så vi gick hem igen och det blev ingen tripp till ICA.
Vi har en liten svacka nu helt klart, jag är så TRÖTT och livrädd för att ta mig själv till BVC i morgon, tänk om det blir samma som igår när vi skulle ut med vagnen... Det tar ju fan typ en halvtimme att promenera dit och jag vet inte om jag vågar åka bussen med vagnen själv än, kul om hon skriker hela vägen eller vill bli buren så att jag måste släpa på henne också vagnen... Har såna vansinniga magkattarsattacker nu eftersom jag inte får äta någon medicin när jag ammar och jag får ont i magen av bara tanken. Ska nog be Mikael gå tidigare från jobbet när jag tänker efter.
Såhär står det om bebisutveckling:
"Ett barn genomgår sju utvecklingssprång under sitt första år. Dessa övergångar beror på biologiska utvecklingsprocesser i nervssystemet och framförallt i hjärnan. Det handlar alltså inte om rent fysisk tillväxt (ökad längd och vikt), utan mental utveckling. Varje utvecklingssprång föregås av en "klängperiod" då barnet blir kinkigare och kräver mer uppmärksamhet. Kanske känns det till och med som att barnet går tillbaka i utvecklingen och inte längre klarar sånt som gick bra någon vecka tidigare. Efter denna "klängperiod" ser man så nya beteenden växa fram och det verkar ibland som att barnet har lärt sig en hel rad nya saker som över en natt.
Det kinkiga beteendet som föregår de första sprången pågår kanske bara någon dag, men när barnet blir äldre och förändringarna mer komplexa så blir klängperioderna också längre, ibland upp till sex veckor långa. När man är mitt inne i en sådan period kan det vara skönt att veta vad som ligger bakom, och att kinkigheten faktiskt inte beror på att man är en usel förälder utan att barnet genomgår en stor förändring i sitt liv.
Klängperioderna (som oftast följs av ett riktigt soligt beteende) brukar komma vid följande tidpunkter i barnets liv. Om ditt barn är fött för tidigt eller sent, så ska du lägga till respektive dra av tid för det, den neurologiska utvecklingen räknas nämligen från befruktningstillfället.
5 veckor, 7-9 veckor, 11-12 veckor, 14-19 veckor, 22-26 veckor, 33-37 veckor & 41-46 veckor"
5 veckor - Upplevelser
Vid det första språnget börjar barnet bli alltmer uppmärksamt och vaket, och alla barnets sinnen är känsligare än tidigare. För barnet upplevs allt hon ser, känner, hör, luktar och smakar nu annorlunda än förut och det kan vara förvirrande och skrämmande. Det enda sättet barnet har att uttrycka sin rädsla är att skrika och gråta, och söka trygghet i sina föräldrars armar.
Min son tyckte inte heller om att åka vagn när han var bebis, promenader man sett fram emot vart en mardröm då man fick bära på han och samtidigt styra vagnen. Men det blev bättre när han var 3 månader och vi bytte till sitt, men hade den i liggläge. Kanterna var lägre och han kunde se ut mer. Låter kanske långt fram nu, men tiden går så fort. Känns som att det var nyss och vips är min lille prins snart 17 månader!
Men prova bära snuttisen i selen + axelväska med tillbehör el vagn. Borde fungera om hon gillar sin sele? Så gjorde jag.
Tar hon nappen? Är hon gnällig och ändå har fått mat så kanske det hjälper? Men ni kanske redan har testat :)
Just det, pumpa ut mjölk när det är hårt och fullt (om du kanske inte redan gör det med...) så du inte får mjölkstockning för gudsskull! Det fick jag med feber och mådde skitdåligt, vannsinnigt jobbigt att ta hand om en bebis då.
Lias var precis likadan... Hans utvecklingsfaser var skitjobbiga och de höll i sig ett tag... men det blir lättare och lättare. Märker dock att DU måste lyssna mer på sig själv. TA DET LUNGT. Du är inte en dåliga mamma bara för att snuttan skriker lite mellan varven. Herrejösses, barn gör det. Visst är det jobbigt som fan att höra bäbisgallskrik i öronen jämt men hon måste lära sig att mamma inte finns tillgänglig HELA TIDEN. Och dessutom... det kan vara så att hon inte blir mätt på bröstmjölken och därav blir mer gnällig. Äter hon ofta/länge och ändå inte verkar nöjd?
Hejsan. Jag har fyra egna barn som nu är stora. Två av dom har i sin tur barn, en liten tjej på 6 månader och en pojke på 1 år. Jag följer med spännig hur allt fungerar och ibland blir jag ganska brydd faktiskt. Jag vet inte att jag någonsin läste eller hörde talas om några speciella faser. Jag hade dom ganska tätt och fick tre barn från mars-86 till juli-89. Jag hade 17 hästar i stallet och en kåk på 300 kvm. Jag tror att det är så att dagens mammor läser för mycket. Visst det är positivt, men det är bättre att lyssna på sina instinkter. För hur det än är, så har du dom. Du VET när du gör något rätt och något fel. Jag lovar. Sen är ju alla barn olika, det finns inget givet recept på hur de SKA reagera och utvecklas. Lyssna på dig själv för ingen kan vara en bättre mamma till din lilla tjej än just du!
Hej.!
Hur gammal är din dotter?
Jag har en son som är lite mer än 6 mån. Jag känner verkligen igen detta du skriver. Sonen har inte heller tyckt om att åka vagnen och gör det knappt ibland nu heller även om han sitter upp och framåt. Det är olika det där. Hade oxå väldigt ont i magen när jag skulle gå ut med han. Ibland gick jag inte ens ut för jag ville inte att han skulle skrika och andra skulle titta ut mej som om att jag gör fel. Hos Barnmorskan fick jag andra tider ist för öppen mottagning att gå till. Mår fortfarande dåligt ibland av att gå ut bland folk eller gå själv till barnmorskan. Men det blir bättre. Prata med BVC om detta för dom förstår ju det mesta och det är ju tur att vi har våra män fast dom jobbar. Som alla säger till mej: Du är ju den BÄSTA MAMMAN till ditt barn och ingen annan.
Ta hand om er.
Kram
Gud förlåt. Blind är jag. Det står ju hur gammal hon är. SORRY
