Helgens dop

I går var vi på dop i Kungsbacka hos Moas kusin Julia, Mikaels systerdotter- hon är bara sju ynka veckor äldre än Moa så förhoppningsvis kommer dem nog att kunna roa varandra kungligt på släktträffar genom åren, dessutom finns det ju två bebiskusiner som till som är födda nu 2008, fast det är pojkar och killbaciller är ju aldrig trevligt när man är liten. Det stämmer dock inte i mitt fall, jag höll aldrig på och larvade mig och var rädd för killbaciller, jag var löjligt förtjust i gossar redan från födseln och sprang efter dem och tvångspussades redan på dagis. Redan då kunde man alltså ana vilken jobbig, efterhängsen brud jag skulle komma att växa upp som.

Hur som helst- dopet. Det blev inte minsta gnäll i kyrkan, Moa låg och sov i bilbarnstolen och vaknade bara då och då och snuttade lite snällt på nappis. Har märkt att alla pratar med en när man har en bebis, varenda tant blir som tokig och igår satt en hel familj framför oss i kyrkan och vände sig om och inspekterade vårt underverk titt som tätt och kom med artiga frågor om hur gammal hon är och så vidare, och när vi skulle gå visade plötsligt pappan i familjen lite intresse och kom med en ytterst begåvade frågan "är det eran?". Nej ville jag säga, vi sitter bara här ensamma på raden med en bebis som vi har A)Kidnappat B)Lånat från någon bekant bara för att det är så jävla roligt att släpa runt på andras spädbarn eller C)Vi vet inte vad ungen kommer ifrån, den bara låg här där vi råkade sätta oss. Idiot.
Efter dopet blev det smörgåstårta och fika och grejer hemma hos Mikaels syster, Moa fortsatte att bete sig exemplariskt och satt till och med snällt i en babysitter och kikade medan vi åt, se senaste dagarna har jag faktiskt kunnat lura henne att underhålla sig på soffkudden bredvid om man bara frestar lite med nappis och tänder någon rolig lampa- lampor är fortfarande hennes stora favoritunderhållning.
Vår doppresent (fotoram och album i puttinuttigt rosa spetstyg) uppskattades mycket. Moa lyckades bränna iväg en rejäl bajsblöja medan vi var där men bortsett från det skötte hon sig felfritt (precis som om hon bajsar för att vara olydig, hehe). Var rädd att det skulle bli lite kaos med alla människor runt omkring och att hon skulle bli skraj för att barn som kom fram och petade och klämde på stackarn men inte då, däremot tror jag nog att det blev lite mkt ändå för hon var ovanligt trött och klamrade sig fast vid mig, myshönan!







Hur söt är hon inte i sin klänning då? Man vill ju bara äta upp henne hel!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0