Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Jisses vad tiden springer iväg som sagt... Idag ska vi till BVC också, det har hunnit gå nästan en månad sedan förra kollen och jag är sjukt nyfiken på hur mycket lillrumpan har växt, vikten ökar ju inte fullt så mycket nu när hon hunnit bli så vansinnigt gammal som tio veckor men det går ju ändå ruggigt fort. Jag gissar på att hon väger 5950 gram och är 63 centimeter- uppdaterar senare hur rätt jag gissade (eller fel...).

Igår sprang dagen iväg, smulan sov lite halvkasst så när vi somnade om efter morgonflarran så sov vi enda tills klockan 11 och det blev typ kväll direkt, tog inte ens någon promenad vilket vi ALLTID gör annars. Badade bebis i alla fall, drar mig lite för det eftersom hon blivit så ledsen efter badet de senaste gångerna, lägenheten är förbannat kall och fast jag torkar henne blixtsnabbt så fryser hon jättemycket. Igår såg jag dock till att det var riktigt varmt i badrummet, lät Mikael ta en dusch först så att det var immigt och mysigt, sen torkade jag henne först med mitt stora badlakan och sen la jag ner henne på hennes utter-badcapé (den har öron och ansikte och hela kalaset). Då var hon nöjd och belåten och jag hann till och med smörja in henne med babylotion innan hon blev otålig, vet inte om det var smörjningen hon gillade eller om det var för att jag gjorde galna pruttljud med munnen hela tiden, men det var en populär stund hur som helst.
Hon har sovit ruskigt lite de senaste dagarna så nu hoppas jag att hon snart kommer i en sån där sovperiod igen som hon brukar. I natt vaknade hon och ville ha käk klockan 4 och så tidigt har hon inte vaknat på över en månad, vi brukar nästan alltid sova till 7-8 innan det är dags att gå upp en sväng. Jag är bortskämd.

Nu har bruden förvånande nog somnat så jag kan lika gärna passa på att skriva en lite längre blogg.
Moa har nu funnits här hos oss i tio veckor, veckor som visserligen gått fort men det är ju helt sjukt att hon låg i min mage för inte alls längesen och att det överhuvudtaget existerade ett liv innan bebis, för jag har redan glömt hur det kändes. Vad fan fyllde man dagarna med när man inte hade barn? Hur kändes det att bara ha sig själv att ha ansvar över?
Fick mig en sån tankeställare härromdagen när vi åkte till Kungsbacka. Där satt vi med Moa och Josse och Mathias med sin lille Vincent och jag fick flashbacks och insåg att det var inte så jävla längesen vi satt i lägenheten i Mölndal och spelade vrålhög musik och drack abnorma mängder alkohol och kedjeblossade på balkongen, det finns ganska färskt i minnet även om den tiden känns helt galet avlägsen, FAN VAD GAMLA VI HAR BLIVIT. 
Jag blev nästan lite gråtmild när jag tänkte på mina och Mathias nostalgiska samtal om livet och om våra förälskelser och tankar om att skaffa barn, vi var så jävla smarta och löjligt packade hela tiden, och tänk att vi fick det vi ville i alla fall, varsin liten guldklimp. 
Tänk om jag hade vetat vad som väntade mig när jag var tretton, femton eller nitton år. Tänk om jag hade vetat hur lyckligt lottad jag skulle komma att bli och att vår lilla MOA skulle finnas här, så jävla mycket lättare alla hemska år hade varit då!
Ja, det är synd att man inte vet svaren på saker från början och gör rätt val direkt, men å andra sidan sett så hade jag kanske inte uppskattat allt jag har nu om jag inte legat på botten innan (även om den där bottendykningen inträffade allt för många gånger...).
Man får ett sånt jävla perspektiv på saker och ting när man får barn. Det är jobbigt att lägga sig själv åt sidan på ett sätt, att alltid komma i andra hand och prioritera någon annan men det är förbannat skönt också, man är inte lika känslig och gnällig och deppar inte ihop för skitsaker längre för man har helt enkelt inte tid att tycka synd om sig själv, för nu finns det liksom viktigare saker att bry sig om. Gud, jag skulle inte vilja byta ut mammarollen för något i världen, det kan ju omöjligtvis finnas något som gör en lyckligare. Det finns i alla fall inget som gör MIG lyckligare.

Gah, nu vaknade bebis. Hon verkar inte fatta att sömn är något som är ganska nödvändigt när man är nyfödd.
Hej på er!