Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Man ska ju liksom bli pigg eller åtminstone PIGGARE såhär i mitten av graviditeten men jag tycker fan inte att jag är det minsta pigg. Fast, det kan ju också vara så att jag förväxlar trötthet med lathet. I dag gick jag upp vid nio, satte mig i soffan och babblade med Mikael och inte förrän kvart över tio orkade jag resa på mig och göra ett glas O´boy och några mackor. Hmm.

Igår tog vi en lååång promenad i det fina vädret, det skulle verkligen ha väckt rejäla sommarkänslor om det inte vore för att det blåste en nordpolsvind hela tiden. Vi utforskade området lite och upptäckte både en fiskaffär och en ungdomsmottagning som vi inte hade den blekaste aning fanns i vårt område. Vi är nog för vana vid att komma från landet där det inte finns ett skit tror jag.
Sedan sov jag typ tre timmar mitt på dagen som en stock, det hör verkligen inte till vanligheterna. Är nog fortfarande trött efter pärsen med vovvarna i tisdags.

Det gick bra med hundpassningen härromdagen, trots att jag var helt livrädd när jag skulle gå ut med dem och kissa. Givetvis så var det andra hundar överallt som Ceasar ville attackera, precis som om det inte räckte med att han försökte flyga på varenda jävla skata på gräsmattan. Träffade även ännu en idiot till hundägare, det verkar som att dem flesta hundägare som har små knähundar har fått hjärnan i julklapp, ska förklara varför en annan gång.
Farmor var där hela dagen också och bjöd mig på bullar och frukt. Hon skalade till och med min apelsin, snacka om lyx (hon skalade den med en kniv UTAN att det blev massa kladdiga slamsor, DET är imponerande).
Vi hade trevligt hur som helst. Pappa var på sjukhuset i nio timmar, och var ändå ett vrak när han kom hem efter narkosen och spydde som en katt, så jag tog bussen hem. Var inte så sugen på att ha honom som chaufför i det tillståndet.

Nej, nu ska jag fortsätta läsa i kokböcker, mitt nya fritidsintresse. En dröm för en gravidkvinna. En bild på Selma ska ni få också.