Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Så var det söndag igen då, veckorna bara flyger iväg vilket är ljuvligt men samtidigt rätt scary. Drömde en konstigt dröm i natt om att bebisen kom för tidigt, den ville bara amma från mitt ena bröst och vägrade vänstern totalt, och dessutom hade vi inte hunnit köpa en sköttbädd eftersom att vi inte hade hunnit åka till Ullared igen och det innebar i drömmen att vår bebis inte kunde ha några blöjor och att jag sprang i väg och höll den över toastolen varje gång den kissade och sköljde av den i duschen hela tiden. Jösses.

I går hade jag dödligt ont i revbenet hela jävla dagen, så fort jag rörde mig eller pratade eller värst av allt-skrattade så högg det till som fan och jag förstår fortfarande inte varför, OKEJ att bebben ibland får in rätt läskiga sparkar mot revbenen men det här var något enormt, dramaqueen som jag är trodde jag ett par gånger att mitt stackars revben var brutet, men jag antar att det beror på att benen töjer sig åt sidorna för att få plats med ÄNNU MER livmoder och bebis om det nu är fysiskt möjligt. I bland vill man verkligen slinka ur graviddräkten och få tillbaka sin gamla, platta och framförallt _stillsamma_ mage.
Vi var en sväng i Kållered och köpte sista prylarna till dörrarna som Mikael gjort om, snyggt som fan blev det när nya handtagen och låsen kom upp! Köpte en ny bänkbelysning till köket också, men det visade sig att man måste vara någon slags kärnfysiker för att kunna koppla in den så nu låtsas vi som om den aldrig existerat.
På kvällen kollade vi på "America got talent" som är skitgrymt och sedan kom jag med den dumma idén att titta på Lindsay Lohan-filmen på fyran och den SÖG. Puttinuttiga tjejfilmer brukar vara väldigt underhållande men jag ville bara kräkas genom hela filmen, vill inte ens tänka på vilka helvetes kval Mikael måste ha haft. Lindsay är för övrigt ruggigt överskattad, jag kan rabbla upp minst tio tjejkompisar jag haft genom åren som är snyggare än vad hon är- jag fattar inte grejen. Det enda som är charmigt med henne är väl fräknarna men det har min kära vän Veronika också och jag ser inte henne bli jagad av papparazzis för det... Fnys!

För övrigt känner jag mig jävligt fet nu. Magen växer som fan och nu börjar jag få en sån där ladugårdsbred röv som jag fruktat för, det är tydligen oundvikligt för att kroppen lägger till med ett extra fettförråd för att man inte ska bli helt undernärd av att amma som dem tydligen blev förr.
Hittade denna käcka uträkningen där man skriver in sin vikt och längd innan graviditeten och får veta hur mycket man "bör" gå upp och i vilken takt över månaderna:



Jo, jag vet att jag härmed erkänner att jag vägde nästan 70 kilo redan INNAN jag blev gravid vilket kanske inte är så smickrande för en ung dam, men jag bryr mig faktiskt inte. Inte så länge jag väger mindre än personen jag har sex med i alla fall, när jag väger mer än Mikael kommer jag att vägra visa mig i sänghalmen.
Har gått upp flera kilo senaste veckorna efter att ha legat still på 72 kilo och väger nu maffiga 76 men med tanke på att jag går in i åttonde månaden i morgon så kan jag trösta mig med att jag i alla fall inte går upp för fort. Dessutom säger ju alla att amningen är världens bästa viktminskningsmetod, så jag har viktigare saker att bekymra mig över.