Twins are cute

I dag har jag varit och träffat tvillingarbebisarna jag ska passa och deras mamma (förstås). Det gick överraskande bra! Barnen var såklart galet söta och tösen satt till och med och smilade till mig och vinkade hela tiden, pojken hade fullt upp med att vrida sig som en ål och springa iväg hela tiden.
Men än så länge vet jag ju inte om det blir något, det kan ju hända att mamman tyckte att jag var en jubelidiot eller att det går åt skogen när jag ska passa dem första gången, men om allt går som det ska så kommer jag åtminstone ha fullt upp en dag i veckan, förmodligen trodde tjejen att dem skulle behöva hjälp oftare än så vilket ju är positivt på pengafronten. Det känns väldigt skönt att veta att det i alla fall kommer att bli lite extrapengar över varje månad även om jag är arbetslös som givetvis åker direkt in på bebiskontot.
Den har tur den vår bebbe, det är inte alla som har ett eget konto redan ett halvår innan dem ens är påtänka och fortfarande är en icke ont anande spermie (egentligen är det mitt eget gamla sparkonto från när jag var liten som jag använder, när jag var 18 år hade mina päron sparat ihop den imponerande summan 41 kronor som låg på kontot då).

Tänkte ha passat på att köpa lite nya behåar idag, för alla har blivit VÄLDIGT för små nu. Och jag HATAR att både prova och köpa behåar, och nu är det verkligen inte roligt längre. Jag har levt helt ovetande hela livet om hur svårt det är att hitta behå när man har större bröst än en c-kupa. Plötsligt blir jag galet tacksam över att ha haft normalstora tits genom åren, för varken på HM eller Lindex hittade jag större storlekar än D-kupan som också den var för liten. Jag tittade till och med på "Generous"-avdelningen men det var samma sak där, men istället för 75B överallt så var det typ 90B och andra konstiga storlekar.
Antar att det bara är att bita ihop och bege sig till en svindyr affär som är specialiserade på underkläder, även om jag bara vill gråta vid tanken på att slänga ut såna helsjuka summor.

Jag har förresten begått en dödssynd. Jag glömde bort min pappas födelsedag i lördags! Det värsta var att jag inte ens kom på det i efterhand och ringde och grattade honom i efterskott utan det var HAN själv som påminde mig i går när jag babblade om något helt annat i telefon. Hur fan gick det där till? Jag har inte glömt någons födelsedag NÅGONSIN förut, jag är verkligen helt fastlåst i min bebisbubbla där jag knappt vet vilket veckodag det är.
Förlåt söta pappa, förlåt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0