Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Har precis tagit min första "desperata" promenad med vagnen. Moa sov som en sten nästan hela dagen och natten igår, men idag har hon inte sovit mer än 20 minuter PÅ HELA DAGEN! Jag VISSTE att detta skulle resultera i övertrötthet utan dess like, speciellt eftersom hon hållit igång hela dagen och tjoat och lekt. Så för lite mer än en timme sedan börjar hon störtgråta- som om man stuckit en kniv i henne och var otröstlig för första gången i sitt liv, hon vägrade till och med att suga på flaskan utan fortsatte bara vråla. Stackars lilla gumman, det har ALLTID gått att trösta henne med mat innan.
Så vi gick en promenad och tack och lov fungerade det, hon vaknade till min förskräckelse i hissen på väg upp men somnade om efter bara lite gungande, nu ligger hon med vovven och nappen i spjälis och sover och jag och Mikael vågar knappt andas.
Tyckte att det var lite komiskt att det var helt öde ute, förutom vi och två ledsna pappor med varsin barnvagn som vi mötte längs vägen. Vi nickade medlidsamt mot varandra. Det slog mig hur skraj jag är för att nästa bebis ska få kolik eller vara allmänt gnällig, hur fan pallar man att stackars bebisen bara gråter och gråter varje dag i flera månader? Vi har blivit så bortskämda med snälla Moa att det kommer vara en dödschock.

I dag har det varit full rulle, vaknade alldeles för sent och blev stressad. Mikaels föräldrar kom förbi på en kaffe och lämnade nya blöjpåsar som dem snällt nog köpt åt oss, sen begav vi oss till Frölunda och satt i en lååång kö på Nordea för att öppna ett sparkonto till Moa, sen handlades julklappar och mat. Nu på kvällen dök pappa och farmor upp och fikade och lämnade julklappar. Jag fick härliga pengar och trisslotter (jag vann inte ett skit men Mikael vann i alla fall 50 spänn).
Fan nu vaknade hon igen! Vad fan ÄR DETTA? Somnade om efter lite tröst, käre gud gör så att hon fortsätter sova.

I alla fall så fick Moa en massa söta kläder också, och en liten mjukiskanin vilket är enormt passande. Det söta hårbandet jag visade fick hon också.
Dessutom har jag hunnit koka julskinkan också, har inte hunnit smaka ordentligt än eftersom att bebis flippade ut men jag tog en liten bit som smakade mumsigt. Dock luktar den bacon- jävligt underligt.
Fan, nu pep det till från sovrummet igen. Fortsätter hon vakna såhär måste det vara något galet, magknip eller förkyldning eller kanske tandsprickning på gång, för såhär brukar hon då aldrig bete sig.
I dag hjälpte jag en karl att bära upp en stol för massa trappor, han stod som ett fån nere entrén och såg förvirrad ut när vi höll på att låsa in vagnen så till slut frågade jag om han behövde hjälp och han svarade "ja tack, jag trodde inte att den skulle vara så tung". Tänkte att det kanske var någon form av betongstol men icke då, den vägde max 10 kilo och jag lyfte den hur lätt som helst, då frågar mannen om jag inte ska be Mikael hjälpa till istället, eftersom att den är så tung. Jag svarade nej om bar upp stolen för trapporna på typ 3 sekunder, så jag måste ha stött på Sveriges svagaste människa. Och nej, han var varken gammal eller på något vis invalidiserad, utan bara svag. Mikael trodde att han var arbetsskygg, haha. Tur för människan att han inte har en bebis att kånka runt på hela dagarna.

Imorgon beger vi oss till mamma men ska försöka hinna skriva innan avgång så att säga.
Här är en bild på min bebis, som kan vara glad också: