Bloggen funkar igen!

Den här gången kan ni faktiskt inte skylla på mig heller, för nu har sidan legat nere typ hela helgen och den är fortfarande lite konstig, men det är bättre än inget i alla fall!

Just hemkommen från Frölunda, har köpt Losec Mups till min förbannade magkatarrsmage och hämtat ut lite Weleda-baby-produkter samt köpt lite färskpotatis som är min nya passion.
Sen har jag suttit i telefonkö en lååång stund för att få pratat med någon på arbetsförmedlingen för att meddela dem att jag inte kan komma på något fånigt gruppmöte i morgon, för då har vi ju tid för vårt efterlängtade ultraljud! Nu har jag räknat ner dagar sedan jag fick lappen med kallelsen någon gång i mitten av februari. Egentligen borde jag vara nervös, dem ska ju trots att undersöka bebbens organ och det KAN ju upptäckas missbildningar, men jag är faktiskt lugn trots allt, med tanke på min svällande mage och allt bebissprattel kan jag inte tänka mig att något kan vara galet.

Vår ettårsdag blev jättemysig! Känns som om jag beskriver allt nu för tiden med ordet "mysig", men med tanke på att aktiviterna är begränsade och jag lever i en fluffig babydimma finns inget bättre ord.
Tyvärr var Mikael tvungen att jobba sent så vi hann inte med bion, eller vi hade hunnit om vi stressat ihjäl oss men det får bli en annan dag i stället. Det blev indisk middag i alla fall och det var mkt gott även om vi var rätt förvirrade av menyn, givetvis fegade vi och tog en köttgryta som såg mild och snäll och inte allt för indisk ut på menyn.
Vi käkade vid Friggagatan och passade givetvis på att hälsa på Mikaels föräldrar innan vi tog en taxi hem, för dem bor nästan vägg i vägg med restaurangen.

I lördags var vi på Wettergrens bokrea där dem sålde ut varende jävla bok för 25 spänn! Så nu har jag massa trevligt att läsa, bland annat fick jag köpt en bok med babynamn och så givetvis "Livsstrategier" av Dr Phil. Jag är ju typ Dr Phils trognaste fan så jag väljer att låtsas som om boken är bra fastän den i själv verket är dödligt tråkig.
Mkt mer har egentligen inte hänt, bortsett från nedräkningen till ultraljudet.
Just det, vi har nästintill bestämt oss för att vi nog ska vänta med att kolla upp könet på bebben, Mikael tog upp det härromdan just precis när jag hade suttit och grubblat över det och det känns faktiskt som om det är värt att väntas på, trots att jag är så dödligt nyfiken. Det är faktiskt väldigt mysigt att spekulera om vad det är som gömmer sig där inne.
Därmed inte sagt att jag inte beordrat Mikael att vi ska stirra oss galna efter en liten snopp på ultraljudet i morgon, hehe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0