Hallar du gillon?
Fan vilken nice gårdag!
Rullade inte ur bingen förrän 10 på morgonen, fick tvättat två maskiner tvätt vilket verkligen behövdes. Sedan packade jag faktiskt ner alla pocketböcker och massa sängkläder samt handdukar, kan vara bra att börja i tid med packningen.
Sedan fick jag årets hittills vackraste revansch, jag kom för första gången på typ 4 år i mina gamla Miss Sixty-jeans! Oh yeah! Jag kan inte andas speciellt bra för tillfället och måste givetvis ligga ner för att kunna få igen gylfen men FAN vad nice! Känner mig plötsligt smal som en supermodell/slank som en nyfödd giraffunge.
Sedan fick jag årets första soltillfälle och tro det eller ej, men jag fick fan bikinimärken av att sitta på balkongen i en ynka timme innan det var dags att kila till vårdcentralen! Av alla mina egenskaper måste det vara förmågan att bli brun lätt som är den bästa. Intelligens, godhet och annat känns plötsligt helt ointressant när man jämför det med potential att få en chokladbrun mage. Jag kan tacka min mor för detta underbara genetiska arv, hon ser ju ut som en zigenare året runt. Å andra sidan har jag även ärvt synskärpa som en mullvad av samma kvinna, så det går väl jämnt ut antar jag.
Köpte ett par skor också... igen. Sandaler i guld med öppen tå, helt jävla UNDERBARA. Funderar starkt på vad jag hade valt, livslång kärlek eller livslång gratisförbrukning av skor. It`s a tuff call, men fan vet om inte nya skor tillfredställer mig mer än någon man någonsin gjort?
För att inte känna mig allt för ytlig på grund av skoinköpet gick jag även till bibblan och lånade tre finfina böcker "Stora Psykologiboken", "Psykologiska egenskaper" och bäst av allt "Kvinnor som älskar för mycket"; den sistnämnda ska lusläsas tills sidorna slits ut.
Igår kom Mikael och hälsade på, hade jättemysigt. Drack lite bärs i kvällssolen och det kändes verkligen som en sommarkväll. Sen tvingade jag honom att gå med mig enda till Statoil i Åby för att köpa cigg, herrn köpte även två portioner Tacograttäng som var hemskt gott.
Kom i säng i tid faktiskt eftersom vi både skulle upp till jobbet, hjälpte dock inte så mycket eftersom det tog mig evigheter att somna då han klämde fast mig med sin arm och snarkade som ett ånglok rakt i örat på mig, gjorde några försök att slingra mig loss med det var dödfött. Måste erkänna att jag är en hemsk, hemsk människa som visserligen inte kan tänka mig något bättre än att ha en stor, stark, vacker karl runt mig i sängen men jag KAN INTE SOMNA om jag är ihoptrasslad med någon annan, speciellt inte nu när våran lägenhet är lika varm som sahara. Men det fick gå ändå, har varken hjärta eller fysisk styrka nog att rulla iväg på mig egen sänghalva.
Grattis Mikael, min favorithane i hela världen till din nya, alldeles egna insatslägenhet. Är sjukt glad för din skull!
I tisdags natt fick jag den geniala idén att göra min egen lista på underliga, originella människor jag mött, i samma anda som Fredrik och Filips om ni såg den serien, dem åker runt i Sverige för att leta upp Sveriges mest konstiga människor. Blev så upphetsad av min nya idé att jag inte kunde sova och skitförbannad över att jag inte hade tillgång till internet så att jag på studs kunde börja blogga, men jag tänkte göra ett försök nu.
SOFIAS EGEN LISTA PÅ 10 RIKTIGA ORIGINAL:
* Jan Svensson (Västsveriges gladaste busschaufför): Ni kanske tror att jag inte är kapabel till att VETA huruvida han är Västtrafiks gladaste chaufför, men då tror ni fel. Faktum är att en gång i tiden vågar jag nog påstå att jag kände dem allihop, var nästan lite tveksam till om jag faktiskt bodde på bussen eller om jag hade ett vanligt hem som alla andra.
Jan är hur som helst den gladaste människa jag någonsin träffat, dessutom ser han ut som jultomten, fast med mörkt hår och skägg. Faktum är att den här mannen är en trafikfara på grund av att han tutar och vinkar skrattande till varenda bil samt fotgängare som bussen passerar. Hade någon annan gjort likadant hade väl troligen arga bilister blivit vansinniga, men alla älskar honom, ALLA ÄLSKAR HONOM. Jag har spenderat många timmar med att försöka komma underfund med ifall hans mungipor är fastklistrade uppåt genom att spana på honom i backspegeln och jag är fortfarande osäker. En sak är jag i alla fall säker på, och det är att det inte längre skulle finnas någon ondska i världen om alla fick chansen att varje dag åka med världens gladaste busschaufför.
(Fotnot: Vad som bör tilläggas är att Jan vinner denna utmärkelse i hård konkurrens, andra praktexemplar inom bussbranschen är bland annat chauffören som kläckte kommentaren "Oj förlåt, jag satt och tänkte på Berit" i högtalaren när han glömde stanna vid en hållplats, eller tågvärden som jag nästan betraktade som en familjemedlem då vi samtalade om livet varje morgon i ett halvår, han väckte mig alltid när det var dags att gå av samt bar mina väskor till dörren och kalla mig för sin "blåblodiga lilla prinsessa" eftersom att jag alltid åkte så fasligt tidigt på morgonen att jag oftast hade en hel tågvagn för mig själv).
* Tobbe med den gula mössan (Västsveriges mest mössgalna människa): Under vår fjortisperiod hängde vi alltid utanför en skola på helgerna och drack oss redlösa tillsammans med sissådär trettio andra fjortisar. En av dessa var Tobbe med den gula mössan. Det speciella med honom var att han verkade äga varenda mössa som någonsin blivit sydd, stickad eller virkad. Kvällens höjdpunkt var alltid att se vilken mössa han valt till dagens ära. Mina personliga favoriter var rastafarimössan och givetvis den gula (därav hans smeknamn). En enda gång dök han upp med naket huvud till min förfäran, knappt igenkännbar tog han oss åt sidan och sa med enormt tung röst "Jag skulle fan ge mitt lillfinger för att ha min gula mössa nu".
* Bertil "Ajaj" Quick (Västsveriges superfarfar/Kaxigaste gubbe): Detta är min käre gamle farfar, ett original som heter duga. Det är få människor som fått mig att garva något så kopiöst som Ajaj och jag betvivlar starkt att någon kommer att göra det under min livstid.
Det här är mannen som när jag var liten alltid gjorde mig vansinnig genom att fråga "Har du kissat ner dig?" och gjorde sin egen version av bockarna Bruse; "Lilla bocken Bruse skulle köpa snuset".
Det här är mannen som började varje måltid med att berätta att det var han som skulle ta de bästa potatisarna/läckraste köttbitarna/knaprigaste morötterna, han som sa "Titta Sofia, din pappa ska få en lillebror!" när han tyckte att farmors mage hade växt, det var han som hälsade på min f.d styvsyster med orden "Jaså är det du som är Sandra, du är inte lika tjock som man hört" första gången han träffade henne och det var han som myntade uttrycket "Hallar du gillon?" (=Gillar du hallon).
Det var denna man som berättade historier om när han var liten och spelade en hel melodi genom att trycka med skon på en rad med kultingars trynen så att dem grymtade i olika toner, han berättade om sin tama kaja vid namn Jakob som han lärde att vända blad i böckerna åt honom medan han läste och när han trillade i Mölndalsån som liten och var en hårsmån från att drunkna innan en ung man fiskade upp honom, "Haha Sofia, det ska du vara glad för! Hade inte han fiskat upp din farfar den där gången hade du aldrig blivit född, hehehe".
Det var min farfar som liggandes på sin dödsbädd utan kraft att ens dricka på egen hand helt plötsligt börjar garva som en galning och sakta lyfter handen för att peka tvärs över sjukhussalen på en annan gammal gubbe som desperat försöker resa sig upp i sängen utan resultat. Han lärde mig då att skadeglädjen är fanimej den enda sanna glädjen och att en gammal man, oavsett hälsotillstånd fortfarande är full i fan, sviktande mellan liv och död eller ej.
Min älskade Ajaj gick bort i september 2003, 74 år gammal. Det grämer mig att han inte fick stanna kvar bland oss längre än så, men äran att dela samma blod som Västsveriges mest unika människa kan trots allt inte göra mig det minsta besviken.
* Ray (Västsveriges galnaste bildlärare): I högstadiet hade vi turen att få en riktig maniac som lärare. Förutom bild undervisade denna engelsman även oss elever som inte orkade läsa franska eller tyska och därför valde till extra engelska på schemat (eller Cp-engelska som alla sa).
Vi hade inte en enda vettig undervisningstimme med honom på fyra år, han vände upp och ner på tillvaron genom att ständigt glömma att meddela oss om skolfotograferingar, studiedagar och han kom till och han glömde till och med att dyka upp till utvecklingssamtalen han hade några gånger per år. Våra föräldrar var inte glada. Han nämnde inga elever vid namn utan kallade bara allihop för "worms". Av någon anledning blev han löjligt förtjust i mig efter att jag ramlade och slog i huvudet i en stubbe under ett läger på en klassresa, så mig var han alltid extra vänlig mot vilket förstås var väldigt roligt för mig och gräsligt irriterande för mina klasskamrater. Vid ett tillfälle när han ryckte in som vikarie under en svenskalektion roade han oss genom att sätta en kartong över huvudet och springa omkring så att alla fick bombadera honom med suddgummi och pappersbollar.
(Fotnot: Ray jobbar inte längre kvar på min gamla högstadieskola. Han fick sparken efter att ha blandat ihop flertalet elevers betyg och att vid ett tillfälle kallat en elev för fullkomlig idiot, vilket förmodligen var välförtjänat).
* Cykelmannen (Västsveriges förmodligen enda person som kallas just cykelmannen): Ingen göteborgare kan ju ha missat den här karln. Vart jag än befinner mig i stan dyker han upp, ledande sin cykel och pratar oavbrutet med sig själv. Jag råkar veta att han sorgligt nog är schizofren och det kanske är lite taskigt att ha med honom på listan, men det gör inte det hela mindre underhållande. Det är alltid lika upplyftande att se honom kuta förbi med cykeln i högsta hugg, jag är väldigt nyfiken på vad det egentligen är han pratar om hela tiden, den enda gången jag befunnit mig precis bredvid honom mumlade han mest och precis när han passerade förbi mig vrålade han "Carola!" så högt att jag nästan kissade ner mig.
Det får räcka med original för idag, annars har jag inget roligt att sysselsätta mig med imorgon, skulle ju visserligen kunna ägna mig lite åt mina arbetsuppgifter, men arbete är ju som alla vet förkastligt. "Bara jobba och aldrig leka gör Jacks kinder så magra och bleka"
Idag ska jag och mamma ha picknick med mackor och risifrutti på gräsmattan utanför jobbet på lunchen, jippie! Håll för all del tillgodo med dagens goa låt! Tillägnas en viss Mr Folkis, den jävla åtrån jag känner för dig är större än vad jag trodde var möjligt! Skulle kunna rulla runt i sänghalmen tjugofyra timmar om dygnet, sju dar i veckan med dig.
"It`s a heartache"/Bonnie Tyler.
It's a heartache
Nothing but a heartache
Hits you when it's too late
Hits you when you're down
It's a fool's game
Nothing but a fool's game
Standing in the cold rain
Feeling like a clown.
It's a heartache
Nothing but a heartache.
Love him till your arms break
Then he lets you down.
It ain't right with love to share
When you find he doesn't care for you.
It ain't wise to need someone
As much as I depended on you.
It's a heartache
Nothing but a heartache
Hits you when it's too late
. . .
It ain't r'ight with love to share
. . .
Oh it's a heartache
Nothing but a heartache.
Love him till your arms break
Then he let's you down
It's a fool's game
Standing in the cold rain
Feeling like a clown.
It's a heartache
Love him till your arms break
Then he let's you down
It's a heartache
. . .
Rullade inte ur bingen förrän 10 på morgonen, fick tvättat två maskiner tvätt vilket verkligen behövdes. Sedan packade jag faktiskt ner alla pocketböcker och massa sängkläder samt handdukar, kan vara bra att börja i tid med packningen.
Sedan fick jag årets hittills vackraste revansch, jag kom för första gången på typ 4 år i mina gamla Miss Sixty-jeans! Oh yeah! Jag kan inte andas speciellt bra för tillfället och måste givetvis ligga ner för att kunna få igen gylfen men FAN vad nice! Känner mig plötsligt smal som en supermodell/slank som en nyfödd giraffunge.
Sedan fick jag årets första soltillfälle och tro det eller ej, men jag fick fan bikinimärken av att sitta på balkongen i en ynka timme innan det var dags att kila till vårdcentralen! Av alla mina egenskaper måste det vara förmågan att bli brun lätt som är den bästa. Intelligens, godhet och annat känns plötsligt helt ointressant när man jämför det med potential att få en chokladbrun mage. Jag kan tacka min mor för detta underbara genetiska arv, hon ser ju ut som en zigenare året runt. Å andra sidan har jag även ärvt synskärpa som en mullvad av samma kvinna, så det går väl jämnt ut antar jag.
Köpte ett par skor också... igen. Sandaler i guld med öppen tå, helt jävla UNDERBARA. Funderar starkt på vad jag hade valt, livslång kärlek eller livslång gratisförbrukning av skor. It`s a tuff call, men fan vet om inte nya skor tillfredställer mig mer än någon man någonsin gjort?
För att inte känna mig allt för ytlig på grund av skoinköpet gick jag även till bibblan och lånade tre finfina böcker "Stora Psykologiboken", "Psykologiska egenskaper" och bäst av allt "Kvinnor som älskar för mycket"; den sistnämnda ska lusläsas tills sidorna slits ut.
Igår kom Mikael och hälsade på, hade jättemysigt. Drack lite bärs i kvällssolen och det kändes verkligen som en sommarkväll. Sen tvingade jag honom att gå med mig enda till Statoil i Åby för att köpa cigg, herrn köpte även två portioner Tacograttäng som var hemskt gott.
Kom i säng i tid faktiskt eftersom vi både skulle upp till jobbet, hjälpte dock inte så mycket eftersom det tog mig evigheter att somna då han klämde fast mig med sin arm och snarkade som ett ånglok rakt i örat på mig, gjorde några försök att slingra mig loss med det var dödfött. Måste erkänna att jag är en hemsk, hemsk människa som visserligen inte kan tänka mig något bättre än att ha en stor, stark, vacker karl runt mig i sängen men jag KAN INTE SOMNA om jag är ihoptrasslad med någon annan, speciellt inte nu när våran lägenhet är lika varm som sahara. Men det fick gå ändå, har varken hjärta eller fysisk styrka nog att rulla iväg på mig egen sänghalva.
Grattis Mikael, min favorithane i hela världen till din nya, alldeles egna insatslägenhet. Är sjukt glad för din skull!
I tisdags natt fick jag den geniala idén att göra min egen lista på underliga, originella människor jag mött, i samma anda som Fredrik och Filips om ni såg den serien, dem åker runt i Sverige för att leta upp Sveriges mest konstiga människor. Blev så upphetsad av min nya idé att jag inte kunde sova och skitförbannad över att jag inte hade tillgång till internet så att jag på studs kunde börja blogga, men jag tänkte göra ett försök nu.
SOFIAS EGEN LISTA PÅ 10 RIKTIGA ORIGINAL:
* Jan Svensson (Västsveriges gladaste busschaufför): Ni kanske tror att jag inte är kapabel till att VETA huruvida han är Västtrafiks gladaste chaufför, men då tror ni fel. Faktum är att en gång i tiden vågar jag nog påstå att jag kände dem allihop, var nästan lite tveksam till om jag faktiskt bodde på bussen eller om jag hade ett vanligt hem som alla andra.
Jan är hur som helst den gladaste människa jag någonsin träffat, dessutom ser han ut som jultomten, fast med mörkt hår och skägg. Faktum är att den här mannen är en trafikfara på grund av att han tutar och vinkar skrattande till varenda bil samt fotgängare som bussen passerar. Hade någon annan gjort likadant hade väl troligen arga bilister blivit vansinniga, men alla älskar honom, ALLA ÄLSKAR HONOM. Jag har spenderat många timmar med att försöka komma underfund med ifall hans mungipor är fastklistrade uppåt genom att spana på honom i backspegeln och jag är fortfarande osäker. En sak är jag i alla fall säker på, och det är att det inte längre skulle finnas någon ondska i världen om alla fick chansen att varje dag åka med världens gladaste busschaufför.
(Fotnot: Vad som bör tilläggas är att Jan vinner denna utmärkelse i hård konkurrens, andra praktexemplar inom bussbranschen är bland annat chauffören som kläckte kommentaren "Oj förlåt, jag satt och tänkte på Berit" i högtalaren när han glömde stanna vid en hållplats, eller tågvärden som jag nästan betraktade som en familjemedlem då vi samtalade om livet varje morgon i ett halvår, han väckte mig alltid när det var dags att gå av samt bar mina väskor till dörren och kalla mig för sin "blåblodiga lilla prinsessa" eftersom att jag alltid åkte så fasligt tidigt på morgonen att jag oftast hade en hel tågvagn för mig själv).
* Tobbe med den gula mössan (Västsveriges mest mössgalna människa): Under vår fjortisperiod hängde vi alltid utanför en skola på helgerna och drack oss redlösa tillsammans med sissådär trettio andra fjortisar. En av dessa var Tobbe med den gula mössan. Det speciella med honom var att han verkade äga varenda mössa som någonsin blivit sydd, stickad eller virkad. Kvällens höjdpunkt var alltid att se vilken mössa han valt till dagens ära. Mina personliga favoriter var rastafarimössan och givetvis den gula (därav hans smeknamn). En enda gång dök han upp med naket huvud till min förfäran, knappt igenkännbar tog han oss åt sidan och sa med enormt tung röst "Jag skulle fan ge mitt lillfinger för att ha min gula mössa nu".
* Bertil "Ajaj" Quick (Västsveriges superfarfar/Kaxigaste gubbe): Detta är min käre gamle farfar, ett original som heter duga. Det är få människor som fått mig att garva något så kopiöst som Ajaj och jag betvivlar starkt att någon kommer att göra det under min livstid.
Det här är mannen som när jag var liten alltid gjorde mig vansinnig genom att fråga "Har du kissat ner dig?" och gjorde sin egen version av bockarna Bruse; "Lilla bocken Bruse skulle köpa snuset".
Det här är mannen som började varje måltid med att berätta att det var han som skulle ta de bästa potatisarna/läckraste köttbitarna/knaprigaste morötterna, han som sa "Titta Sofia, din pappa ska få en lillebror!" när han tyckte att farmors mage hade växt, det var han som hälsade på min f.d styvsyster med orden "Jaså är det du som är Sandra, du är inte lika tjock som man hört" första gången han träffade henne och det var han som myntade uttrycket "Hallar du gillon?" (=Gillar du hallon).
Det var denna man som berättade historier om när han var liten och spelade en hel melodi genom att trycka med skon på en rad med kultingars trynen så att dem grymtade i olika toner, han berättade om sin tama kaja vid namn Jakob som han lärde att vända blad i böckerna åt honom medan han läste och när han trillade i Mölndalsån som liten och var en hårsmån från att drunkna innan en ung man fiskade upp honom, "Haha Sofia, det ska du vara glad för! Hade inte han fiskat upp din farfar den där gången hade du aldrig blivit född, hehehe".
Det var min farfar som liggandes på sin dödsbädd utan kraft att ens dricka på egen hand helt plötsligt börjar garva som en galning och sakta lyfter handen för att peka tvärs över sjukhussalen på en annan gammal gubbe som desperat försöker resa sig upp i sängen utan resultat. Han lärde mig då att skadeglädjen är fanimej den enda sanna glädjen och att en gammal man, oavsett hälsotillstånd fortfarande är full i fan, sviktande mellan liv och död eller ej.
Min älskade Ajaj gick bort i september 2003, 74 år gammal. Det grämer mig att han inte fick stanna kvar bland oss längre än så, men äran att dela samma blod som Västsveriges mest unika människa kan trots allt inte göra mig det minsta besviken.
* Ray (Västsveriges galnaste bildlärare): I högstadiet hade vi turen att få en riktig maniac som lärare. Förutom bild undervisade denna engelsman även oss elever som inte orkade läsa franska eller tyska och därför valde till extra engelska på schemat (eller Cp-engelska som alla sa).
Vi hade inte en enda vettig undervisningstimme med honom på fyra år, han vände upp och ner på tillvaron genom att ständigt glömma att meddela oss om skolfotograferingar, studiedagar och han kom till och han glömde till och med att dyka upp till utvecklingssamtalen han hade några gånger per år. Våra föräldrar var inte glada. Han nämnde inga elever vid namn utan kallade bara allihop för "worms". Av någon anledning blev han löjligt förtjust i mig efter att jag ramlade och slog i huvudet i en stubbe under ett läger på en klassresa, så mig var han alltid extra vänlig mot vilket förstås var väldigt roligt för mig och gräsligt irriterande för mina klasskamrater. Vid ett tillfälle när han ryckte in som vikarie under en svenskalektion roade han oss genom att sätta en kartong över huvudet och springa omkring så att alla fick bombadera honom med suddgummi och pappersbollar.
(Fotnot: Ray jobbar inte längre kvar på min gamla högstadieskola. Han fick sparken efter att ha blandat ihop flertalet elevers betyg och att vid ett tillfälle kallat en elev för fullkomlig idiot, vilket förmodligen var välförtjänat).
* Cykelmannen (Västsveriges förmodligen enda person som kallas just cykelmannen): Ingen göteborgare kan ju ha missat den här karln. Vart jag än befinner mig i stan dyker han upp, ledande sin cykel och pratar oavbrutet med sig själv. Jag råkar veta att han sorgligt nog är schizofren och det kanske är lite taskigt att ha med honom på listan, men det gör inte det hela mindre underhållande. Det är alltid lika upplyftande att se honom kuta förbi med cykeln i högsta hugg, jag är väldigt nyfiken på vad det egentligen är han pratar om hela tiden, den enda gången jag befunnit mig precis bredvid honom mumlade han mest och precis när han passerade förbi mig vrålade han "Carola!" så högt att jag nästan kissade ner mig.
Det får räcka med original för idag, annars har jag inget roligt att sysselsätta mig med imorgon, skulle ju visserligen kunna ägna mig lite åt mina arbetsuppgifter, men arbete är ju som alla vet förkastligt. "Bara jobba och aldrig leka gör Jacks kinder så magra och bleka"
Idag ska jag och mamma ha picknick med mackor och risifrutti på gräsmattan utanför jobbet på lunchen, jippie! Håll för all del tillgodo med dagens goa låt! Tillägnas en viss Mr Folkis, den jävla åtrån jag känner för dig är större än vad jag trodde var möjligt! Skulle kunna rulla runt i sänghalmen tjugofyra timmar om dygnet, sju dar i veckan med dig.
"It`s a heartache"/Bonnie Tyler.
It's a heartache
Nothing but a heartache
Hits you when it's too late
Hits you when you're down
It's a fool's game
Nothing but a fool's game
Standing in the cold rain
Feeling like a clown.
It's a heartache
Nothing but a heartache.
Love him till your arms break
Then he lets you down.
It ain't right with love to share
When you find he doesn't care for you.
It ain't wise to need someone
As much as I depended on you.
It's a heartache
Nothing but a heartache
Hits you when it's too late
. . .
It ain't r'ight with love to share
. . .
Oh it's a heartache
Nothing but a heartache.
Love him till your arms break
Then he let's you down
It's a fool's game
Standing in the cold rain
Feeling like a clown.
It's a heartache
Love him till your arms break
Then he let's you down
It's a heartache
. . .
Kommentarer
Trackback